Vissa kvällar känner jag mig mer tacksam över mitt liv än andra kvällar. Den här fredagen är en sån. Dagen började i sorgens tecken då det var begravning och vi tog ett farväl av en av mina farbröder. Minnen, känslor men även ett och annat leende. För trots att sorgen är så närvarande kommer ju även de fina minnena fram. Jag är tacksam över alla fina minnen jag har av honom.

Därefter var det möte hela eftermiddagen med givande diskussioner. Om än intensiva så jag blev faktiskt väldigt trött. Kanske hjälpte det till att veckan varit synnerligen intensiv med oerhört få stunder hemma. Jag är i alla fall tacksam över diskussionerna och tänker att de nog till slut kommer att leda till bra saker för oss som arbetar i skolan.

Hur skönt var det inte sen att kliva innanför dörren hemma och mötas av en glad son som börjat med middagen. Att få lägga sig under en filt i soffan och höra honom stöka i köket. Att sedan få maten serverad framför teven med en av våra favoritfilmer på, Ironman. Då kände jag tacksamheten och kärleken svälla i bröstet.

Nu känner jag mig tacksam för att jag snart kan få lägga mig för att sova, bara för att jag kan och är trött....fast det är jättetidigt.  Förmodligen är det säkrast att jag gör slag i saken snart och kryper ner i loppelådan för det är en tidig start imorgon....graderingsdag. Sonen ska inte gradera men väl hans adepter.  Natti natt!