Den här sista semesterhelgen har varit skön i alla fall. I fredags fick jag sällskap av en god vän till mitt smultronställe på jorden, vår fäbodstuga. Det blev en lite längre promenad än jag hade tänkt mig då en bom som brukar vara öppen plötsligt var låst. Men turligt nog finns fler vägar att ta sig dit.
Tankarna på alla stunder i fäbodstugan när jag var barn blev väldigt närvarande under promenaden. Vår fäbodstuga bjuder på så många minnen att hjärtat blir alldeles varmt. Hur morfar och jag rodde ut med båten och fiskade för att sedan värma oss vid elden inne i bostugan och njuta av nyfångad fisk till middag. Eller hur mormor och jag satt på bron och lyssnade på fåglarna och humlesurret.
Jag minns också den glädje jag kände när jag själv fick skutta iväg till kallkällan och hämta dricksvatten. Det var roligare än att hämta diskvatten nere i sjön. Alla turer med mamma och pappa en sommarkväll för att grilla korv i öppna spisen eller övernattningar under mörka höstkvällar. Jag skulle kunna rada upp hur många fina minnen som helst och det är jag tacksam över. Tänk att just jag får bära med mig en sån skatt inom mig. Det är något alldeles extra värdefullt.
Igår njöt jag av det fina vädret ute i härbret tillsammans med grannarna. Att sitta på den nya bron och dricka kaffe medan fåglarna kvittrade gav energi inför den arbetsvecka som kommer.
Den här dagen har ägnats åt att göra frukostmüsli, sortera papper och kolla in serier på Netflix. Att kolla serier tänker jag fortsätta med en stund till, sen borde det gå bra att jobba imorgon!
