Tro om det är dags att göra kväll nu? Jag har suttit och jobbat i ett sträck sen jag kom hem från skolan. Först som läxläsningssupport, sen med eget arbete.
En kort paus för mat, sen var det dags igen. Klockan har hunnit bli kvart över sju så det känns som ett bra tillfälle att stoppa undan jobbet för idag. Trots att det är svårt....jag har hamnat i bakvattnet efter min sjukskrivning så jag har en hel del att ta igen.
Nu sitter jag och stirrar på disken och undrar varför den inte har försvunnit av sig själv....jag svängde ju trollspöet alldeles nyss...men inte verkar det som om det hjälpte....inte ens ett rejält morr eller mina ilskna tigerblickar hjälper...suck....det gör det ju i skolan....

Jag måste ändå säga att jag är förvånad över hur bra det har gått att arbeta de här första fyra dagarna...mitt knä har inte blivit lika svullet som jag har väntat mig.....ont gör det ibland, men inte värre än att jag står ut. Värsta smärtan kommer faktiskt när jag har suttit med knäet böjt i ytterläge en längre stund....då vill jag nästan vråla....men det går över fort....dessutom hjälper det säkert graderna i det långa loppet.

Dagens middag blev tjockpannkaka med rårivet äpple i smeten, serverad med knaprigt bacon, morotsstavar...och sen...fick vi....lönnsirap i stället för sylt eller socker.....Kände mig lite amerikansk sådär....fast vår middagsmat påminner mer om deras frukost förstås. Men min ugnsform i teflon börjar nog ha gjort sitt..trots att jag smorde den med smör innan smeten hälldes i fastnade det fullt i botten....Pannkakan blev inte vacker men god ändå....

Nej nu är det väl dags att börja jobba här hemma, diska och ...titta på dammtussarna som flyger förbi när de jagar varandra....