Bland damm och smuts finns nostalgin.

Kalle Kanin eller Nicholas the Bunny som den heter på engelska.

Knässtrumpsnostalgi.

Idag har det varit en riktig städdag. Förrådet under altanen har fått en genomgång. Min morbror kom igår kväll för att hjälpa mig städa, tack och lov. Utan hjälp hade jag aldrig klarat av det.

Att det behövdes rådde ingen tvekan om...där fanns många kartonger som varken jag eller min mamma hade en aning om vad det var i. Vissa saker visste vi skulle ligga där på någon hylla...men var? Mängder av kartonger och kassar med gamla böcker, tidningar, kläder och annat som bara tog plats hittades och sorterades. 

Att det fanns ett golv där inne att gå på såg man knappt, så mycket saker stod det överallt....men inte nu längre!

Medan jag och min morbror rensade, plockade och bar åkte mamma i skytteltrafik till återvinningen. Fast allt åkte inte dit. I förrådet finns fem kartonger kvar som åker på loppis i morgon. Jag har dessutom tvättat gamla barnkläder som jag hade när jag var liten, de ska också på loppis. Fina retrokläder som är så moderna nu. 

Några plagg hittade jag som jag nostalgisparar. Bland annat ett par knästrumpor som jag delade med en kompis. Kompisen fick ett par blå och jag fick ett par röda. Sedan bytte vi så att vi hade en av varje färg och gick i dem så ofta som möjligt. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag använde några andra strumpor under en period (fast det gjorde jag förstås....). Det måste ha varit bra kvalité i alla fall, för de var riktigt fina trots användandet. 

Dessutom hittade jag min favoritbok, Kalle Kanin. "Jag är en kanin. Jag heter Kalle. Jag bor i ett ihåligt träd". Det är raderna på bokens första sida. Jag kunde vartenda ord utantill i den boken! 

Lite kuriosa är att när jag arbetade som au-pair i Miami fick jag läsa den varje dag för lille Daniel, 13 månader. Fast på engelska förstås, då heter den "Nicholas the Bunny". 

Nu värker mitt knä värre än på länge.....jag började dagen med ett sjukgymnastbesök där jag fick nya övningar för att öka ansträngningen när jag tränar. Att sedan stå, gå, böja sig och bära hela dagen har satt sina spår. Men oj vad skönt det känns ändå. Jag har ett förråd där jag kan gå in och dessutom hitta mina saker och lyfta ut dem, utan att flytta halva förrådet först!