Lila hibiskus

Igår började jag läsa Lila hibiskus skriven av Chimimanda Ngozi Adichie. Den handlar om förtryck och misshandel, om hur en man driver sin egen familj till undergång genom sin snedvridna uppfattning om godhet/ondska, renhet/synd. Men även om kärlek och förhoppningar och vad ett barn kan göra för att skydda den förälder det trots allt älskar. Till en början hade jag svårt för boken för den är till stor del skriven i dialogform och det gillar jag inte. Men efter att ha kommit en bit in i boken hade jag vant mig vid det och sen gick den inte att släppa. Läs den!

Vilken svenskglädje

Sitter precis och lyssnar på intervjun med Emil Jönsson efter bronset i VM. Han är så glad för sitt brons så han nästan gråter, helt underbart att höra den glädjen för sitt eget brons och för Hellners guld. Då blir jag också glad. Vi har ätit pytt till middag. Lite, man tager vad man haverpytt, upphottad med chili och färska örter. Efter middagspysslet är knäet tjockt och stelt så nu blir det till att vila med foten högt ett tag.

Lunchdags

Nu sitter jag och väntar på lunchen. Idag blir det mammas levergryta. Det tycker jag är gott men junior är inte så förtjust i det så då passar vi på att äta det till lunch. Jag har gått fram och tillbaka till apoteket och hämtat ut medicin. Själva promenaden gick bra men det blir väldigt svettigt, värsta träningspasset. Det blir svettigt på fler sätt också, för sonens astmamediciner är inte billiga och hans högkostnadsgräns är inte nådd. Tänk att många stora kostnader måste komma under perioder när inkomsterna är lägre. Dessutom kommer de gärna samtidigt. Jag skulle dessutom behöva nya glasögon ....men det får vänta.

En morgon utan värk

Torsdag morgon och det känns bra i knäet. Stelt förstås men inte så ont ännu. Det är bra. Idag ska jag träna mer för jag har inte så mycket praktiskt jag måste göra. Ta reda på tvätten kan vänta till en annan dag. Eftersom skid-vm kör igång i eftermiddag passar det bra att sitta i soffan och träna lårmuskeln och göra böjövningarna. Det blir toppen.
Sonen gick, som vanligt den här terminen, med tunga steg till skolan. Han tröstar sig dock med att det snart är helg. Men jag vet att redan på lördag kommer han att börja gruva sig för att det är skola igen på måndag. Usch vad lång en termin kan vara....