Läskigt

Tänk att någonting man har längtat så efter kan upplevas så läskigt. Jag är nästan rädd för mitt eget knä...Gipset åkte av, stygnen togs och de värsta blodresterna på huden tvättades bort. Det klämdes och kändes försiktigt på mitt knä och jag tyckte det var sååååå läskigt. Sen en tubigrip över mitt knä för stöd.
Trots att det är spaghettiben är det ändå så mycket bättre den här gången. Jag kan fortfarande känna och spänna min lårmuskel litegrann. Dessutom lyfta på knäet när jag sitter så det blir en liten böj, inte mycket, kanske 3 grader bara men det är mer än ingenting!! Förra gången var benet "heldött" när gipset togs bort.
En rolig detalj i sammanhanget idag var att den läkare jag träffade var samma som tog emot mig på akuten vid min första knäfraktur! Så nu har jag nog träffat alla igen...Precis som förut imponeras jag av ortopedens personal och deras förmåga att skapa lugn trots att de har hur mycket som helst att göra. Jag har sagt det förut och säger det igen: de är fantastiska!