Lite märkligt är det ändå. Så fort almanackan visar den första augusti känns det i luften att det är annorlunda. Trots att det fortfarande är varmt och fuktigt så händer det något. Det är framförallt när jag lyssnar jag hör det. Vad är det jag hör då? Jo, jag lyssnar när det blåser. Vindens sus låter annorlunda. Löven prasslar och rasslar mer än vad de gjorde i juli. Till och med vindspelet får en annan klang. 

Helt förtjust är jag inte, för även om vi fortfarande har sommar kvar (och förhoppningsvis kommer att ha det ett tag till) så kommer det andra tider. Hösttider. Plötsligt kommer jag att behöva fler plagg än shorts och nån t-shirt. Inser att tvätthögarna kommer att börja växa snabbare igen och bara tanken på att behöva ta på mig långbyxor gör att jag är rädd att benen kommer att kvävas. Än dröjer det, hoppas jag, om än vinden talar om att det är augusti. 

Jag vet att många tycker att det är skönt att komma tillbaka till vanliga rutiner när semestern är slut. Inte jag. Jag gillar rutinen att vara ledig alldeles för mycket, spelar ingen roll att jag tycker om det jag gör på dagarna. Att vara ledig är så mycket härligare. Att inte ha några andra rutiner än dagens första kaffemugg i sängen. Det är livet! 

Men nu är det slut på godagarna. Imorgon börjar jag jobba igen, jag tror att jag kommer ihåg vad jag sysslar med på dagarna. I alla fall på ett ungefär. Men vi får se hur det går. Upptäckte nämligen förra veckan (när fakturor skulle attesteras) att min arbetsdator lagt av, tvärdöd. Inga livräddande åtgärder hjälpte. Som tur är känns inte min hjärna lika död. Nåja inte idag. Får se hur det är imorgon bitti. Jag är hoppfull, men inte överdrivet.

Största utmaningen kommer att vara att lägga mig i tid ikväll så att jag tar mig ur sängen när väckning sker. Önska mig lycka till. 

Efter nästan tre hela veckor med klarblå himmel är den nu betydligt busigare. Himlen alltså. Fler moln, en och annan störtskur, lite åska och allmänt opålitligt sådär. Värmen håller dock i sig. Okej, det kanske inte är runt trettio grader längre utan nu håller det sig runt tjugofem.

Men fuktigt är det och sommarvärmen verkar vi få ha kvar ett tag till. Ja, jag klagar inte, min källare är sval så när jag inte orkar med går jag en trappa ner och kollar in lite teve eller läser i soffan. Fast helt ärligt, det gör jag inte särskilt ofta. Tycker om att det är sommar och varmt. Äntligen kan sommarkläderna användas. Eller i alla fall en del, det mesta är faktiskt för varmt....

Nu laddar jag för sista semesterveckan. Jag önskar att tiden de närmaste sju dagarna ska gå riktigt, riktigt sakta. Fast förnuftet säger att så inte kommer att vara fallet. Nåja, jag tänker njuta så länge som möjligt. Och att jag inte gjort något vettigt på hela ledigheten....hurra för mig!

Halva min semester har gått och jag kan lova, om jag knappt gjorde något förra veckan, har jag gjort ännu mindre den här. Det varma vädret är kvar så orken att ta sig för något finns inte överhuvudtaget.

Vattnat blommor, fixat nåt enkelt att äta, tagit promenader på förmiddagen (innan det blivit alltför varmt), läst böcker i skuggan på altanen och njutit av att vara ledig. Nog får jag vila allt!

Faktum är att just idag är den dag jag varit mest produktiv. Jag har tvättat lite kläder, inte jättemycket för det går inte åt så många plagg nu. Men de plagg som tvättats är de jag har använt och vill använda nu när det är så varmt. Alltså fick maskinen jobba ett tag. Fast det var inte ansträngande alls, i källaren är det svalt och skönt. Kroppen får återhämtning från värmen där nere. 

Men nu är tvätten klar och jag har återigen placerat mig i skuggan på altanen där jag ligger och spanar upp mot himlen. En himmel där det faktiskt syns några moln nu. Men inte stör det mig.

Eftersom värmen ser ut att fortsätta även nästa vecka kommer jag att fortsätta mitt stilla liv i skuggan på altanen. Det är ett löfte. 

Att ligga i solstolen i skuggan, läsa en bok och känna hur de ljumma vindarna sveper över huden är magiskt. Minnena av alla dagar med regn, hård blåst och kyligt väder är som bortblåst. Det är ljuvligt, fullkomligt ljuvligt. Idag är det dessutom en sån dag när inte ett moln visar sig på himlen. Bara, blått, blått, blått så långt ögat når. 

Första semesterveckan är till ända och jag kan lova att inte många knop har blivit gjorda. Bokläsande och vila, de två viktigaste sakerna veckan som gått. 

Jag har lite småsaker jag vill göra men helt ärligt, värmen just nu gör att det får vänta. Bland annat ska jag måla vedlådan på framsidan men med tanke på temperaturen i solen så avstår jag. Även om den målas tidigt på morgonen kommer det att vara för varmt för nymålat under dagen. Alltså struntar jag i det. Tänker också åka ut till härbret och städa. Men även det får vänta. Lockar inte alls.

Nej, fortsätter med det jag gör bäst, slappa!

Julis första vecka har snart gått och vädret har bjudit på sol, blåst och lite regn. Fast sedan i fredags har det varit toppen. Soligt och härligt. Två goda vänner från Östersund kom på eftermiddagen, det blev kanon. Vi kunde sitta ute på altanen, i växthuset och sedan äta frukost ute, både igår men även idag faktiskt. Om än det blåser upp till regn så var det skönt i morse.

Helgen har ägnats åt att prata, om allt mellan himmel och jord. Äta gott och dricka gott. Igår åt vi på Gästis, en höjdare som alltid. Tur att det var en liten bit att gå när vi skulle gå hem så att maten hann ramla ner lite. En underbart härlig helg som gav så mycket energi!

Nu har vännerna åkt tillbaka, det är tomt och tyst. Jag har tagit en promenad och fikat hos mor. Resten av dagen tänker jag ta det lugnt, göra så lite som möjligt. Något jag har svart bälte i. Eftersom semestern börjar imorgon känns det viktigt att vila in den så mycket jag kan. 

Junis näst sista dag och den första sommarmånaden kan summeras. Det har varit jobb, arbete på mitt hus (inte av mig dock, det har andra fått sköta) men framförallt en veckas semester. en härlig vecka som tillbringades på den gröna ön, Irland, tillsammans med sonen. 

Vi bodde mitt i Dublin, i Temple Bar-distriktet. Faktum är att vår lilla lägenhet låg ovanpå The Temple Bar, den mest kända puben i Dublin. Varje natt somnade vi till irländsk livemusik och väcktes på morgonen av skramlandet när de tomma ölkaggarna byttes ut mot fulla. Härligt att bo mitt i smeten med promenadavstånd till allt. Fast vi nöjde oss med att känna in stämningen på vår "hemmapub", ölen köpte vi på ställen som inte hade lika höga priser. Minst lika trevligt och vi fick ju som sagt ta del av den sköna stämningen ändå.

Veckan bjöd på många upplevelser, en tur till Belfast, Balbriggan och Howth. I Dublin upplevde vi, förutom alla promenader, dofter, trevliga möten med människor och god mat, bland annat Book of Kells och Guinness storehouse. De båda stoppen var väl värda de slantar det kostade. Vädret var förstås ostadigt som det ofta är där, lite sol, lite regn och en del blåsväder. Fast enligt irländarna så räknades inte det regn som föll på oss när vi var där som regn, det var flytande solsken. Vi blev i alla fall inte blöta, inga regnkläder behövdes för det stänk som föll. 

Nu är jag hemma igen och konstaterar att nog är det skönt att sova i sin egen säng ändå. Inte så att jag längtar efter den när jag är borta, men känslan att krypa ner under täcket med de väl insovna kuddarna är speciell. Njöt framförallt i morse när jag vaknade av hemmakänslan. Fast om jag fick möjligheten åkte jag iväg på nya upplevelser redan imorgon skulle jag ta den, utan tvekan. 

Juni här hemma har bjudit på regn mest varje dag, vilket ställt till det när det gäller målningen av mitt hus. Men nu närmar det sig slutet, då kan jag fixa till det på altanen igen och njuta av mina växter där ute. Förhoppningsvis kommer det lite varmare och soligare vädret då också. Det blir nog lagom till att min riktiga semester börjar. Först ska jag ta mig an ytterligare en veckas jobb. Laddar som bäst för det just nu. Ni vet ju var jag laddar bäst. I mitt lilla soffhörn framför någon bra streaming. 

Vi bodde i lägenheten med blomlådor ovanför den röda flaggan. 

Bästa frukoststället. 

På väg ut från vår lägenhet. 

Balbriggan.

The long room, Trinity College.

Det ni, 300 miljoner bubblor i varje pint!

Den undanskymda dörren till vårt boende.

Utanför Howth. 

Äntligen är det riktigt sommarväder. Tyvärr verkar det bli kortvarigt då ett regnväder närmar sig imorgon. Lite surt att vädret återigen sätter käppar i hjulet för utomhusarbetet på huset. Om än fler och fler väggar och delar av huset blir färdiga skulle det behövas minst fyra helt regnfria dagar till. Nåja, inte mycket att göra åt, det är som det är.

Jag hade en del planer i helgen men av dem blev det intet. Min rygg börjar spöka och jag vill inte riskera att den kärvar ihop totalt inför resan till Dublin. Så promenader, vila och en hel del läsande har stått på agendan istället. En skön helg helt enkelt. 

Nu laddar jag upp för ännu en arbetsvecka genom att dofta på syrenerna!