Ni vet känslan när man har läst ut en bok som var så bra att man känner sig ledsen efteråt därför att läsupplevelsen är slut. Eller när sista tuggan av chokladkakan som smälte på tungan är svald, tallriken i princip slickad ren och vetskapen om att det kommer att dröja innan något lika gott slinker ner igen.

Tomheten som gör att man känner sig lite övergiven och nästan snuvad på konfekten fastän man precis slukat den, konfekten alltså, antingen som världens godaste maträtt eller i bokform.

Så känner jag mig nu. Igår hade sista delen i Avengers premiär och naturligtvis var jag där. Inte tillsammans med sonen den här gången då han är i Norge men väl med en mycket god vän. Filmen var lång, tre timmar, men det kändes inte så för plötsligt var filmen slut. Aldrig har väl tre timmar gått så snabbt.

Efter filmen visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka, var den så där toppen som all förväntan innan ville att den skulle vara eller saknade jag något? Först trodde jag att jag saknade något för jag kände mig inte så där uppfylld som jag brukar....men då kom jag på det....jag var ledsen.

Filmen var verkligen så bra som all min förväntan innan hade önskat att den skulle vara. Den var både mörk och ljus, med ett större djup än de tidigare filmerna. Samtidigt fanns hoppet hela tiden där. Hjältarna visade många fler mänskliga sidor än förut samtidigt som deras mod övervann rädslor och svagheter som i slutändan blev till styrkor. De lyckades verkligen sy ihop alla lösa trådar på ett trovärdigt sätt, den bjöd både på vissa förväntade saker men även på en hel del överraskningar.

Nej anledningen till min kluvna känsla var naturligtvis att det är över nu. Som den bästa boken, goda kakan eller andra upplevelser som man aldrig vill att de ska ta slut. Trådarna sitter ihop, några hjältar är oåterkalleligt borta och Avengers som vi hittills känt dem finns inte mer.

Det var saknaden att det inte kommer mer som spelade mig ett spratt. Fast det gör det ju i och för sig, Marvel har fler filmer planerade åren som kommer......men det är inte Avengers...

En tröst är att sonen såg filmen igår han med, fast i Norge. Det har inneburit att jag idag fått prata igenom filmen med honom. Nu längtar jag till dess jag kan se den igen, jag har nog missat många detaljer insåg jag efter samtalen med honom. Filmen är i alla fall bokad så i samma stund den släpps på blue-ray landar den i postlådan, fast jag skulle gärna se den på bio igen innan dess.....

Nu är det bara att se fram emot Spiderman i sommar och sen kommer Star Wars i december. Hurra!!

Eftertexterna rullar.....