Idag blev promenaden inte fullt lika njutbar som den var igår. I motvind med isande kyla trampade jag iväg med solen i ryggen. Jag försökte hålla ett så högt tempo som möjligt för att få upp lite värme.

Till slut hade jag kommit så långt att det var det dags att svänga runt och byta håll. Plötsligt värmde solen ansiktet och det kändes helt okej. Väl hemma blev det några ryggövningar på träningsmattan innan en kopp te fick bli belöningen för dagens ansträngning.

Nu är känslan rätt härlig, under filten lyssnar jag till vindens framfart utomhus. Ligger och planerar middagen som dagen till ära blir fisksoppa. Passande mat en blåsig dag där små Nalle Puh-kompisar får akta sig så att de inte blåser bort.

På flaggstången fladdrar vimpeln, eller det som är kvar av den....tycker att jag nyss bytte ut den då den förra såg ungefär likadan ut, men det är visst dags igen. Konstaterar att jag tydligen bor i ett blåshål som sliter hårt på mina vimplar. Kanske lika bra att köpa flera stycken på en gång....

Vimpel med en rastafläta...

Dags för ett litet boktips igen, den här gången en bok som handlar om en kvinna som börjar gräva i sin familjehistoria. Boken heter Pendeln och är skriven av Julie Lindahl.

En hemlighet som dolts genom att vissa frågor inte ställts, tystnaden har skyddat en mormor och morfars historia i SS. När författaren känner att saker och ting börjar skava söker hon svar. Ett sökande som tar henne genom Europa och delar av Sydamerika.

Boken tar inte upp krigsförbrytelserna i första hand utan det är vad som händer med en familj där något som medvetet dolts under alla år plötsligt lyfts upp till ytan.

En bok full av hemligheter, svek och ett förflutet som skadat relationer och skapat ett stort lidande genom åren. Väl värd att läsa!

Här kommer två boktips som båda handlar om förtryck men på väldigt olika sätt. Båda böckerna är baserade på berättelser ur verkligheten om än de utspelar sig i olika tidsepoker.

Den första boken "Tatueraren i Auschwitz" är skriven av Heather Morris. Den bygger på den sanna historien om Lale och Gita som möts första gången när han ska tatuera in siffrorna på hennes arm då hon anlänt till det fruktade lägret.

Boken berättar historien om mänsklig förnedring, kampen för överlevnad och ondska i sin mest utstuderade form. Mitt i detta spirar trots allt en kärlekshistoria mellan just Lale och Gita.

Boken är skriven väldigt rakt och utan alltför mycket krusiduller. Faktum är att det är relativt lätt att distansera sig även om det som beskrivs är omänskligt.

De enda partier jag verkligen krymper ihop och vill gömma mig från texten är där Mengele hukar sig över Lale med sitt ständigt otäcka leeende. När han väljer ut vilka som ska få komma till honom för behandling och pratar om att det kanske är dags för Lale att bli utvald....då rös jag och ville blunda.

En bok att läsa med en historia vi aldrig får glömma!

Den andra boken "Fånge i hederns famn" skriven av Galaxia Wallin fick mig att ligga och hulka medan jag läste den. Författaren, själv från en kultur där hedersförtryck av kvinnor är vardag, har intervjuat kvinnor i Sverige som lever i en värld av ständigt våld. Boken beskriver inte själva förtrycket utan de förtryckta och den utsatthet de lever i.

I boken är sju kvinnors anonyma berättelser nedtecknade, Galaxia intervjuade fler men de valde att inte låta sina historier vara med när det var dags att trycka boken. Jag tänkte läsa en kvinnas berättelse innan läggdags men när jag öppnade boken gick det inte att sluta. Trots tårarna som rann efter mina kinder.

När jag sedan skulle berätta om boken för mina arbetskamrater grät jag hejdlöst igen. Det som verkligen gjorde att min ledsna känsla blev så stark var det faktum att kvinnorna blev svikna av de människor de litade mest av allt på i hela världen, sina föräldrar......

En samtidsskildring att gråta till om det som sker #UnderYtan. Läs den!

Knaster under skorna. Omväxlande grus och is, vattenpölar att plaska fram genom. Fågelkvitter, råmande skotrar och som grädde på moset ett svanpar i luften över Bredbytjärn.

Dagens långpromenad var underbar, jag njöt av solens värme och kände att våren trots allt är på väg. Ett snabbt stopp hos mamma på hemvägen innan planen var att sätta mig på altanen med en kaffekopp i handen.

När jag var på väg ut igen hördes ett mystiskt vinande...funderade så på vad det kunde vara...när ytterdörren öppnades kom förklaringen. Det haglade....jodå våren är på vägen. Riktigt aprilväder redan i mars.

Det blev dock en kopp te i soffan istället, altanen kändes kall. Men nu ser jag att himlen börjar visa lite blå fläckar igen. Snart skiner nog solen igen....kanske kan det bli altanläge trots allt? 

Veckan som gick slutade på det bästa sättet. Tillsammans med goda vänner, god mat och något gott i glasen. Som vanligt var samtalsämnena många. Glada, sorgsna och berörande. Skratt och allvar i en salig blandning.

Nu diskas de sista resterna i maskinen....när jag såg mängden glas i morse funderade jag över beslutet att göra efterrätt i tre små glas eller formar till varje person...då var jag tacksam att det inte är jag som måste vara diskmaskin.

Ljuset i den fina ljusstaken lyser upp fint!

Frukost framför morgonteven. 

Det har gått en vecka sedan voodoo-nålarna fick börja arbeta. Trots snö som föll har det fungerat...i torsdags återstod enbart en liten snöfläck....våren är på väg! Hurra!

Det funkade, våren ÄR på väg om än med något bakslag!

Det är lätt att känna förtvivlan över all snö som öser ner. I alla fall om man som jag är en som längtar efter våren.

Därför har årets voodoomagi startat, snömonstret som parkerat på bron fick ta emot ett stort antal nålar igår. 

Jag ser idag att det fungerar, trots att snön öser ner.....det är plusgrader och monstret har blivit så mycket mindre sedan igår. Så förtvivla inte, nålarna jobbar några dagar till sedan ska ni se att det vänder. Då kommer solen och våren känns närmre.

Dagens snömonster

Så här såg snömonstret ut igår!

Igår kväll såg jag precis som så många andra på Melodifestivalen. Det var ett ovanligt starkt startfält tyckte jag, om än det inte alltid var enligt min musiksmak.

Som alltid går meningarna isär om det var rätt låt som vann. Detta år var det så, i alla fall enligt mig. Första gången jag hörde vinnarlåten reste sig håren på mina armar när gospelsoundet gav sig till känna i refrängen, något det har fortsatt att göra. Därför var jag tämligen säker att John Lundvik skulle ta hem hela tjottaballongen. Jag hade rätt, eller håren på mina armar hade rätt! Nu återstår att se om övriga Europa blir lika förtjusta som mitt kroppshår....

Idag har jag kommit på ett nytt sätt att träna här hemma. Jag använder trappan som step up-bräda. För att gå upp till övervåningen måste jag göra minst tio repetitioner för varje trappsteg i raskt tempo, det blir rätt många innan jag når övervåningen. Någon slags frivillig tortyr. Nu är mina ben möra....blir inget mer steppande i trappor idag....möjligtvis kryper jag upp när det är dags att laga till middag....

Lunchmackor med rester.

Mellosmys!

Filurar i soffan och kollar skidskyttarna som ger sig ut i spåret i Östersund. Jag borde förstås ha passat på att åka dit nu när det är VM, men så långt tänkte jag inte. Faktum är att det är rätt bra utsikt här i soffan också.

Efter gårdagens goda mat är det inte lätt att veta vad jag ska laga till middag. Svårt att matcha det jag bjöds på igår. Först risotto med tryffel, därefter färska musslor i en god, smakrik och gräddig sås. Som avslutning en glasstårta med krokant! Mums, mums! Så alltså? Vad ska jag laga idag? Lutar åt en bit ryggbiff, kantareller med en senapsdressing på någon slags macka kanske.....vi får se.

Pratade med sonen i morse när han följt bästa kompisen till bussen som i ett första steg skulle ta honom tillbaka till Sverige efter besöket i Flekke. Ganska snabbt hamnade diskussionen i filmens värld. Han har ju inte sett Captain Marvel filmen ännu men tack och lov ville han veta vad som hände och hur filmen var uppbyggd för att länka till den sista Avengersfilmen som har premiär i slutet av april. Jag fick prata och fundera, hurra! Förhoppningsvis är filmen så populär att vi kan se den när han kommer hem för att göra högskoleprovet i början av april....håller tummarna att den går så länge... i såna fall får jag ju se den rätt snart igen. Hoppas, hoppas!

Smaskig tårta till dessert...och vacker!

Lördag morgon, i tvättstugan snurrar tvättmaskinstrumman runt, runt. I huvudet snurrar tankarna runt, runt. Sköna tankar summerar veckan som gått. Jag har hunnit med en hel del. Jobb förstås, lite ledigt på onsdagen, bio och som kronan på verket fick jag umgås med familjen runt supersmarrig mat igår kväll. Att dessutom bara få sätta sig vid dukat bord och njuta av läckerheterna var underbart efter en arbetsvecka. De kan det där med matlagning i min morbrors familj!

En annan av veckans höjdpunkter var biobesöket, Captain Marvel! För ett riktigt fan av Marvel Cinematic Universe var det en högtidsstund. Längtar till att jag får se den igen och igen och igen...framförallt längtar jag till End game!!

I luften surrar helikoptrar, skotrarna drar förbi med sitt vanliga råmande. Snöflingor faller tätt, motvinden är brutal, blåbärssoppan smakar gott, skratt och hejarop följer med på vägen...ja så är det säkert att att åka Vasaloppet. Det finns de som bara åker och ler, andra ser mer bekymrade ut, dåligt vallade skidor, inte tillräckligt mycket träning, bindningar som släpper. Det är fullt av tuffa utmaningar när de nio milen ska åkas men säkerligen glädje och gemenskap också.

Själv åker jag här i soffan med elden som sprakar i braskaminen, ljusen lyser i lyktorna på bordet, kaffet i muggen smakar extra gott till äggmackorna.  Mitt största bekymmer just nu är vad jag ska göra för mat idag? Eftersom det blev grillkorv till middag i fredags finns ett öppnat paket i kylen. Kanske är det läge för cowboygryta? Korv och bönor med lite annat smått och gott...så kan det nog bli....vi får se....jag skidar vidare medan jag funderar.