Vissa dagar har jag verkligen noll koll på vad som händer ute i världen. Det här är en sån dag. Efter att ha tagit en tur till stan för att hämta hem färg parkerade jag i soffan och plöjde fem avsnitt av första säsongen av Game of Thrones.
Middagen intogs sen i tevesoffan och som pricken över i kollade sonen och jag in den bästa av Star Wars-filmerna, The Emipre strikes back. Den är så härligt mörk....fast nog är det konstigt att inte Obi wan vet att Luke har en syster med tanke på att han är med när tvillingarna föds i trean. En liten miss av den gode George....Nåja lite småmissar får man ta....

Nu har jag precis missat nyheterna så antingen kollar jag nättidningarna eller så väntar jag till imorgon. Tror faktiskt att jag väntar.

Jag känner mig vilsen. Inte vilse på ett sätt som gör att det är synd om mig men lite lätt förvirrat vilsen. Anledningen? Jag tittade precis i min kalender för dagarna som kommer och den var helt tom. Tom?!!
Jag kommer faktiskt inte ihåg när det hände sist, tre dagar i rad utan några speciella tider att passa.
Ser jag bortom den vilsna känslan inser jag att det ju faktiskt är helt underbart.

Det enda jag behöver ha koll på nu är att vi får mat, att kläderna tvättas och att målaren får fika. Målaren förresten...detta pissregnande är inte bra för honom när han ska måla utvändigt. Jag hade bestämt för mig att jag la in om en beställning på uppehåll alla vardagar under maj och början av juni. Verkar inte som om vädergudarna är med mig på detta.....Jag hoppas de ändrar sig och lyssnar på mig, tror nämligen att den som utför arbetet på väggen också blir frustrerad när det inte går att måla som han tänkt sig...tur att han har andra jobb att sticka emellan med.

Nu är den här igen, träningsvärken från h-vetet....Med tanke på mitt ogräsrensande igår och det fortsatta arbetet idag funderar jag på riktigt om jag kommer att kunna gå imorgon. Just nu känns det som om jag helst vill slippa gå alls förrän det blir bättre. Trappan ner till källaren är ingen hit direkt. 

För ett tag sen la jag mig i hängmattan och läste ut den bok jag påbörjade igår. Njöt till fullo av solens värme ute i växthuset. Men vips var boken slut och temperaturen började sjunka lite så det var dags att gå in. När jag då skulle ta mig upp fick jag bita ihop allt jag kunde för att uppbåda kraft nog att räta på benen....

Det är väl bara att inse att jag har ägnat mig åt bra träning, men att det inte räcker att rensa ogräs en gång i månaden för att slippa värken.

Mitt hus är har snart fått ett första varv färg runtom, snacka om att det blir skillnad. Det blir så fint, huset upplevs mycket lugnare och jag längtar till dess att pricken över i:et kommer på plats. Detta i form av fönsterbågarna som ska bli dalaröda. Faktiskt känns det roligare att hålla efter i trädgården för plötsligt kommer den mer till sin rätt när huset i sig hamnar lite mer i bakgrunden. 

Sara Beischers andra roman, inte riktigt lika bra som den förra, "Jag ska egentligen inte jobba här". 

Doften av nyklippt gräs slog emot mig i morse när jag gick ut för att hämta tidningen. En ljuvlig doft som ger en riktig sommarkänsla. Att det doftade nyklippt kan jag tacka min underbare granne för, han klippte nämligen mattan igår. Ett tufft och tungt jobb för gräset var väääldigt långt på sina håll. Idag hjälpte han mig också när det var dags att tömma jord i odlingslådorna. Oj vad lätt det blev helt plötsligt. Inte alla förunnat att ha så underbara grannar.

I morgon lär mina muskler på baksidan av låren protestera igen...jag har rensat rabatten på framsidan. Trots att jag tycker att det var alldeles nyss jag ägnade en hel dag åt den såg jag hur tistlar och annat ogräs växte ohämmat mitt ibland kryddväxter och blommor. Den som sa att ett välgjort arbete aldrig behöver göras igen har sannerligen aldrig rensat ogräs.....

Äppelblom.

Äppelträden är översållade av blommor. 

När jag jobbade på biblioteket idag hittade jag en bok i en hylla som lockade till läsning. Den heter "Dålig Karma" och den handlar om en ung kvinna som sätter karriären före man och barn, även om hon inte inser det själv. En och annan tå har hon också trampat på i sin iver att få bättre jobb.

En natt får hon ett brinnande tvättställ från en rymdstation i huvudet och dör. Hon ser ljuset men dras inte in i det utan istället återföds hon som...en myra....dålig karma gör att hon inte når nirvana direkt. 

Boken handlar sedan om hennes olika livsformer på väg mot nirvana och hur hon ändras från att vara självupptagen till att bli en äkta medmänniska. En härligt varm bok. Den utlöste inga gapskratt, men den fick mig att le fånigt till dess att bokens sista sida var läst. Rekommenderas varmt!

Boken gick inte att lägga ifrån sig. 

Det blev inga serietidningar, istället läste jag ut den roman jag påbörjade för någon dag sedan. En historisk roman med verklighetsbakgrund. Den handlar om pigan Agnes som dömts till döden för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord. Hon blir inhyst hos en familj på en avlägsen gård i väntan på avrättningen. 

Boken handlar om hennes sista tid i livet och hur familjen som först inte ville ha med henne att göra mot sin vilja börjar tycka om den unga pigan. Frågan är om hon verkligen gjort det hemska hon dömts för eller om det gått till på något annat sätt?

Förmodligen är jag lite knäpp (en del vet redan att det är så)...men en dag som denna när det är grått och luften har blivit svalare efter att ha varit riktigt varm och vinden gör att flaggstångslinan slår mot stången och regnet hänger i luften....då längtar jag till en sommarstuga. Att kura ihop i en varm skön tröja med en mugg te eller kaffe, ligga under en filt och läsa serietidningar hela dagen och längta efter nästa soliga dag. Det är sånt jag längtar efter en dag som denna. Nu har jag ingen sån stuga så att uppfylla den drömmen är inte helt enkelt......Jag får helt enkelt låtsas att jag är i en stuga, för konceptet i sig lockar.

Fast utanför dörren måste jag då det är EU-val idag. Jag brukar alltid rösta på valdagen, jag tycker att det hör till men idag när jag vill leka sommarstuga önskar jag nästan att jag hade förtidsröstat. Jag får helt enkelt låtsas att turen till vallokalen är ett dopp i en kall sjö....sen kan jag kura in mig i en tjock tröja och läsa serietidningar igen....

Sonen mår inte så bra idag så han får verkligen kura och vila idag......en rejäl förkylning verkar vara på väg att ta ett grepp om honom så de eftermiddagsplaner vi hade ställs därför in, då kanske vi kan mota bort bassiluskerna.

Nej, nu tänker jag leka sommarstuga ett tag, sen gå och rösta innan leken fortsätter....

Igår lyckades jag lösa mina telefonproblem, alldeles själv. Jag gjorde det Sudden-style. Det betyder att jag googlade och letade lösningar, som jag testade till dess att telefonen fungerade precis som den skulle....
Inte gick det att ana att den bara en stund tidigare varit totalt värdelös.....i alla fall i mina ögon.

Idag har det varit graderingsdag i ÖJJC hela dagen. Jag har fixat med fika, sålt väskor och tittat på alla som kämpat så otroligt väl på mattan för att få en ny bältesgrad. De problem som sen dök upp kunde jag tyvärr inte fixa själv hur gärna jag än ville. Mamma skjutsade ner sonen till stan i tid till att hans grupp skulle gradera, sedan tog hon med honom hem så att han för en gångs skull inte fick hänga i lokalen hela graderingsdagen. När han åkte hem påminde jag honom om kassarna med skor och shorts som köpts in....han tog snällt med dem. Men av någon outgrundlig anledning hade jag stoppar ner min väska med plånboken och bilnycklarna i samma kassar.

Paniken som drabbade mig när jag letade väskan och den inte fanns någonstans i hela lokalen. Jag såg scenariot framför mig hur jag kröp ner i sopcontainern utanför och letade i sopsäckarna.....tills jag plötsligt kom på att möjligheten fanns att sonen fick den med sig tillbaka till Bredbyn. Efter ett samtal hem konstaterades snabbt att bilnycklar var i säkert förvar i vår hall...
Som tur var åkte min änglamamma ner en tur till stan igen, den här gången med min bilnyckel så att jag kunde ta mig hem. Väl hemma möttes jag av en småskrattande son, pizza i köket (som mamma köpt åt mig) och ett skönt soffhäng.

Förhoppningsvis gör jag inte om den fadäsen någon fler gång, fast lite humor är det allt...i alla fall så här i backspegeln.....

Teknik är underbart när det fungerar, men när det inte gör det blir jag smått tokig, eller stortokig för att vara helt ärlig..... Jag önskar verkligen att jag hade sonens mer analytiska, lugna problemsökarsinne. Istället blir jag frustrerad, irriterad, otålig, ilsken och på allmänt dåligt humör. Anledningen?

Jo en skituppdatering till min mobil som gör så att telefonen inte alls fungerar som den ska. Hur jag än bär mig åt hittar den inte SD-kortet, ungefär hälften av apparna fungerar inte, ljudet är borta, batteriet blir väldigt varmt fast man inte gör något alls...och det är bara några av problemen. Skit, skit, skit.....bajstelefon....

Fast jag ska väl inte klaga egentligen, det är faktiskt första gången någonsin som jag har problem med en mobil och om jag vore det minsta lik sonen skulle jag nu googla runt och kolla in olika forum för att se om det är fler som har problem och försöka hitta lösningar. Fast jag gör väl som vanligt....om ett tag vrålar jag ut sonens namn i frustration och ber honom fixa till skiten.

Positivt däremot är målaren som jobbar på. Han gör så att det grå breder ut sig allt mer! Doften av färg ligger tung runt huset, framförallt en dag som denna när värmen får luften att dallra.
Fast under kvällen doftade det mer av den grillade kycklingen än av färgen. Det var så härligt att slappa ute på altanen och äta den nygrillade maten. Vi testade dessutom att grilla laktosfri halloumi för första gången, det var faktiskt ingen större skillnad mot den som innehåller laktos.

Nej nu ska jag nog ta och försjunka i en bok en stund......då kanske jag glömmer telefoneländet.....

Här sitter jag och filurar och tänker tillbaka på dagen. Snacka om att vår klass hade tur med vädret. Det har varit precis lagom varmt för att orka med en heldag utomhus. I morse gick hela klassen till Flärken för att ha bildlektioner. Akvarell, oljepastell och lera har vi använt på olika sätt. En underbar dag fylld av aktivitet. Lunch ute och sedan släpade vi oss tillbaka till skolan i tid så vi hann med skolskjutsarna. Men efter en intensiv men rolig dag var det knappt vi orkade.

Överraskningen som jag fick när jag kom hem och upptäckte att en sida av garaget har fått ett första lager grå färg var stor. Här går det undan vill jag lova. Det ser så fint ut, tänk när hela huset är klart. Så läckert det kommer att bli. Inser att jag kanske borde ha tagit nån före och efter bild....

Snart har målaren kommit varvet runt på huset när det gäller skrapningen. Framsida och en del av gaveln kvar bara. Tyvärr gjorde han inte enbart positiva erfarenheter....sargen runt förrådet visade sig vara i väldigt dåligt skick lite här och där när färgen skrapades....ett samtal till snickaren som kom och tittade och konstaterade att det blir till att byta ut allt om det ska bli bra i långa loppet. Positivt för huset som blir i bättre skick, negativt för kontot. Fast på lång sikt lär det väl vara bra för kontot också även om jag har svårt att se det nu. Det borde finnas någon slags kuckelimuckmedicin för hus....på samma sätt som det finns för barn som är sjuka.

En annan sak jag funderat över idag är detta med sommarkänslor. Tänk att de saker man gläds åt på försommaren och våren är samma saker som irriterar längre fram. Gräset som blir grönt och plötsligt växer mer än man trodde var möjligt, flugor som surrar trivsamt för att en dag bli till ett irritationsmoment. För att inte tala om solen som glädjer med sin värme och sitt ljus, samtidigt som den på ett ganska brutalt sätt påminner om hur förfärligt oputsade fönstren är. Visst är det fantastiskt att det mesta är i världen kan vara både positivt och negativt beroende hur man ser på det. Jag försöker att se positivt på det mesta även om jag ibland hänfaller åt irritationssidan.....men som Karlsson på taket skulle ha sagt - det är världsliga saker!

Idag har det verkligen varit sommarvärme, helt underbart. Dagen började med att jag skjutsade sonen till stan, första praodagen. Redan då kändes det att det skulle bli en underbar dag.

Efter att ha lämnat av sonen åkte jag och tvättade bilen. Den hade fått nåt klet på sig under helgen i Köping. Förmodligen nåt träd som kladdat ner den. Nu är den ren igen, vilket även vårt hus är. I alla fall invändigt, det ska bli härligt att slippa skrapa bort skräpet under fötterna när det är dags att lägga sig....

Huset blir dock skrapat utvändigt nu. Snart är garaget och ena gaveln klar. Det är den vägg som är sämst. Hoppas att regnet håller sig borta så att målaren får fortsätta under veckan. Hans målsättning är att få så mycket som möjligt klart under maj. En målsättning jag gillar.

Min egen målsättning just nu är att hålla kvar lugnet jag har lyckats lägga mig till med under de lediga dagar som varit. Just nu känner jag mig väldigt "tillbakalutad" och kommer knappt ihåg hur man gör när man jobbar.....fast det var väl kanske att ta i....det är klart jag kommer ihåg. Imorgon är det i alla fall dags för bibliotek igen. Då har jag några böcker att lämna tillbaka, jag har hunnit med att läsa en del under helgen. Men som tur är ligger det två till och väntar på att jag ska öppna dem och börja läsa. Det är nog dags nu!

Jag måste erkänna att jag har haft en fördomsfull bild av Köping som stad. När jag har hört Köping har jag tänkt grått, fyrkantigt och rätt fult men ack vad jag hade fel. Istället visade det sig vara en trivsamt charmig småstad.  Anledningen till besöket var en tävling sonen skulle delta i. 

Jag bodde mitt i den gamla delen av staden på ett hotell med den bästa servicen. Hotell Gillet, rekommenderas varmt! Ett familjehotell med den rätta känslan. Sonen fick sova i dojon med övriga......

Köping bjöd också på ett strålande väder, varmt och soligt. Att kliva ut från tävlingsarenan efter lördagens tävlingar var nästan en chock, det var riktig sommar utomhus. Det bästa av allt var att det var lika varmt här hemma.

Övriga deltagare stannade en natt till för att delta i ett läger men sonen och jag åkte norrut redan igår. I Härnösand tog orken slut så då åkte vi upp å berget och sov över hos morbror och moster.  Åh så skönt det var att krypa ner under täcket efter en lång dag. 

Nu är vi hemma igen, tvättmaskinen har arbetat hela dagen. Själv har jag inte gjort många knop mer än att plocka ur den och starta den igen. Istället har jag ägnat tiden åt att läsa, först ute i växthuset och sedan inne i soffan.

Ute på kvällspromenad i den ljumma luften.

Två glada medaljörer.

Oj, nu var det flera dagar sen jag tog mig tid att blogga. Märkligt hur tiden flyger iväg. Jag inser att avsaknad av bloggskrivande  har att göra med det faktum att det är rätt fullt upp nu. Dagarna och kvällarna svischar förbi på ett näst intill osynligt sätt.

Jag har inte heller mått så jättebra denna vecka, huvudvärk varje natt och igår vaknade jag av att hela sovrummet åkte karusell runt mig. Efter att ha letat på nätet fann jag att det visst kallas karusellyrsel. Det finns i alla fall två varianter, en som går över efter tio minuter till några timmar. Och en variant som kan hålla i sig flera månader....som tur var blev det bättre efter en stund men jag är fortfarande lite svajig om jag rör huvudet alltför fort.
Dessutom har forskarna kommit på att migrän kan utlösa denna yrsel också. Med tanke på att jag hade vaknat av migrän tidigare på natten verkar ju det rimligt....Hoppas jag slipper åka karusell på ett tag nu bara...det var inte roligt. Jag tycker verkligen synd om de som drabbas av detta under en längre period.

Just nu ligger jag och tar igen mig en stund medan sonen är på väg från Umeå med buss. Han har varit på yrkes-SM. Det ska bli spännande att höra vad han har fått ta del av idag, om han fått några nya tankar inför gymnasievalet. Sedan ska vi ner till stan som vanligt eftersom det är ju- jutsukväll.

Choklad och kolatårtan blev perfekt, sonen och hans träningskompisar lyckades med utmaningen att ta sitt blåa bälte och jag fick åka hem när styrelsemötet började. En mer perfekt lördag än så är det svårt att uppnå....eller?

Tårtan tänker jag verkligen göra igen, framförallt nu när jag vet att det inte spelar någon roll när smöret kastas i.....det blev inte mycket kvar i alla fall vilket gör att jag funderar över när jag har anledning att baka den nästa gång. Helst igår.....

De som graderade till blått bälte gav verkligen järnet allihop. Trots spräckta gibyxor, leder som skadades, pollenallergi (och astma på grund av det som var värre än de flesta dagar) och magont så lyckades alla fokusera under den tid graderingen pågick. Så bra att alla fick sin nya bältesfärg. Som åskådare upphör jag aldrig att fascineras av det engagemang denna sport lockar fram hos de som håller på. De grupper (avance och tävling) sonen tränar med är nog alldeles extra fantastiska tycker jag....det sätt de peppar varandra och finns där för varandra gör att de når nya höjder hela tiden. Fast när jag tänker efter gäller det hela klubben, inte bara hans grupper. Det är den stämning som finns där nere, man hjälper och pushar varandra! Sen finns en massa svettdoft också...

Nu njuter jag av en söndagsförmiddag utan en massa saker att ta tag i....mer än de enorma tvätthögar som verkar ha vuxit till av egen kraft under den vecka som gått. Jag förstår dock inte riktigt hur det kunde ske med tanke på att det var helt tomt för en vecka sedan. Men nu är det som det är...bara att bita i det sura äpplet och låta maskinen jobba.

Myrorna lyser med sin frånvaro sedan några dagar...peppar peppar.....inte tack vare myrdosorna dock utan jag gasade dem....
I garaget hittade jag en sprayburk med insektsgift.....jag skickade sonen till övervåningen och sedan gick jag till attack. Nu ligger de som små svarta prickar lite här och där....sprayburken står kvar mitt ibland de döda som hot om det är någon som vågar sig tillbaka....
Hu så hemsk jag är...fast å andra sidan....det är väl tänkt att myrdosorna ska döda också? Eller hur?

Senare under eftermiddagen är det dags att åka till stan igen men vi behöver inte åka tidigare för det är ju ingen bältesträning idag....däremot är det tävlingsträning. Eftersom det är tävling nästa helg behöver de nog gå igenom sitt program. Hoppas bara att sonen håller sig frisk, han är sliten nu. När tävlingen är över tror jag att mammavetot träder in och ser till att han vilar ett tag.....Det är faktiskt inte så lyckat när intensiva träningsperioder inträder samtidigt som pollensäsongen.

Nu har det blivit dags att masa sig ner i källaren och hälsa på i tvättstugan.

Här ligger jag i soffan och tittar på friidrottarna som tävlar i Diamond Leauge. Tårna är lite kalla så i braskaminen sprakar elden och gör att det känns väldigt varmt och mysigt denna gråkalla kväll.

När jag kom hem efter jobbet satte jag igång att baka en chokladtårta till i morgon. En kladdkaketårta med kolaglasyr. Glad i hågen satte jag igång att blanda ingredienserna till kolasåsen i kastrullen för att koka den. När jag blandat allt och plötsligt tittade i receptet såg jag att smöret inte skulle blandas i under kokningen utan efteråt......ooops. Det var bara att konstatera att det var för sent att göra något åt det hela. Så jag kokade på allt vad tygen höll och en stund extra.....

När jag så satte igång att baka själva kakan flöt allt på fint....till dess att jag insåg att jag hade alldeles för lite kakao hemma. Med en kolasås under kokning på spisen var det inte läge att sticka iväg på affären direkt. Då är det tur att mamma finns. Jag är inte säker på om hon skrattade eller suckade när jag ringde ( jag tror kanske att hon log i smyg) och sa att jag behövde kakao.....med tanke på att jag tio minuter innan sagt till henne att jag hade alla ingredienser hemma den här gången. Det är inte första gången hon räddar mig nämligen.....förmodligen inte den sista heller......

Nu är det bara att hoppas att kolasåsen stelnar lagom mycket där den ligger ovanpå kakan.....jag tror det men är inte säker....i morgon vet jag.

Nu tänker jag ägna mig åt en god bok resten av kvällen, i morgon är det bara att kliva upp....sonen ska försöka ta blått bälte....har inte kolan stelnat är det kanske jag som blir blå....av frustration över att jag inte lärt mig läsa hela receptet innan jag börjar....

När jag kom hem från jobbet idag hade vårt hus duschat. Det luktade gott av fasadtvätt och väggarna såg riktigt fina ut. Nu ska det torka och sedan är det skrapning innan det är dags för ny färg. Det ska bli så spännande att se det färdiga resultatet. Åh vad jag längtar! Idag har jag i alla fall valt ny markisväv, grönt kommer nog inte att vara så snyggt när huset väl får ny färg.

Igår hade vi årsmöte på ju-jutsun, ett ganska långt årsmöte, det fanns en hel del att diskutera och en ny styrelse skulle väljas. Därför känns det lite ovanligt idag eftersom jag inte fortsätter med styrelsearbetet. Några trådar finns att sy ihop innan jag helt kan kliva av sekreterarrollen men det kommer att kännas annorlunda framöver. Det är något som är säkert. När hösten kommer ska jag börja träna själv medan sonen är på mattan....det borde jag kunna fixa tycker jag! (jag har faktiskt tränat idag i alla fall...)

I källaren springer fortfarande små myror omkring....inte lika många som under helgen men än har de inte gett sig av. Jag har försökt att tala om för dem att vi inte driver något myrpensionat men de lyssnar inte. Jag som inte ens serverar något ätbart....istället har vi satt ut små myrdosor som lockar in de små stackarna och tar livet av dem till slut.....
De är lättlurade de små rackarna....å andra sidan har vi inte sett vem som skrattar sist ännu, kanske visar det sig att det var jag som var lättlurad.

Idag gjorde jag en lite större väggalmanacka över de veckor som är kvar innan eleverna får sommarlov. Det är sex veckor, normalt brukar det vara åtta veckor när jag sätter upp den men av någon anledning har tiden gått så snabbt så jag har inte hunnit med. Nu har vi tack och lov tre hela veckor utan avbrott men sedan är det kortare veckor igen. Jag inser att det börjar bli dags att sy ihop skolsäcken. Inte påbörja en massa nya projekt i alla fall. Vi har redan fått stryka över en dag......

Det här blev en sån där bonuskväll hemma igen. Jag hade räknat med en resa till stan men sonen skulle inte träna, jag hade missat att det var udda vecka nu...därför fick jag extratid här hemma. Inte så dumt faktiskt med tanke på att målaren knackade på dörren idag och talade om att han tänker komma och tvätta mitt hus på onsdag. Det innebar att jag fick en del jobb med att plocka undan saker som står i vägen. Men nu är det mesta undanplockat...förutom veden i vedförrådet....den får ligga kvar och väggen där bakom får bli tvättad och målad i framtiden när veden blivit aska i vår braskamin.

Fast resten av huset bli ju inte målat på en gång heller....först ska det torka till....sen ska det skrapas innan det blir målning. När målaren har kommit så långt att det är färdigskrapat är det förhoppningsvis plusgrader på nätterna så att det går att börja med målningen.

Det känns i alla fall bra att jag får målat på försommaren. Pappa sa alltid att allt som ska målas utomhus ska vara gjort innan midsommar.....jag hoppas på en torr vår och försommar.

Idag har jag beställt en onöda till sonen och en till mig.....varsin t-shirt med Star Wars tryck. "Episode VII is coming".
Det var ett "måste ha"....begäret gick inte att stoppa.....så himla onödigt egentligen men åh vad jag längtar till dess att jag får dra den på mig.....

Skywalker till sonen.....

......och Solo till mamman.....

Tänk vad konstigt det är ibland. Någonting man ska göra som känns helt fel i tid blir plötsligt så rätt. Det som kändes lite trögt och jobbigt visade sig vara det som gjorde helgen till en toppenhelg.

En resa fram och tillbaka till Östersund var det som gjorde min helg....ja eller resa och resa. Själva resan var ökentrist. Ensam i bilen, ingen son som roddade med musik och underhöll med tankar om spel och datorer. Nej det som gjorde helgen var gårdagskvällen med alla mina underbara vänner. Massor med god mat, dryck och alla samtal sen om stort och smått. ( den där chokladtårtan skulle jag kanske tagit med en bit av...) Nostalgidisco avslutade kvällen innan kudden fick ta emot ett trött huvud.

Hemma igen, där sonen och myrorna mötte upp. Sonen blev jag glad att träffa men myrorna?? De tyckte att detta var ett passande tillfälle att hälsa på i vår källare, något jag inte håller med om. Jag hade inte planerat att ha nåt myrkalas nu....vi har ingen mat här inne som passar myror....ingen alls.
Nu har jag i alla fall placerat ut myrdosor, så jag hoppas de kryper igenom dem ofta så de försvinner ut och dör.

Men nu struntar jag i myrorna en stund och grottar ner mig i en bok.

Igår gjorde jag någonting för första gången. En träff med en sångpedagog stod på programmet. Under en hel timme fick min sång, men framförallt min andning vara i fokus. Det var ett klokt beslut, oj vad jag lärde mig mycket. Magstöd har ju alltid varit en viktig sak att tänka på för att få luften att räcka till men jag har aldrig riktigt förstått hur jag effektivt kan träna och hur det ska kännas.
Det har jag nu, om jag nu bara kan göra dessa övningar dagligen under några veckor så borde mitt muskelminne komma ihåg av sig själv sen. Mest fascinerande var det att känna hur mycket jag utvecklades under den timme jag blev drillad. En verklig aha-upplevelse. Väl investerade kronor.

Just nu slappar jag med en mugg kaffe framför nyhetsmorgon. Jag förfäras över nyheterna från Ukraina, där den senaste händelseutvecklingen ökar risken för en rysk invasion markant. I USA är det stormar och jordskred som ställer till det. Det var otäckt att se skredet som plötsligt fick marken att ge vika och dra med sig flera bilar. Tack och lov var det ingen människa som satt i bilarna eftersom de var parkerade. Här hemma är det den förfärliga nyhet om den lilla flickan som blev dödad som får mig att må illa. Man misstänker hennes vårdnadshavare. Vad är det för fel på människor som gör barn illa??

Dagens musikgäst är Sananda Maitreya. Själv kommer jag ihåg honom som Terence Trent D´arby. Ni vet han med Sign your name....Nu med en betydligt rockigare framtoning, inte så konstigt kanske med tanke på att han säger att han har lämnat både namn och gammal musikstil bakom sig. Ett aningen långsökt namnbyte kan tyckas...men det viktigaste är att han är nöjd.

Om ett tag är det dags att packa ihop och åka till Östersund, en mycket god vän ska firas. Jag ser fram emot att träffa henne och alla andra.
Sonen följer inte med denna gång, han är på bältesläger i Hudiksvall. Nästa helg tänker han försöka gradera till blått bälte så det ska finslipas tekniker. Lägret är bara över dagen så han kommer hem ikväll. Något jag också skulle behöva göra med tanke på morgondagens aktiviteter men jag får kliva upp tidigt imorgon och åka hem i tid då fixar det sig nog.

Nej, dags att få tummen ur och börja rotera....

Den här veckan har verkligen gått i värkens tecken...den började med träningsvärk utan dess like. Sedan värkte mitt knä nåt alldeles förfärligt ett par dagar. Det gör det även idag även om det är aningen bättre.

Valborg firades i Härnösand. På väg dit hade vi änglavakt som såg till att jag reagerade på rätt sätt och hann styra undan bilen i det plötsligt hala väglaget. Från en torr vägbana till 5-6 cm snö och blixthalka på ett par hundra meter. Vem som helst hade blivit överraskad...så även den stackare som kraschat vid sidan av vägen vilket gjorde att framkomligheten inte var den bästa. När så en långtradarchaufför kommer och går i körfältet för att sätta ut en varningstriangel gällde det att undvika honom, mitträcket, långtradaren, diket, ambulansen och den kraschade bilen....med sommardäck.....nog blev jag lite darrig allt....det var så nära att det hade gått åt helvete för att tala klartext. Efteråt tänkte jag mest på Sudden som var kvar hemma...

Som tur var hade vi en härlig valborgsmässoafton efter det och resan hem idag gick alldeles utmärkt. Visserligen växlade vädret ungefär tjugo gånger (minst) på vägen hem. Det var sol, regn och hagel om vartannat. Med en hel del blåsväder på det.

Nu slappar jag en stund i mitt favorithörn medan jag funderar på vad vi ska få till middag. Det blir nog något med älgfärs tror jag....men vad?