Många som åkt förbi vårt hus har säkert lagt märke till våra äppelträd som intagit en alltmer liggande position. Dignande under tyngden av äpplen har jag oroat mig för att de ska blåsa omkull när vindarna friskar i. Därför hade jag inget annat val än att beskära träden hårt. Det sved i hjärtat men nu kanske de klarar höststormarna i alla fall så att de får chansen att uppleva ännu en vår och sommar.
Sen får vi förstås se hur de mår när våren kommer. Fast hur det än blir hade de aldrig överlevt en höst och vinter till. Nu borde jag slå ner en påle vid varje träd och binda upp dem också.....så att de får lite extra stöd i livet.....får kanske bli en tur till Granngården nån dag.

Ett av träden innan jag var elak mot det och beskar det hårt, hårt.

Nu är det bara pinnar kvar, båda träden har utsatts för min hårda behandling.

Mitt växthus är nog det bästa växthuset som finns. Speciellt sedan i torsdags då elen kopplades in.  När mörkret föll och det började bli lite svalt var det bara att koppla in värmefläkten och vips var de inte svalt längre. Att dessutom kylboxen gick att koppla in i eluttaget gjorde ju inte saken sämre, då höll sig drycken kall och god. Den gamla ljuskronan fick äntligen invigas också, den spred ett härligt sken och gav ett mjukt ljus därute.

Sedan var det förstås sällskapet som gjorde att det blev så alldeles särdeles lyckat! En kväll i alla fall jag kommer att leva på länge.

Det var varmt och mysigt inne i växthuset.

Jag fick en alldeles speciell flaska med gyllene vätska.

Ljuskronan lyste vackert trots att den är lite sned.

Mitt i veckan och jag sitter och funderar på vad jag kan ha glömt.....almanackan i telefonen är tom, jag har inte fått några påminnelse-sms från någonting, sonen har inte missat någon träning, jag kom ihåg att hämta hem bilen från verkstan i eftermiddags (takboxen hade kommit och var redo för montering), mötet jag skulle vara med på blev inte heller bortglömt....förmodligen är det lugnet som gör att jag tror att jag glömt något.

Ja egentligen skulle jag väl försöka göra om det jobb som gick förlorat i söndags men tyvärr infinner sig inte inspirationen. Förhoppningsvis dyker den upp förr snarare än senare, inspirationen alltså.

I lokaltidningen läser jag om en man som anmält sin hustru för ofredande.....orsaken är att hon ringer för ofta till hans jobb så att han blir störd. De är alltså gifta med varandra.....undrar hur länge till? Fast det jag egentligen undrar är om det verkligen stämmer det som står i tidningen? Känner mig lätt tveksam.....

På facebook dyker det upp små hjärtan på kvinnliga vänners statusuppdateringar igen. Misstänker att det gäller bröstcancer även denna gång. Det ska vara ett sätt att uppmärksamma denna eländiga sjukdom, men i hemlighet....varför i hemlighet?? Inte ger det speciellt mycket pengar till forskning eller ramlar det på något mirakulöst sätt in pengar bara genom att hjärtat sätts på statusraden?? Att uppmärksamma behovet av pengar till fortsatt forskning är ingenting som bör göras i hemlighet tycker jag...sätt in en slant istället för att sätta ut ett hjärta!!

Idag har jag för övrigt fått erbjudande om att skriva riktade texter för att på det sättet börja tjäna pengar på bloggen. Även där känner jag mig tveksam, har tackat nej förut för jag gillar inte att läsa bloggar fulla av reklam själv....å andra sidan är ju pengar alltid pengar...tål att fundera på men jag tror att jag avstår mammon ett tag till.....kanske....

Nog är det en underbar känsla när eleverna intar klassrummet igen. Att mötas av tjugofyra par, förväntansfulla, glada ögon fulla av spjuver och bus är något alldeles fantastiskt. Så var min måndag, ett klassrum fullt av positiva vibbar som flög runt och spred glädje och trivsel. Det är de stunderna som gör att jag vet att jag är på rätt plats och har det jobb jag ska ha.

Den här dagen var det biblioteksjobb och sen konferenseftermiddag. På väg till bilen när jag skulle åka hem möttes jag av ett gäng hoppande och studsande barn som med glädje utropar att de längtar till imorgon. När jag frågar vad de längtar efter studsar de ännu mer och ögonen strålar medan de ropar ut att det är ju skolan de längtar efter! Förstår ni då vilket underbart jobb jag har! Det är ju helt omöjligt att inte längta till jobbet då.

Det enda jag inte längtar efter att kliva upp. Det är så tungt när klockan ringer på morgonen, jag funderar så på hur jag ska göra för att bli pigg. Lägga sig tidigt, visst men det hjälper inte har jag upptäckt. Fast å andra sidan är det ju ingen hit att lägga sig sent heller.....

Nu tänker jag i alla fall läsa en stund och sedan ska jag försöka somna i rimlig tid ikväll. Då kanske jag inte känner för att slå en slägga på klockradion när den börjar spela imorgon bitti......
Tänk om morgondagen istället blir ett av de få tillfällen jag vaknar och känner mig morgonpigg....det skulle vara härligt!

Jag var ståndaktig idag, det innebar att boken och soffhörnet fick stryka på foten. Istället fixade jag med tvätt, lagade en av sonens dräktjackor, bakade äppelmuffins och sedan jobbade jag. Skrev och planerade eftermiddagen lång. Men när sidan jag arbetade med plötsligt stängdes ner och flera timmars jobb gick förlorat tappade jag sugen.....Trots att mitt mantra vid datorn är spara spara spara verkar jag ha missat det någonstans på vägen. Måste ha glömt att den sidan inte har autosparande.....När jag öppnade upp igen var det mesta av jobbet borta.....då lade jag ner.... i alla fall ett tag. Efter att ha ätit middag tog jag dock tag i det igen, dock inte samma jobb som försvann....det är fortfarande kvar att göra...en gång till....men det får bli en annan dag.

Nu när kvällen är här tänker jag unna mig en stund i mitt favorithörn, med en bok. Något jag längtat efter hela dagen.

En riktigt regnig dag passar perfekt för att få en massa saker gjorda inomhus. Det finns tvätt, både ren och smutsig som pockar på uppmärksamhet, äpplen som väntar på att jag ska göra något med dem, skoljobb som bara måste fixas idag, lite matlagning lär väl stå på programmet också....och som sagt, regnet är ju ett perfekt upplägg för att göra saker inomhus.

Å andra sidan är regnet en hög motivationskälla till att göra upp en eld i braskaminen och placera mig i soffhörnet med en bok och nog drar det bra mycket mer än allt det andra.....men jag tänker att om jag gör undan de saker som absolut inte kan vänta då är soffhörnet mitt sen resten av dagen. Så får det bli! Om jag lyckas meddelas sen.....jag tänker i alla fall göra ett uppriktigt försök.

Just nu sprider sig "ALS ice bucket challenge" som en löpeld bland många av jordens länder. Det är ett sätt att sprida medvetenheten om den fruktansvärda sjukdom som, bland så många andra, min pappa drabbades av. Man häller iskallt vatten över sig, filmar det hela och lägger ut filmen på internet samtidigt som man uppmärksammar någon organisation eller forskningsfond som arbetar på att lösa gåtan ALS.
Vem som startade det hela är inte helt klarlagt men äran tillskrivs oftast Pete Frates och hans vän Pat Quinn, båda ALS-patienter. De upptäckte denna utmaningsform i juli detta år. Då var Pete alltför sjuk för att själv utföra utmaningen så han bad släkt och vänner göra den åt honom (enligt kvällstidningarna). Sedan har detta spridit sig över hela världen.

Att samla in pengar till forskning runt denna fruktansvärda sjukdom, som det inte finns något som helst botemedel till, är för mig en hjärtesak med tanke på att sjukdomen tog min pappa och fortsätter sin grymma framfart. Dessutom hoppar den ner i åldrarna med drastiska steg. Därför är det så viktigt med pengar till forskning.

Skänker man pengar till exempelvis Hjärnfonden går en del av pengarna till denna så viktiga forskning. Då är det till exempel Peter M Andersson som forskar vid Umeå universitet som får ta del av dem. Men vill man säkert veta att alla pengar man skänker går direkt till forskarna i Umeå föreslår jag att pengarna sätts in direkt på postgiro 78 14 71-8 istället. Då kommer de till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap i Umeå utan någon som helst omväg.

Att jag tycker att det är viktigt att pengarna går just till Umeå beror på att där finns världsledande forskare inom detta område, det är där man har lyckats hitta början på några små ändar att nysta i när det gäller den vedervärdiga, hittills alltid dödliga sjukdom. I alla fall jag hoppar över det där iskalla vattnet, jag sätter in pengarna direkt!
Men jag vill på inga sätt förringa de som drar uppmärksamhet till detta genom att hälla isvatten över sig, alla sätt att dra in pengar är bra, så fortsätt gärna, fast jag gör på mitt sätt!

Åh så nära det var att jag skippade träningen idag trots att jag så sent som i morse ringde och bokade tid hos sjukgymnasten. Orsaken? Jo, jag var långt ifrån färdig med mina förberedelser i klassrummet inför elevernas inträde på måndag. Det ser fint ut, det hann jag fixa, men allt annat jag skulle hinna med den här veckan är ogjort....Att sen nästa vecka rivstartar med möten varenda eftermiddag gör ju inte saken bättre direkt, det betyder att söndagen är räddad. Eller så är det jag som är räddad eftersom jag har söndagen att ta till....

Nåja jag var en duktig flicka som inte skippade träningen, det tycker jag faktiskt. Så nu är jag på gång igen, flera tider bokade på dagar det inte ligger möten inplanerade.

Vad gäller jobbet är jag också på gång trots att jag inte hunnit med allt. Jag har i alla fall hunnit tänka mycket. Nu gäller det bara att omsätta alla tankar i praktiken. Det fixar sig säkert bara eleverna kommer på plats, det är alldeles för tomt utan dem!

Ikväll tänker jag i alla fall inte göra ett dugg mer än att slappa i soffan framför teven. Tyvärr gäller det att se till att komma i säng i tid eftersom sonen har upptaktsmöte på jutsun imorgon förmiddag. Alldeles för tidigt för min smak.....min lördagsförmiddag i sängen med kaffemuggen och tidningen bara tvärdog. Det märks att jag inte varit med och påverkat tiden det är då lika säkert som att mitt knä värker.

Godis, önskar att jag hade godis hemma. Undrar om sonen har nån gömma med nåt jag tycker om? Fast har han det är det förmodligen flera år gammalt, det är så det brukar bli....han äter inte så mycket sött nämligen...han är mer av ett chipsmonster. Men jag ska nog göra ett försök trots allt, jag kan ju ha tur.....

Plötsligt har halva arbetsveckan gått och jag funderar hur det gick till? Att det redan är torsdag imorgon trots att jag inte riktigt hunnit med i tanken kan ju bero på att jag suttit vid datorn sent på kvällarna och knåpat med olika skoljobb och planeringar. Kanske inte det smartaste sättet att börja en ny termin men det gäller att suga tag i inspirationen när den dyker upp. I skolan har det varit mycket arbete med planer på olika sätt följt av en kursdag i stan idag. Matnyttiga dagar med fullt fokus på läsåret som kommer. Fast nog känns det lite konstigt att vara i skolan utan elever. De fattas...tur att de dyker upp på måndag!

Om en stund ska vi åka iväg sonen och jag för att bli klippta. Det kommer att bli skönt, sonen tycker att håret börjar bli för långt och tjockt igen och själv har jag en risbuske uppe på skallen. Det är nog nästan så att fåglarna tycker att det skulle vara lämpligt att bygga bo där.....

Efter en seg start igår, den egna sängens värme och mjukhet höll mig kvar länge, fick det bli en trädgårdsdag. Först klippte jag gräset, bitvis var det väldigt långt och på de ställen där gräset inte växt så mycket var det istället fibblorna som tagit över så hela mattan behövdes klippas.

När jag kom längst ner på tomten blev jag lite arg en stund. Vårt vildvuxna hörn på tomten med rosenbuske, malvor (och i och för sig en del ogräs) var borta....när ansvariga för att slå runt elskåpet i slänten mot vägen gjorde det tyckte de att det var deras skyldighet att meja ner växtligheten på vår tomt också....fast de kom nog av sig lite när de upptäckte en ljuslykta mitt i allt för de lämnade en tufsig malva i ena hörnet.....Ingen katastrof i och för sig men lite surt då rosenbusken äntligen började ta sig och få lite storlek.

Positivt var att krusbärsbuskarna och körsbärsträdet dignade av bär. Inga fåglar eller krusbärstjuvar hade varit i farten ännu. Alltså var det bara att börja plocka, mamma kom och hjälpte till så det gick fort att plocka av både krusbärsbuskar och träd. Eftersom många av körsbären växte högt upp kändes det väldigt tryggt att ha någon som höll i trappstegen när jag stod högst upp på den och tog ner de röda bären....fast jag lämnade faktiskt några till fåglarna. 

Nu har det blivit dags att ta hand om det som plockades igår. Det ska bland annat bli körsbärslikör, körsbärssaft och krusbärsgelé. Blir det lite krusbär över fryser jag nog in i små förpackningar för att ta fram en kall vinterdag för att få lite smak av sommar då, kanske i form av en paj eller kräm. 

Många fina körsbär, tänk att jag hann före fåglarna i år.

Till och med krusbären hann plockas innan krusbärstjuven dök upp. 

Tänk för en vecka sedan var vi på väg mot London. Hotellet i närheten av Arlanda var första etappen dit vi anlände förra fredagen. Lördag morgon bar det iväg och efter några timmar på flyget, en kvart på Heathrow Express var vi så framme vid hotellet.
Sedan dess har vi haft en alldeles underbar vecka med massor av god mat, många många kilometers promenad varje dag. IMAXbio, museibesök, olika attraktioner, lite shopping samt mycket buss- och tunnelbaneåkning är delar av alla upplevelser vi har med oss tillbaka. När det bara var någon dag kvar av besöket konstaterade sonen att det fortfarande fanns alldeles för mycket kvar att göra så ett besök till nog kommer att bli ett måste....inte mig emot. Men först måste vi samla på oss en reskassa igen för det är inte direkt billigt i London.

Vi konstaterade i alla fall att The London Dungeons, långpromenad i Hyde Park och Warner Bros Studios (Harry Potter) var det vi upplevde som höjdpunkterna.

London Eye, det stora pariserhjulet som snurrar sakta, sakta blev vi båda ganska besvikna på. Visst utsikten var fin men vi hann bli rätt less innan hjulet äntligen snurrat ett varv. Det mest spännande där var när man skulle kliva på och av.

Då rekommenderar vi en tur ner i Londons mörka historia istället. För en liten hare som jag blev man lagom skrämd utan att det slutade vara roligt och intressant. Fast nog var det otäckt i mörkret hos Sweeney Todd allt....hu....och kloakerna och alla råttor....

Nu känner jag mig i alla fall lagom mör efter att ha sovit runt fyra timmar natten som gick och sedan försökt att hålla en aktiv nivå på hjärnan under den första arbetsdagen...det gick sådär kan jag säga....men innan måndag ska jag nog vara på banan igen.

Första lunchen på en engelsk pub, en äkta engelsk baconmacka. 

Vi promenerade runt i Hyde Park flera timmar.

Levande statyer fanns det gott om i London.

Lite busiga var de ibland också.

Covent garden, där åt vi riktigt god fish ´n chips!

Picadilly Cirkus.

På spaning i Notting Hill.

Lord Nelson högt där uppe.

En av endast tre duvor som uppehöll sig på Trafalgar Square.

British Museum hade mycket intressant att visa upp.

Denna mumie sägs innehålla Cleopatras skelett.

Vår kompis, Nick Fury!

London Eye, ser ju häftig ut i alla fall.

Selfridge & co, fina klockor för sådär en 150 000 pund.....

Modellen av Hogwarts.

Snart kommer alla elever för att äta.

Ingen hemma på Privet Drive 4.

Tro det eller ej men jag packade faktiskt mina kläder igår. Det är bara necessären kvar som ska stoppas ner i väskan.
Fast nu vet jag varför jag alltid packar i sista stund....mina tankar snurrar väldigt mycket just nu. Undrar om jag har packat rätt kläder? Behöver jag en extra tröja? Skulle jag kanske ta ett par extra skor? Har jag verkligen packat rätt byxor? Men jag stålsätter mig, jag ska inte packa något mer. Packat är packat även om det var i god tid den här gången, kvällen innan resan....

Trots allt är ju pass, biljetter och pengar det viktigaste. Ja den medicin jag tar varje dag är ju inte helt fel att ta med sig heller förstås. Men allt detta ligger snällt och väntar i köket, bara jag kan bestämma mig för vilken väska jag ska ta som handbagage.....jag måste ju ha något kvar att besluta om i sista stund!

Än har jag dock tid på mig, det ska bli schnitzel till lunch på Gästis. Då har magen fått en bra start på resan.

Nu ska jag passa på att njuta av en mugg gott kaffe, lite morgontidning och sen ska jag försiktigt börja närma mig väskbeslutet.....

Det är lite märkligt men jag har svårt att tänka mig att åka iväg på semester utan att städa bilen....förmodligen ett arv från pappa som alltid tvättade och städade bilen innan vi skulle åka iväg på somrarna.
Sagt och gjort bilen svabbades på ut- och insidan. Som tur var hjälpte sonen till så det tog inte så lång stund.

Sen har jag hittat på en massa olika saker för att slippa packa........lika roligt som det är att resa lika tråkigt är det att packa nämligen. Istället för att packa har jag kokat egen pizzasås av tomater från växthuset, hälsat på grannen, surfat på internet och kollat in Londontips, viftat på tårna, hämtat ut astmamedicin, tagit reda på tvätt, tvättat kläder som hamnat på undantag.....bland annat....Där någonstans insåg jag att det kanske kunde vara en god idé att i alla fall börja fundera på vad jag ska ta med mig.

Sonen är klar med sin packning....jag har knappt börjat....borde hinna imorgon....det är ju tur att det inte behövs så mycket.

Idag är det mulet på himlen, då ska jag passa på att ta reda på de kläder som tvättades igår. Vissa ska nog packas ner i väskan senare idag (eller imorgon om jag känner mig själv rätt).

Jag har rätt så ont i knäet idag för jag insåg att jag var tvungen att klippa i alla fall en del av gräsmattan igår. Den hade växt väldigt ojämnt och skulle ha blivit nästan omöjlig att klippa om jag skulle ha väntat till efter London. Men nu är det gjort och smärtan hinner lägga sig innan det är dags att promenera runt i storstan.

På nyheterna hör jag för första gången på länge en viss optimism när det rapporteras från branden runt Sala. Det största orosmomentet nu är att vinden ska tillta och sprida den ytterligare. Jag hoppas verkligen att det tar stopp nu.

Nu ska jag ta mig en mugg kaffe till, äta lite yoghurt sen ta mig en tur till apoteket och hämta astmamedicin till sonen. Det kan vara bra att ha med på resan...
Dessutom ska jag se om jag hittar något bra fingerplåster. Det läker nämligen fint på pekfingret så jag behöver inte något bautaförband längre.

Idag är det helt enkelt förberedelsernas dag!

Åter hemma efter några underbara dagar i Järvsö. Efter att ha hämtat hem sonen från Ulvöbåten körde jag raka vägen till Hälsingland. Där landade jag hos en av mina goda vänner från lärarhögtiden. Det var dags för den återkommande söndagsmiddagsträffen! Under tiden på lärarhögskolan var vi åtta tjejer som turades om att laga söndagsmiddag. När vi sen gick ut och skingrades för att börja arbeta på olika håll i vårt avlånga land har sju av oss fortsatt att träffas. Först en gång om året men numera är det vartannat år. Fast nu räcker söndagsmiddagarna flera dagar.

Just nu finns vi från Nyköping i söder till Kiruna i norr och jag lovar att det alltid blir underbara dagar, alltid! Förutom att man blir bjuden på vansinnigt god mat har vi fullt upp med att uppdatera varandra hur de senaste åren sett ut. Vi pratar, lyssnar, pratar, lyssnar, skrattar och så gråter vi en skvätt ibland när berättelserna från våra liv gör att känslorna väller över.

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på dessa mina vänner runt om i Sverige, det är så fantastiskt att vi fortfarande har varandra efter alla dessa år. Även om vi inte alltid har så mycket kontakt mellan träffarna räcker vetskapen att de finns där men jag längtar redan till nästa träff 2016!

Fast lite tänker jag allt hinna med innan dess, först står en Londonresa på programmet....

Orbaden, för dagen disigt där en tydlig röklukt från branden i Västmanland kändes. 

En mugg med kaffe, lite surfande på nätets nyhetssidor innan det är dags att ta tag i den här dagen. Jag har en del att göra, lite packande och allmänt plock. Dessutom behöver kylskåpet påfyllning, skulle tro att sonen uppskattar ett välfyllt kylskåp medan jag roar mig i Järvsö.

Hoppas det fina vädret håller i sig ute på Ulvön idag också. Med tanke på att min plan är att köra till Hälsingland ikväll hoppas jag framförallt att de kommer med på båten som kommer till Köpmanholmen vid halv sex. Annars blir det ändrade planer. Fast det går bra det med...

I stora delar av Sverige är det extremt torrt i skog och mark just nu. På vissa ställen är det väldigt länge sedan det regnat. Ett sånt ställe är Sala som nog önskar att moln med regn ska segla in och tömmas över skogsbranden som rasar där och verkar vara svår att bemästra. Men det ser ut som om det är mest i de södra och västra delarna av landet som regnet kommer att falla.

Såg precis en fantastisk film om en chef som hyllades med överraskningssång och musik när han kom till jobbet för sin sista arbetsdag. Ståpälsvarning, helt klart men jag kunde inte låta bli att bekymra mig över portföljen han ställde ifrån sig i början av hyllningen och som sedan inte fick följa med till hans skrivbord....

Nej, dags för dagens andra mugg kaffe och sedan en tur till affären.

Torsdag och fredag, var tog de dagarna vägen egentligen? Gräsklippning, massor av saker till stora återvinningen, tvätt, sonens träning, matlagning så det stod härliga till och taxiservice när sonen skulle med båten till Ulvön. Sen ett besök av en god vän med trevliga snackfyllda timmar, icke att förglömma.


Just nu är det lite svårt med fingersättningen när jag skriver för mitt i matlagningen igår tyckte jag att det var för lite protein i salladen så jag skar helt enkelt bort en bit av fingertoppen, fort var det gjort. Ett helt paket med plåster stängde in blödningen tillfälligt i alla fall men sen ringde jag mamma.....jag insåg ju att plåstren skulle fastna fint i såret om jag inte gjorde nåt åt det nämligen. Då är det tur att jag har en mamma som är bra på det där med såromläggning. Så nu har jag ett klumpfinger, fint inslaget i ett vitt paket som ska bytas varje dag....ja det är inte fingret som ska bytas då utan förbandet. (Kommer plötsligt på att jag gjorde något liknande för tjugo år sedan, fast då var det toppen på ena tummen som for....)

Mitt i omplåstringen igår kom i alla fall DHL-försändelsen med våra Londonbiljetter, nu är det bara att boka platser på bion kvar. Men vi chansar att det finns platser kvar så att vi kan göra det på plats. Vi tänker nämligen kolla in Guardians of the Galaxy på Londons största IMAX-biograf, det är planen i alla fall.

Nej nu tar jag mitt klumpfinger och beger mig ner i källaren för att fixa med tvätten, eller så tar jag en promenad istället....