Läser i tidningen idag att det har blivit dags att flytta från Nygatan 16 ner till Kronan. En flytt till nya fina lokaler med nya fina möbler, växterna har fått belysning för tusentals kronor så att de ska må bra. Visserligen kommer det inte att finnas personliga arbetsplatser till alla, något man om några år säkerligen kommer att få ändra på då det visat sig att många mår dåligt av att inte ha en egen plats att sitta vid.

Dessutom tror jag nog att många kommer att "muta in" egna arbetsplatser...vanemänniskor som de flesta av oss är. Vilket gör att vissa kommer att få svårt att hitta någonstans att sitta och jobba....

När sen tillräckligt många mått dåligt tillräckligt länge kommer man utan problem att lägga ner ett antal miljoner på att bygga om igen så att alla får personliga arbetsplatser. Detta är visserligen bara något jag förutspår, det är ingen sanning ännu.

Jag blir i alla fall provocerad, väldigt provocerad.

Själv arbetar jag på två skolor. Vid den ena skolan finns inte plats för alla verksamheter, vilket är ett jättestort problem. Det finns inte ens arbetsplatser så att de flesta i personalen kan sitta och jobba samtidigt. Sex personer ska dela på en arbetsplats...snacka om huggsexa.
Det råder väldigt ojämn temperatur i skolan under alla årstider. I något rum kan det vara jättevarmt medan det i något annat är riktigt kyligt. Att sätta sig på stolarna i matsalen gör att man önskar att det fanns ett sittunderlag på stolen.
Det blåser friskt från alla fönster under den kyliga årstiden. Under soliga dagar kan vi däremot bada bastu inomhus varje dag!
Skolgården är ett eget sorgebarn, det finns knappt några saker kvar att leka med eftersom det inte pågår något underhåll. Det innebär att när lekredskap döms ut plockas de bara bort utan att något nytt kommer istället. Det pågår ett plåstrande och lappande i verksamheterna för att få det att fungera. Just nu sliter personalen med en akutlösning igen....vilken i ordningen vet jag inte....

På den andra skolan jag arbetar är det inte så mycket bättre, snarare sämre. Där finns inte heller plats för alla verksamheter, den har läckande tak (vid regn hälsar det gärna på inomhus), dålig luft, mögel på sina håll, ojämn värme, stolar till eleverna som det inte ens duger att sitta fem minuter på utan att få ont i ryggen. Faktum är att det inte ens finns hela uppsättningar i alla klassrum. Där pågår också ett lappande och lagande av befintliga lokaler. Lokaler som ska byggas om för att bli en framtidens skola. Vilket skämt!

Allt detta jag beskrivit är bara en liten del av de problemområden som finns, listan skulle kunna göras mycket längre......myyyycket längre....

Det är därför jag blir provocerad...jag ser hur vissa verksamheter i kommunen utan problem får ändamålsenliga lokaler medan andra verksamheter (läs barn och ungdomar) får stå tillbaka. Jag ser hur det skjuts till pengar till både det ena och det andra utan problem. När det väl satsas inom vår verksamhet blir det gärna med plåstermetoden.

Det ska inte behöva gå så långt att eleverna måste ordna en strejk för att göra sin röst hörd (vilket i sig leder till ett värdegrundsproblem för skolan då de elever som inte får eller vill strejka ställs utanför).

Nej, gör om, gör rätt! Börja satsa på framtiden, barnen och ungdomarna NU!!!

I morse var det trögt att ta sig upp ur sängen. Ögonen ville inte riktigt öppna sig. Till slut lyckades jag i alla fall övertala mig själv till att kravla upp ur sängen. Men det krävdes ett löfte om sovmorgon varje dag en hel vecka. Annars hade det inte gått.

Tack och lov gjorde skoldagen att jag återfick energin...det har experimenterats och städats så det stått härliga till. Vi hann dock inte ens hälften av det vi tänkt.....jag förstår allvarligt talat inte vad det är som gör att tiden inte är lika lång som den brukade vara. En timme är inte en timme längre utan mycket mindre....fast visarna på klockan rör sig som de brukar. Konstigt är det....

Fast nu är energin borta igen...men det gör ingenting...

I källaren huserar fyra grabbar. Ja inte just nu då förstås. De är på badet och simmar, men de lär nog snart dyka upp igen. Ett härligt sätt att börja sportlovet, med ett kompislan.

En märklig sak hände med våra telefoner idag. Eller rättare sagt min mobil och vår ip-telefoni. Plötsligt mitt under ett samtal i eftermiddags bröts samtalet och sedan dess går det inte att ringa till eller från min mobil. Det går inte heller att skicka sms för den delen eller ta emot. Wifin funkar men kopplar jag bort den är jag bortkopplad från världen.

I alla fall tänkte jag ringa upp den jag pratade med och då ta hjälp av den vanliga telefonen (ip-telefoni). Då visar det sig att den inte heller fungerar....men internet funkar....och sonens telefon funkar (som är kopplad till mitt abonnemang)....

Jag har startat om mobiler, routrar, och allt som överhuvudtaget går att starta om....men ingenting har hjälpt....och inte talas det om några driftstörningar, varken hos Telia eller T3. Nåja det är bara att vänta och se. Jag klarar mig....jag har mitt soffhörn och en hel hög med böcker. Så mycket mer krävs inte för att jag ska må gott.

Tänk vilken fantastisk skidåkare han är, Johan Olsson. När det gäller då kliver han fram. Som han har kämpat efter skadorna de senaste månaderna. Att inte få träffa sin familj under nästan två månader....hur tufft är inte det? Men tänk ändå vilken känsla det måste vara, att nå det mål han tränat så hårt för!!

Fast jag måste erkänna att jag tyckte lite synd om Hellner som hamnade på fjärde plats. Även om han naturligtvis var glad för sin lagkamrats skull så kan jag tänka mig att det kändes surt att inte hamna på pallen. Han såg i alla fall inte särskilt glad ut där under prisceremonin. När han fick dalahästen kom nästan en liten grimas....såg ut som att han letade efter närmaste papperskorg.....

Vilken fantastisk idrottsman, grattis Johan Olsson!

Icke att förglömma Charlotte Kallas insats igår, hon är verkligen en idrottskvinna värd sitt guld hon också!! Förstås är alla som tävlar i Sveriges färger hjältar!

Ikväll bjöd sonen på middag, övningsmiddag. Han ska laga mat på hemkunskapen någon vecka framöver och ville laga maten en extra gång här hemma. Inte mig emot...det tyckte jag var ett mycket bra initiativ. Att få sätta sig vid dukat bord och dessutom få goda hemlagade kycklingnuggets en måndag. Sämre kan man ha det.

Ligger och funderar över veckans alla träffar, möten och resor till stan. Idag hade jag ett möte i stan, imorgon likaså, onsdag är det lugnt (träffar har jag men på hemmaplan) och torsdag bär det av till staden igen. Jag måste erkänna att jag ser fram emot nästa vecka, som blir aningen lugnare. 

Sonen planerar för ett lan här hemma precis när lovet startar. Men han har vissa problem då han vill att kompisar som inte har egen dator ska kunna vara med.....det jobbas för att hitta en lösning bland grabbarna. Omtänksamt tycker jag. Sonen funderade till och med på att skynda på inköpet av en ny dator till sig själv för att lösa det hela. Men sen tänkte han en gång till och insåg att det inte var så smart.....framförallt inte med tanke på att han helst vill bygga den nya själv (med lite hjälp).

Nu ska jag ta och förbereda mig inför morgondagens jobb. Jag har en del att fixa, sen tänker jag ta mina fem minuter (aningen längre blir det) och sen ska jag ge boken " Min mormor hälsar och säger förlåt" en ny chans.....med tanke på att jag gillar allt annat han skrivit, Fredrik Backman, så känns det lite konstigt att jag inte lyckas ta mig igenom boken....jag har ändå läst mer än de femtio första sidorna....jag kanske får ge den fem minuter om dan också....då är jag nog klar till påsk....fast jag hoppas verkligen att boken suger tag i mig innan dess....

Övningsmiddagen är serverad.

Jodå, arbetsmoralen kom min väg igår. Till slut. Men jag lät den inte ta över helt. Efter att ha plockat in allt i hyllorna och städat av golven så beslutade jag mig för att det fick vara nog. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst. Framför allt inte när det fanns två böcker som väntade på att bli lästa.

Fast nog var det en ganska tillfredsställande känsla att sjunka ner i soffan med böckerna och veta att huset äntligen var städat. Kriget mot ninjadammråttorna var vunnet. De sögs upp väldigt effektivt när dammsugaren åkte runt. Misstänker dock att de ligger där och bidar sin tid....det är nog inte sista gången jag sett dem misstänker jag. 

I morse hämtade jag sonen i Överhörnäs efter en tävlingshelg där klubben plockat hem en hel del medaljer igen. Tyvärr kom några av de aktiva hem skadade. Bland annat en trasig armbåge. Förstod jag det hela rätt hade det varit ovanligt många som skadade sig under tävlingen som helhet. Inte bara från vår klubb alltså.

Sonen var dock nöjd med sin insats, några av deras serier hade de fått till jättebra om jag förstod honom rätt. Så de är nog taggade inför att fortsätta träna inför nästa tävling. Nu hoppas jag bara att de som skadade sig läker fort! Skadorna lägger trots allt lite sordin på glädjen över medaljerna.

Väntan i Överhörnäs.

Två böcker har jag hunnit med sen igår eftermiddag.

Det blev klart till slut, jag är så nöjd med resultatet!

I dagens horoskop står det att jag känner en stark pliktkänsla. Pliktkänsla inför vad? Kan inte direkt se att jag har några plikter denna dag.

Ligger och funderar på vad det skulle kunna vara. Starta tvätten, diska, städa? Visst, det kan kännas som plikter men är ju snarare saker som kan vara bra att göra. Det blir ju trivsammare då.

Nej jag önskar att det istället hade stått att jag hade stark arbetsmoral denna dag.....då hade det blivit sprutt på tanten vill jag lova. Nog tror jag att jag hade lyckats tömma i alla fall tre kassar med böcker denna tidiga morgon i såna fall. Och så skulle det ha fortsatt hela dagen till dess att det var klart och huset städat.

Men nu stod det inte arbetsmoral.....vilket innebär att jag ligger kvar i sängen med en mugg kaffe och kollar nyhetsmorgon samtidigt som jag filosoferar lite enkelt om plikter och moral.

Kanske kommer arbetsmoralen vad det lider...man kan ju alltid hoppas. För plikter...nä det har jag inga....

Ja, inte går det snabbt, jobbet att plocka in allt i arbetsrummet igen. Efter ett läkarbesök för att visa upp mitt knä och få inskrivet i en journal att jag gjorde mig illa på jobbet och sen gott eftermiddagsfika hos mamma kraschade jag i soffan när jag kom hem. Planen var att jag skulle vila mig en stund och sedan vara full av energi igen.

Det gick sådär...visst lite energi blåste min väg. Den räckte ungefär tjugo minuter...sen tog den slut. Jag hann tömma tre kassar i alla fall innan bromsen slog till. Vilket innebär att ungefär fyra hyllor av trettiofem är färdiga. 

Inte blev det bättre av att jag hittade en gammal urklippspärm som jag började bläddra i. När jag sedan hittade stadgar och protokoll från vår tjejklubb ok:tå6 (uttalas åktåsex) blev det total tvärnit. Jag började läsa och sen skrattade jag så jag grät, magmusklerna har fått jobba rejält vill jag lova. Vissa saker hade jag helt glömt bort....som definitionerna på olika typer av snälla men ändå barnförbjudna saker.....

Inser att jag måste ta och kopiera upp detta och skicka till alla före detta medlemmar....de kan ju behöva träna magmusklerna de med.....kanske dags för en nostalgiåterträff också??

Nu tänker då jag fortsätta att slappa, kanske är energinivån i ett bättre läge när morgondagen kommer. Jag satsar på det. Med tanke på att sonen är på väg till Herrljunga (trots missöde med en minibuss som brakade ihop) för att tävla kan jag behöva distraheras en del....jag brukar ju som bekant vara nervösare än han.....

Varför göra ikväll det som kan göras imorgon? Eller hur var det nu? Det var visst inget vinnande koncept om jag inte missminner mig. Fast den här gången kanske det är det!

Det är en början i alla fall.

Tết

Ikväll firar vi vietnamesiskt nyår, Tet. I morgon börjar Getens år, ja i Vietnam har det ju redan börjat eftersom de är före oss i tid.

I vanliga fall brukar vi äta något vietnamesiskt när det är nyår. Men så icke i år. Tiden har inte riktigt räckt till för att laga, framför allt, vår favoritdessert, Vietnamesisk creme caramel. Fast det var inte särskilt synd om oss, vi fick annan god mat istället. 

Något det är synd om däremot är mitt knä. När jag var rastvärd idag halkade jag på en isfläck....trots att jag hade mina dubbade skor. Det slet till i knäet och det svullnade upp och gjorde väldigt ont. Nu har värken gett med sig men det är fortfarande svullet. Men imorgon får det lov att vara bra igen. Jag har inte tid med sånt här tjafs....jag har ett rum att bära in grejor i!! Typ en miljon böcker......

Fördelen med detta var att jag fick vila ikväll....skönt....fast jag hade förstås hellre haft ett "oont" knä och burit lite böcker!

Att köpa nya dubbskor är i alla fall en nödvändighet.....de slits eftersom jag inte använder några andra skor under den här tiden på året. En investering väl värd pengarna. 

Marschallerna är tända när vi firar Tet. 

En minipavlova till efterrätt denna kväll när det ska bli Getens år.

Och tavlan...ja den fick en plats, inte den mest framträdande kanske men den blir inte bortglömd i alla fall.

Ikväll har jag börjat flytta in i arbetsrummet igen. Alla hyllplan är på plats och det som skulle skruvas fast sitter nu där det ska.

Fortfarande ligger alla böcker i väskor och kassar men de kommer jag att börja med så småningom, en annan kväll.

Just nu funderar jag på vad jag ska göra med alla tavlor. Jag tycker nämligen inte att de längre gör sig särskilt bra på väggarna där inne. Tapeten vill inte ha mer dekorationer. Den dekorerar så bra själv.

Efter lite funderande fick en tavla plats i mitt sovrum, en i hobbyrummet (eller galleriet som det också kallas) och en hänger utanför bastun i relaxen. 

Det innebär att det bara är en stackars liten tavla kvar att placera ut. Men var?? Faktiskt tycker jag lite synd om den för den passar inte riktigt in längre.  Det får väl gå några dagar så kanske det ger sig....hoppas jag.....

Hänga eller inte hänga? Det är frågan. 

Den här helgen har verkligen gått med raketfart. Att det redan är söndagskväll känns nästan lite overkligt. Dygnet i Umeå gick otroligt snabbt. Förmodligen beror det på att vi hade så mycket att prata om att timmarna flög. Efter en god natts sömn serverades i princip en hotellfrukost innan bilen vände åter mot Ö-vik.  

Väl i stan hämtade jag upp sonen nere på jutsun för vidare transport till tävlingsträningen. Sista genomgången innan tävlingarna i Herrljunga nästa helg. Så det var två mycket fokuserade grabbar som nötte de olika serierna. Själv satt jag och frös (som vanligt) innan vi äntligen kunde åka hemåt för att åka upp till mamma och smörja kråset. 

Mätt i magen ligger jag nu i soffan under en filt medan elden sprakar i kaminen. Här gör jag mitt bästa för att jaga kölden ur kroppen. Tröttheten däremot får ta greppet om mig utan att jag tänker göra alltför mycket motstånd. 

Nu singlar det vita fluffet ner från himlen igen. Just idag tycker jag att det kunde stannat kvar där det kom ifrån. Med tanke på att bilkörning står på programmet. Snörök är nog faktiskt det jag gillar minst när jag är ute och kör.

Men nu är det som det är. Sonen ska lämnas i stan, själv ska jag vidare till Umeå för ett dygn med några goda vänner. Så även om det känns motigt att lämna sängen och dra ut på en bilfärd kommer det att bli en härlig helg.

Önskar bara att jag kunde svinga ett trollspö så att alla saker hamnar på rätt plats i arbetsrummet medan vi är borta. Det är faktiskt lite stressande när det är rörigt hemma. Då trivs inte jag. Framför allt när jag inte har tiden att fixa till allt utan röran bara fortsätter och blir värre och värre. Faktum är att de vanliga dammråttorna flytt sin kos och lämnat plats för ninjaråttorna. Den typen som attackerar när man intet ont anande rör sig runt i huset.....

Och precis nu inser jag att jag har ett litet problem. Jag har inga väskor att packa mina saker i eftersom alla är upptagna med böcker och annat från mina hyllor. Att packa i en plastkasse känns ju sådär.......få se vilken lösning jag hittar....hm....jag tänker....tur att det inte är så mycket som behövs.

Fy skrutt vad trött jag är. Riktigt trött, både i huvudet och kroppen. Det har varit en synnerligen intensiv vecka. Full fart i klassrummet, många utvecklingssamtal, andra möten på eftermiddagar och kvällar, sonens träningar, service av bil, påbörjat instädning av arbetsrum, sjukgymnastbesök och mycket mer.

Besöket hos sjukgymnasten blev lite av en aha-upplevelse faktiskt. Eftersom jag som ni redan hört har varit yr sedan oktober har jag nu äntligen börjat kolla upp det. En av vägarna till att få veta varför var att träffa min sjukgymnast.

Jag började kaxigt säga att jag inte har några problem med min nacke.....när jag gick därifrån nästan en timme senare var jag inte så kaxig längre. Konstaterade krasst att nog har jag problem med nacken allt.....Så nu har jag fått övningar att göra varje dag och om två veckor ska jag träffa henne igen. Att yrseln kan komma från nacken fick jag nog också nästan bekräftat när jag skulle ta på mig tröjan efter behandlingen....då blev jag riktigt, riktigt yr. Men det känns underbart att jag får hjälp, sån toppenhjälp dessutom!! Jag vet ju att det kommer att bli bra, bara jag gör som jag blir tillsagd.

Så förutom att ha ont i alla knän jag har och alla andra leder också så har jag dessutom ont i nacken. Därför är det så underbart skönt att ligga under en varm filt i soffan och bara slappa. Det är vad jag kommer att göra ikväll....förutom att sova....

Jag måste bara få säga att jag fullkomligt älskar min förmåga att välja tapeter.  Att de sen var lite dyra spelar absolut ingen som helst roll längre....inte nu när jag har sett resultatet. Pappa hade också gillat tapeterna, det är jag helt övertygad om.

Mitt arbetsrum som jag i och för sig tyckte mycket om förut har nu blivit en oas i vårt hus. Trots att det är mönster över hela tapeten sprider sig ett lugn som gör att jag kommer att kunna sitta där och jobba hur länge som helst.

Dessutom hade jag tur som ett troll för mammas granne tog med sin pappa och kom hit och lyfte in hyllorna åt mig. Så nu är det bara att fylla dem igen.....fast det kommer att dröja i alla fall till på fredag. Förmodligen längre. Just nu känner jag mig rätt nöjd efter att ha städat av, spikat lister, satt fast handtag på garderoberna, hängt upp gardinstång och gardiner, tagit in skrivbord och monterat ihop datorn igen. Enda smolket i bägaren är att jag förstås inte får ljudkortet att fungera....varför blir jag inte förvånad? Det är inte direkt första gången det händer. Jag får helt enkelt gulla med sonen så att han fixar det. Behovet av rock när allt ska på plats kommer att vara stort.

Vilken underbar himmel som mötte mig i morse när jag klev ur bilen på jobbet.

Mitt fina fönster i rummet med den underbara tapeten. 

Plötsligt händer det, även om det sitter långt inne ibland. När de ringde från färgfirman och talade om att tapeterna kommit ritade jag faktiskt ett kors i taket. Det var knappt jag vågade tro att det var sant. Men det var det!

När alla eftermiddagsaktiviteter var avklarade fick jag därför sätta mig i bilen och köra ner till stan och hämta hem dem. Tur var väl det eftersom jag förmodligen får tapetserat imorgon. Resan till och från stan tog dock lite längre tid än vanligt, för idag måste till och med jag tillstå att det var en aning halt. 

Längtan efter ordning och reda här hemma är stor men tyvärr kommer ordningen nog att dröja trots att tapeterna snart kommer upp på väggarna. Detta är en särdeles intensiv vecka nämligen. Utvecklingssamtal, matteträff, årsmöte med LR, sonens träningar samt när helgen kommer, en Umeå-resa igen. Med övernattning denna gång och tid att umgås med goda vänner. Mycket trevligt, men inte händer det något hemma då inte. Fast dammråttorna går ju ingenstans...Eller nåja, de dansar runt en del men det är inga problem att se dem i alla fall....de börjar växa sig riktigt stora. 

Idag har jag äntligen träffat läkare angående min yrsel. Riktigt vad det beror på kunde han inte säga. Dock var mitt blodtryck för högt.... igen....sedan skrev han en remiss till öron för att kolla ögonrörelser och balans eller nåt sånt.....fast det lär väl dröja ett tag till dess att jag blir kallad dit. Känner mig trots avsaknad av diagnos nöjd att jag har en början på detta problem. Det är ju inte särskilt kul att känna ständig yrsel...jag som är nog yr som det är i vanliga fall. 

Här ligger rullarna och väntar på att sättas upp på väggen.

Idag har vi åkt tur och retur till Umeå, tävlingsdags igen. På vägen till och från universitetsstaden åker man förbi ganska många hus. Jag brukar roa mig med att fundera över vilka som bor i husen jag kör förbi.

Ofta ser det så himla mysigt och trivsamt ut, framförallt om det är mörkt så det lyser i fönstren. Då kan jag känna mig riktigt avundsjuk ibland, önska att det var jag som fick sitta därinne med en kaffekopp och tidningen eller en bok. Eller fantisera att det var jag som tog ut plåten med bullar som sprider god doft i köket i det stora vita huset.....

Fast sedan slår mig insikten att i alla dessa hus som ser så trivsamma ut är det kanske inte så skön stämning alla gånger. Vem vet vad som gömmer sig bakom alla dessa fönster?

Plötsligt var fantasierna inte så trevliga längre och artikeln jag läste häromdagen som handlar om IS och hur de behandlar barn kom för mig. Då mådde jag riktigt illa.....som tur var hade vi nått Umeå då och sonen vaknade.

På hemvägen fanns ingen tid till fantasier alls, då var det istället spekulationernas tid om vad som kommer att hända i "The Force Awakens", nästa Star Wars film.

Vilken överraskning jag fick när jag öppnade tumlaren för att stoppa in lite kläder jag tvättat.....den var full av handdukar.

Eftersom jag inte har varit den flitigaste i tvättstugan under veckan som gått har jag inte haft någon anledning att öppna tumlaren. Men nu när tvätthögarna växer oss över huvudena och det dags att tvätta igen och då tittar de fram, handdukarna, som gubben i lådan.

Visserligen rena och torra men med en lätt instängd doft....eller för att vara helt ärlig så luktade det riktigt unket.... 

Det blir väl lätt så när tvätt glöms bort en vecka eller så.....och plötsligt hade jag en hög till att tvätta.....

En hög med handdukar överraskade i torktumlaren.

Det här är den konstigaste veckan jag har varit med om på länge....jag har i princip kunnat vara hemma varje kväll. Undrar när det hände sist? Tänk vad mycket jag har hunnit med här hemma...not! 

Eftersom de där eländiga tapeterna inte kommit kan jag ju inte börja plocka in saker i arbetsrummet ännu. Det innebär att hela övervåningen fortfarande är fullproppad med grejor. Inspirationen att fixa och dona hemma då är minimal vill jag lova. 

Att fixa med tvätt och annat lockar inte heller. Nej det enda som lockar är böckerna jag lånade på biblioteket i tisdags. Fast helt kan jag inte hänge mig åt dem heller då mängden skoljobb att beta av under kvällarna är rätt stor. Fast någon liten stund nog kan jag slappa med böckerna i alla fall. Typ nu....

Golvet är på plats, jag är helnöjd!

Nu sitter nog min pappa på en liten molntuss och tittar ner på mig och småskrockar för sig själv. Han konstaterar nog också att jag är mig rätt lik. Ja, det har att göra med tapeter.....

Medan pappa levde och var den som hjälpte mig att måla och tapetsera, brukade han alltid skaka på huvudet med ett snett leende och inse att att jag återigen lyckats välja den dyraste tapeten. Varpå jag svarade: - Skyll dig själv, det var du som plockade in kartorna från garaget.

Nu är det inte han som plockar fram tapetkartorna längre men när jag googlade runt igår för att kolla om det stod något på nätet om anledningen till tapetförseningen så insåg jag att det är en talang jag fortfarande besitter....att välja dyra tapeter alltså. 

Inte stod det något speciellt om förseningar men det gick inte att beställa via nätet så nåt krångel är det. Däremot kom jag på att jag kunde se efter vad tapeterna kostade....inte tänkte jag på att kolla det när jag beställde dem. 

Jag kan inte säga att jag blev förvånad direkt.....kanske namnet borde ha gett någon slags vägledning. Royal Classic och Royal leaves......det riktigt hörs att de är dyra.....men fina.....jag får trösta mig med att jag gav pappa ett gott skratt däruppe där han sitter och tittar ner på oss. 

Och kanske är det som mamma sa, att trots att han inte kan plocka fram kartorna så ger han mig vägledning....och då blir det dyra tapeter....men fina..... 

Okej, jag erkänner. Jag blev en aning irriterad när tapeterna som borde kommit hem fortfarande lyste med sin frånvaro. Men när jag såg frustrationen och förtvivlan hos de som beställt hem dem försvann allt det irriterade i ett nafs. Det är ju faktiskt ingen katastrof för min del om jag inte får flytta tillbaka in i arbetsrummet helgen som kommer.

För företaget i sig och alla yrkesmålare som är beroende av att tapeter levereras när de ska är det värre. Tydligen har det något med huvudleverantören av tapeterna som bytt datasystem att göra och det verkar inte riktigt fungera som det ska för beställningarna kommer inte i utsatt tid...eller hur det nu var? Hur som helst befinner de sig i en besvärlig situation. Knappast jag, även om vi får leva i stök några fler dagar än jag räknat med. Men mina tapeter är värda att vänta på....finns inga som skulle bli bättre där i mitt arbetsrum.

Dessutom hade tydligen målaren och snickaren pratat med varandra ikväll och kommit överens om att de lägger golvet först istället. Så det blir ju inte helt stillestånd. Har jag tur får de dessutom hem tapeterna på torsdag eller fredag istället för nästa vecka......hoppas kan man ju.

Annars har jag ännu en läshelg att se fram emot. Inte helt fel det heller.....placerar jag mig dessutom i favoritsoffan nere slipper jag ju se röran uppe också....Det blir ju lite av en win-win situation!

I arbetsrummet har det hänt en del idag. Alla snickeridetaljer har fått ett första varv med färg och väggarna är spacklade. Det luktar färg i hela huset, inte sonens favoritdoft kan tilläggas....nu hostar han mer än någonsin.

Fast om det beror på färgdoften låter jag vara osagt, han brukar hosta vansinnigt mycket ändå när han åker på en rejäl förkylning. Och blöder näsblod gör han också, flera gånger sen igår. Så allt är med andra ord som det brukar vara när han är sjuk. Fast febern är på nedåtgående, tack och lov. Så det går åt rätt håll!

Själv ligger jag med datorn i knäet i soffan och arbetar. Har ganska mycket skrivarbete att ta mig igenom men jag kände att jag behövde en paus....därför hamnade jag i bloggandets värld en stund. Men jag måste säga att det inte går särskilt bra att koncentrera sig på det heller, huvudet är alldeles för trött. Jag kan helt enkelt inte fokusera.....så håll till godo med en bild på renoveringen.....som jag slipper göra själv tack och lov!

Här målas och spacklas det. 

En eloge vill jag ge min elektriker som ryckte ut i morse och räddade ljuset i arbetsrummet. Vippkontakten på strömbrytaren på väggen flög nämligen sin kos igår när locket togs bort, vilket innebar att det inte gick att tända taklampan. Först av allt kom han till mig i morse och fort var det åtgärdat med en ny dosa i väggen, så ny lyser lampan som den ska igen och målaren ser vad han ska göra.....och jag ser allt han har gjort!

Det kommer att bli en annorlunda söndag då vi inte ska åka ner till stan någonting. Runt halv fyra gick jag ner till sonen som hostade som besatt. Med en kropp som skulle gå att steka ägg på behövde han lite Alvedon för att kunna somna om. Det innebär att träning är uteslutet idag.

Ute faller snön tätt men förmodligen klarar vi oss ganska lindrigt ändå om man jämför med hur det ser ut vid kusten. Jag hörde i alla fall traktorn för ett tag sen när den skottade av vår gård....synd att den inte kan ta sig upp på altanen bara. Sudden skulle ju skotta klart igår men då satte flunsan stopp för det...

Kollar in Nyhetsmorgon och förundras över det faktum att de tror att det är roligt att titta på när programledaren försöker sig på att åka skridskor. Detta med anledning av att konståknings-VM pågår nu. De skrattar hjärtlig när hon sätter sig på rumpan efter att ha försökt göra en piruett. Jag skrattar inte. Desto trivsammare att kolla in matlagningen istället. Faktum är att jag blir småhungrig, kanske dags att ta lite frukost och sedan börja på en ny bok....

Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart i arbetsrummet igår, återstår att hämta in några färgpytsar och fixa till arbetsbelysningen. Sen ska jag jobba lite men inser precis att jag monterat ner min stationära dator där jag har dokument sparade som jag behöver använda idag....orutinerat....

Nu rullar reklamen med en teaser om att se nye ICA-Stig klockan 21:01. Undrar just hur stor del av Sverige som kommer att bänka sig vid teven den tiden? Snacka om hype.