Nu märks det att det är höstförberedelsernas tid. Vi och många andra plockar undan trädgårdsmöbler, tömmer krukor, klipper gräset en sista gång (förhoppningsvis), tar reda på frön och förbereder för det som komma skall. 

Att det är så hos oss märks för nu är det helt tomt på altanen. Allt är undanplockat. Det hände under gårdagen. Jag bar alla lätta saker och sonen alla tunga. Trots det är min rygg inte särskilt glad idag. Vilken tur att jag hade sån bra hjälp....hur det skulle vara annars törs jag inte ens tänka på. 

Skönt att det är gjort är det i alla fall och jag vet ju att ryggen brukar bli bättre efter ett tag. Med lite värme, träning och omtanke så....

Nu är de här! Jag har faktiskt saknat mina små nyfikna kompisar som brukar titta in genom mina fönster. Hela sommaren har jag bara hört dem, ibland har någon av dem snabbt svischat förbi men de har inte haft tid att stanna någon längre stund, mina små vänner talgoxarna. Men nu har de tid. 

Plötsligt sitter där på balkongräcket och tittar in igen. Idag fick de se hur jag förberedde en gryta som om två dagar kommer att bli en himmelskt god äppeldricka. De fick också se hur jag gjorde inlagda tomater och hör och häpna......allt före klockan nio på morgonen....

Nästan så att jag tror att jag kanske är lite sjuk....det är så väldigt olikt mig att göra saker tidigt på morgonen.

I alla fall tror jag att talgoxarna är tillbaka för att de igår lade märke till att jag började förbereda lite inför hösten. Även om jag önskar att sommaren ska stanna länge till inser till och med jag att den tar slut. Då är det bättre att i alla fall ha börjat ta tag i höstgöromålen utomhus. Det blir så väldigt jobbigt annars.

Så här sett i backspegeln inser jag att jag var ganska effektiv igår. Jag började tömma alla krukor på framsidan av huset, tog bort ettårigt ur rabatterna och klippte ner perennerna. Förut gjorde jag som man ska och lät allt vara till våren för att då ta bort det vissna men jag har börjat göra tvärtom....det är roligare på våren då tycker jag...dessutom ser man ogräset så mycket snabbare.... 

När det var gjort plockade jag bort ruttna äpplen från gräsmattan och fina äpplen från trädet. Då började hungern riva rejält i magen. Gissa vem som kommer då som en räddande ängel? Jo, mamma förstås. Med en god räksallad och kaffe på det! 

Energin kom åter så till den milda grad att även krukorna på altanen och i växthuset tömdes. Fast i växthuset plockade jag först av alla gröna tomater som inte hunnit mogna och förstås de små chilifrukter som fanns där ute. Sedan skurade jag hyllorna med såpa för att jaga bort eventuell ohyra. Kvar är bara att bära ner krukorna och allt annat till förrådet....men det kommer sonen att göra. 

Någon gång när han är hemma vill säga. Just nu har det varit en period när han är ute på vift en hel del. Fast han var faktiskt hemma en stund igår, medan jag höll på ute på framsidan. Helt onyttig var inte han heller....han gjorde läxa, tvättade, hängde tvätt, tumlade, tömde och fyllde diskmaskinen...men sen stack han till kompisar. Precis som man ska när man är sjutton år!

Äppeldricka på gång!

En stor burk med inlagda tomater. 

Nu är det fredag igen....nyss var det måndag och jag åkte upp till Umeå för en kurs i dagarna två på universitetet. Härliga dagar med många givande diskussioner med kollegor från en stor del av Norrland. Vi bodde på patienthotellet men några av oss slank i väg ner på stan en sväng på måndagskvällen. Det var också trevligt, då blev det kanske inte så djupa diskussioner men väl massor av skratt. 

När jag kom hem hade jag fått en avi om ett rekommenderat brev....jag undrade så vad det kunde vara men hoppades förstås att det skulle vara något trevligt och roligt. Det var det. Mitt armband med Star Wars- berlocker som beställts från nåt utland låg i det lilla, lilla paketet. 

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att öppna det redan där på affären när det hämtades ut....så nyfiken var jag. Det fanns några som skrattade roat åt mig där jag vädrade min lycka över armbandet.....den glädjen bjöd jag så gärna på. 

Det enda lilla smolket är att det är lite för stort, jag behöver korta det en aning annars kommer det att ramla av. Men jag har vänner som gör smycken så jag tänker att någon nog kommer att hjälpa mig....annars får jag ta nylonlina och knyta det på mig....

Med sonen ute på Stockholmsäventyr har jag fått hitta mina egna äventyr under helgen. Rätt lugna äventyr.....faktum är att jag nog inte varit så äventyrlig alls....

I fredags slappade jag efter arbetsveckan och gjorde inte särskilt många knop. Lördag morgon ringde väckaren tidigt, tidigt.....på med skogsmullekläderna och upp i den dimmiga skogen i jakt på älgar. Som förnuftiga älgar så ofta gör höll de sig undan....inte ett liv någonstans förutom en och annan skogsfågel som flög upp när jag försökte smyga mig förbi. Som en liten tröst hittade jag rätt mycket fina kantareller....

Kvällen tillbringades i de skönaste myskläderna med en god vän ätandes krabba. När så lördagen övergick till söndag kröp jag i säng och sov gott.

Nu ligger jag i mitt soffhörn efter att ha kört ett träningspass och tittar på Paralympics och de fantastiska idrottarna. Om bara en liten stund simmar sonen till en av mina kompisar i Östersund försöksheat på 100 m. Jag håller tummar och tår att han går vidare till final!

Nu har jag precis läst ut den tredje delen i den spännande dystopi Lars Wilderäng skrivit. Den sista delen i serien som heter Stjärndamm fortsätter att berätta om den civilisation som krossades där endast några få överlevande gör allt för att stoppa hotet som riskerar att utplåna allt levande på jorden.

Boken är riktigt spännande och det tog inte särskilt lång tid att läsa ut den. Fast i klass med den första boken i serien var den inte. Läsvärd dock om man gillar den här typen av genre.

......och plötsligt har det gått en hel vecka igen. Det är olikt mig att inte skriva något på bloggen under en hel vecka. Nog har jag varit på väg men varje gång har jag insett att det skulle komma att handla om mitt dumma knä så då lade jag ner bloggandet.

Just idag är det också mitt knä som är i fokus fast nu bestämde jag mig för att tänka på allt roligt och positivt som hänt under veckan. Till exempel alla spännande arbetsuppgifter, alla nya människor jag får förmånen att möta och arbeta med, en bra bok som håller mig sällskap på kvällarna till dess att ögonlocken ramlar ihop (det går fort), en urtrevlig fredagskväll med goda vänner, ett antal middagar hos mamma, lunch hos mamma, övningskörning med sonen, tevetittande i mitt soffhörn, en god kopp kaffe, rena kläder på tvättlinan och så mycket mycket mer som gör att jag trots en mördande trötthet kliver ur sängen med ett leende på morgonen....okej jag överdrev lite.....jag ler inte riktigt på en gång, det tar ett tag innan jag uppskattar att kliva upp...men sen!

Fast helt kan jag ändå inte bortse från mitt knä som inte klarar av att bete sig normalt. Plötsligt när jag ska kliva upp ur sängen, från bordet, skrivbordet, toastolen eller var som helst där jag varit sittande en stund är det något i mitt knä som hakar sig fast och smärtar så till den milda grad att jag inte kan låta bli att oja mig högt.

Det gör så ont att jag har lust att smocka till mig själv...så ser ni mig med ett blåöga vet ni vad det beror på. Då måste jag trycka lite på knäet där det gör som mest ont....då gör det ännu mer ont (och jag ojar mig ännu mer)  innan det som hakat fast släpper och jag kan stödja på benet och gå igen.

Min sjukgymnast har nog rätt när hon säker att jag måste ta kontakt med ortopeden....fast jag ryser vid blotta tanken på att de kanske kommer att säga att det ska opereras igen....en nål ska stickas in i ryggraden för att bedöva mig....vill inte, vill inte, vill inte.....

Jag ska nog träna lite i alla fall, ge mitt knä bra träning och sen ska jag ringa.....fast inte imorgon....en annan dag....men snart....

Fredagens kräftor smakade toppen!