Igår var det dags...då gick det inte längre. När jag skulle ta min vanliga morgonpromenad insåg jag att jag inte hade något val. Det låg ett lager is på alla vattenpölar, en frostig hal hinna på asfalten och solen lyste sådär vackert som bara solen kan lysa en klar oktobermorgon. 

Jag dök in i garderoben och letade....inte särskilt länge för de stod nästan längst fram...som om de aldrig varit undanställda...mina dubbskor. Vintern kommer, det är bara att konstatera. Urk...

Trots att jag fått göra slut med mina vanliga skor har helgen varit bra. Med en modevisning som bjöd på både fina kläder och underhållning startade helgen upp. Sedan fortsatte den med en härligt slö lördag, en och annan promenad bara. Idag har jag tränat mitt knä, tagit en promenad i det fina vädret och sedan jobbat hela eftermiddagen.

Något har jag dock gjort under helgen som inte varit bra, problemet är att jag inte vet vad. BÅDA mina knän gör ont när jag går i trappor....väldigt ont.....så ont att jag för en stund tycker synd om mig själv....men bara en stund. Sen biter jag ihop och inser att det finns de som har det värre och det går väl över om nån dag eller så. 

I morse låg jag i sängen och lyssnade till vindspelet när det spelade i vinden. Ljudet lät annorlunda mot vad det gjort hela våren, sommaren och hösten. Lite dovare, lite mer vintrigt helt enkelt.

Faktum är att jag kunde se ett snöoväder utanför fönstret framför mig. Hur snön yrde och lade sig överallt där utanför. Men som tur var såg det ut precis som en helt vanlig grå höstmorgon när jag drog upp rullgardinen.  

Mitt vindspel fortsatte dock att spela en snömelodi och kanske var det just den sången som fick mig att åka ut i skogen och hämta hem granris att täcka växterna med på pappas grav. Som bonus följde det med lite andra skogsdekorationer att sätta i en kruka på bron och inomhus i en glasvas (inspirerad av den fina dukningen på disputationsfesten i fredags). Fast jag behövde inte åka själv, sonen följde med och fixade. Det blev en trevlig liten skogsutflykt...dock utan fika....orutinerat.

När jag kom hem gjorde vi fint med granris och annat. Sen tände jag ljus innan jag satte mig för att jobba under eftermiddagen. Jag tror faktiskt att det gick lite lättare då, om än motståndet var stort hos mig. Sonen tände inga ljus, han slog på bastun i stället, bra mycket trevligare än att arbeta (men han hade sitt jobb kvar när jag gjort det jag måste). 

Hos mamma välkomnade ett ljus i trappuppgången
 när jag tittade in för en kaffekopp i förmiddags. 

Med lite tända ljus på bordet gick det mycket lättare att jobba.

Efter en synnerligen intensiv vecka har jag idag gjort så lite som möjligt. Lagat mat, den typen som sköter sig själv i ugnen. Det är i princip allt jag gjort....sen har jag slappat på så många olika sätt jag kunnat, något mitt knä enträget bett mig om. 

Veckan har i alla fall varit toppen. Jag började med tre dagars kurs i Hammarstrand tillsammans med härliga LR-kollegor. Dagar som fyllde huvudet med massor av nya kunskaper. Det blev mycket som trängde sig in i hjärnan de där dagarna. Lite rädd är jag att glömma något men jag får väl helt enkelt stoppa in lite ludd i öronen så att ingenting riskerar att ramla ut. 

Väl hemma igen blev det jobb här hemma en dag innan det var dags att åka upp till Umeå med en god vän. Vi checkade in på ett hotell där första hissturen nästan skrämde livet ur mig. På väg upp till rummet kände jag hur det rörde sig i hisstaket....jag blev livrädd...till dess jag insåg att det var mig själv jag såg.....behöver jag tala om att mitt sällskap i hissen vred sig av skratt.....

Inte nog med att det fanns speglar i hisstaket som skrämde slag på mig så var själva rummet också av det mer ovanliga slaget. Det första man såg när man öppnade dörren var handfatet i hallen. Men det var ett oerhört nytt och fräscht rum och enbart frukostbuffén skulle jag vilja få ta del av varje dag.

När vi väl lämnat bagaget på rummet tog vi oss ut på restaurang och både åt och drack gott innan det var dags att gå tillbaka till hotellet med den läskiga hissen för att sova.

Igår satte vi oss sen med spänd förväntan i Naturvetarhuset för att lyssna när en annan god vän försvarade sin avhandling. Något hon gjorde med den äran! Det var så fantastiskt att få vara med. Som grädde på moset fick vi dessutom god smörgåstårta medan vi väntade på betygsnämndens utlåtande tillsammans med en kanske aningen nervös doktorand. Väntan blev dock inte alltför lång och numera tituleras hon alltså doktor. Efterföljande fest är väl den egentliga orsaken till dagens trötthet, det blev kanske aningen för lite sömn inatt. Mitt knä är inte heller särskilt glatt idag, det blev en del dansande igår så ontet är väldigt närvarande. Hur värt som helst dock! 

Vårt hotellrum i Umeå.

Något gott att dricka.

Betygsnämnden ger sitt utlåtande. 

Här ser vi henne: Doktor Anna!

Och så var det plötsligt söndag kväll, som genom ett trollslag....sim sala bim sala dusala dej. Jag tror faktiskt att tidstjuven är i farten igen. Ni vet den där galningen som tar tid av oss alla, av oss som inte vill att den ska rusa fram utan vill ha den kvar och hinna njuta av den. Faktum är att jag skulle inte ha något emot att ha lite långtråkigt mellan varven. För just nu är det långt mellan de gångerna.....jag kan inte ens komma på när jag hade långtråkigt sist....

Helgen gick snabbt, som den brukar göra med tidstjuvar i farten. Den började storartat med en härligt hejig fest i fredags. Ni vet ett sånt där party där man äter gott, skrattar och dansar tills fötterna blöder. Sen sover man lite och känner sig lagom mör dagen efter.....en dag som ägnades åt tvätt, promenader och slötittande på teven medan sonen hade sina kompisar här.

Den här dagen började med att jag hällde ut en hel kaffemugg över sladdar och annat som inte ska bada i kaffe. Jag förundrades över hur mycket kaffe det blir när en mugg flyter ut.....hushållsrullen gick åt snabbt. Därefter blev det lite knäträning sen fortsatte källaräventyret (tvätt). Mitt i allt kom jag på att jag ska på kurs några dagar, alltså har jag en uppgift till innan jag kraschar i soffan.....packning.....men det vet vi ju vad jag tycker om att packa....så det får vänta.....

Konsten att njuta av livet

Här kommer ett boktips som passar mig väldigt bra just nu. Detta med tanke på att jag jobbar många timmar....en aning fler än jag borde.....

Boken, som är skriven av Olof Röhlander heter "Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda", handlar om att kunna njuta och ta det lugnt trots att man har fullt upp. Inte nödvändigtvis genom att ligga i soffan utan genom att till exempel ta pauser under arbetsdagen eller det man har att göra. Promenera extra långsamt ibland. Kanske stanna till och titta på ett fint löv som singlar förbi eller bara strosa fram. 

Vid ett flertal tillfällen under veckan har bokens budskap kommit för mig. När jag satt i lunchrummet på skolan häromdagen och formligen skyfflade in lunch....då tänkte jag på det Olof skrivit om att lägga ner besticken mellan tuggorna och känna efter vad maten smakar. Att ge sig tid att njuta. Jag lade kanske inte ner besticken men jag tuggade i alla fall långsammare och eldade inte på med maten som som jag vore ett ånglok i uppförsbacke. 

Eller när jag med andan i halsen och i sista sekund skulle rusa in till ett möte följde jag rådet i boken att stanna till några sekunder precis utanför dörren innan jag gick in, för att återfå lugnet och därmed minska stresspåslaget. Jag tror faktiskt att det hjälpte mig.

Fast jag inser att jag redan glömt mycket av det som stod i boken....antingen får jag låna den igen eller köpa den, den var fylld av visdomar som kändes som skrivna för mig nämligen. En av bokens första meningar och Olof Röhlanders definition av vad njutning är sitter i alla fall kvar i minnet: "Njutning är detsamma som balans med distans". Balans med distans....smaka på den....balans med distans. 

Klockan är bara sju men nu åker sockarna av. Inte en enda sekund till orkar jag ha dem på mig. Det tydligaste tecknet på trötthet hos mig har slagit till. 

Att jag är trött den här tiden på dygnet kan man förstås tycka är lite konstigt. Framför allt med tanke på att helgen varit rätt lugn, om än jag var riktigt effektiv under några timmar igår. Då jag förutom en lång skön promenad tömde ett stort antal pärmar på papper som inte fyller någon som helst funktion längre....det blev en ansenlig hög....nu återstår att se över vad jag ska göra med dem. En rejäl brasa vore inte helt fel. 

När det var gjort unnade jag mig soffläge och lite bokläsning till dess att klockan var halv ett (på natten) och det var dags att åka och hämta hem sonen som kom i minibuss från Stockholm. Strax efter två ramlade jag i säng och somnade gott. 

Tyvärr sov jag inte så länge som jag önskat i morse utan vaknade tidigt....därför tror jag att tröttheten övermannar mig och sockarna måste åka av. Nu tittar jag på ljusen som lyser fint, lyssnar till eldens sprakande i kaminen (ved, inte papper...) och känner den mjuka filten mot tårna. Ögonlocken klipper och hela kroppen mår gott. Det här är livet. 

Det lyser ett ljus, det brinner en eld....

Det här blev verkligen lampornas vecka. Först kom ju äntligen den Star Wars lampa jag väntat på så länge. Sedan hittade jag nya fönsterlampor till vardagsrummet. Dessutom till ett fyndpris som gjorde att det inte blev ett stort hål i plånboken. Sånt gillas! Att det dessutom lyser upp på ett särdeles vackert sätt gör ju inte saken sämre.

Något annat som gillas är en hel helg utan några som helst måsten. Visst det finns massor att ta tag i...om jag skulle vilja....tvätt, sortera papper (massor och åter massor), plocka ihop saker som ska till stora återvinningen för att nämna några saker. Det finns också böcker här hemma som väntar på att läsas. Gissa vad som lockar mest?? 

Fast först ska jag faktiskt ta en morgonpromenad....tänk så mycket skönare det blir att krypa upp i soffan sen....eller vad säger jag nu....man kan ju nästan tro att jag redan har bestämt mig vad gäller dagens sysselsättning.....

Någon som däremot inte får krypa upp i nån soffa idag är sonen. Han är i Nacka, JFL-tävling står på programmet. Tävlar gör han inte denna gång då hans tävlingspartner är skadad men då får han tjänstgöra som domare istället. 

Plötsligt kom jag på en sak jag faktiskt bör göra den här helgen.....möta upp i Överhörnäs när han kommer hem.....

Ibland är det värt att vänta länge. Så länge fick jag vänta att jag nästan började misströsta och undra om det var någon som norpat paketet på vägen. Framför allt när det dök upp ett mejl där företaget ville att jag skulle fota lampan och dela på instagram. Inte fanns det nån lampa att fota just då....

Men som genom ett under dök det upp en avi i postlådan idag om ett paket som skulle hämtas ut. När jag såg paketet med alla kinesiska tecken förstod jag vad det var. Den hade äntligen kommit, min Star Wars 3D lampa. 

Just nu lyser den med ett fint gulvitt ljus men den har många olika färger. Därför har den fått hedersplatsen uppe på mitt skåp i vardagsrummet. Där kan den lysa fint, året runt, färgmatchat med gardiner och kuddar. Med tanke på att den även lyser i rött passar den ju perfekt till advent och jul också....det blev en bonus....hade ingen aning om de olika färgvalen. Den enda färg jag inte är så förtjust i är den lila.....men det gör inget. Det finns ju så många andra att välja. 

Nyss fick jag en länk på facebook av en god vän, en kaffepress i form av R2D2....det vore nåt.....kanske blir det nästa inköp....fast den går inte att köpa förrän i januari 2017 upptäckte jag precis...."bummer".

I morse tog jag en promenad i oktobersolen. En lång härlig promenad. Det var varmt och kallt, sommar och höst. Allt på samma gång. På min väg såg jag blåklockor, renfana, en fin rölleka, midsommarblomster, lupiner, höstfibblor och förstås alla löv med fina höstfärger. En och annan talgoxe följde med mig på vägen också.

Då på morgonen var det fortfarande ganska vindstilla men trots det önskade mina öron att jag hade tagit på mig en mössa....jag och min kropp vill helst inte acceptera att sommaren snart är slut. Alla fina blommor som fortfarande lyser upp vägkanten hjälper ju inte till direkt. 

Men på nåt sätt kändes det ändå som om hösten talade om att den var här på riktigt idag, första oktober och allt. Fast inte gör det särskilt mycket om kylan väntar ett tag till....jag längtar inte direkt efter att snöra på mig dubbskorna...men mössan...den kommer jag att börja använda när jag går på promenad!