Veckans dikt den 25/5

Jag har börjat fundera på om det är mitt fel att vårvärmen låter vänta på sig. Hur skulle det kunna vara mitt fel undrar du kanske?

Jo så här är det. Under ett antal år nu har jag genomfört voodoo för att få vintern att ge med sig och vårvärmen att komma. Ibland har jag stuckit nålarna i snön själv och ibland har jag haft hjälp av en god vän. Den här våren upptäckte jag att snön smälte undan ändå så jag tänkte att det här året funkar det som det ska alldeles av sig själv.

Men nej, det gjorde det inte alls. Maken till kall vår med isiga vindar, hagelskurar i tid och otid gör att jag inser att det inte fungerar som det ska mellan Vintern och Våren. Det gör att jag börjar tro att det kanske är avsaknaden av voodoon som gör att det är så kylslaget. Fru Vår behöver förmodligen lite hjälp på traven.

När nästa hagelskur kommer ska jag genast gå ut och sticka några nålar i ett och annat hagelkorn och se om inte det kan locka hit vårvärmen.

En liten nyplanterad blomma kanske också kan locka till sig våren....

Inte är det särskilt varma vindar men så härligt ändå de dagar solen skiner. Tidigare under veckan chockade jag kroppen med att ta en promenad innan jobbet...det har väl aldrig hänt förut.

Men så skönt det var. Solen sken, fåglarna kvittrade, gruset knastrade under fötterna och lastbilarna drog iväg på dagens uppdrag.

Medan jag gick där tänkte jag att det skulle kunna bli en skön vana, att promenera innan jobbet....det sket sig rätt omgående kan jag säga...veckan som gick blev det inga fler tidiga morgonpromenader.

Idag blev det en förmiddagspromenad i stället. Solen sken, fåglarna kvittrade och gruset knastrade under fötterna även idag men det var inte riktigt lika njutbart som det såg ut. Vindarna var isiga, riktigt isiga. Fast jag upptäckte en sak på promenaden, att stället att vara på idag var Prästbordet, där var det nästan vindstilla där jag gick. Men efter en stund kändes det lite fånigt att gå runt runt där så jag fortsatte mot den blåsiga delen av Bredbyn igen.

Annat som hänt under veckan är att jag har bytt plats på mitt skrivbord och sonens (med god hjälp i själva bärandet). Igår fick jag som grädde på moset hyllor uppsatta på väggen så nu har jag en riktig arbetsplats här hemma. Hur nöjd jag känner mig på en skala när jag fått ordning på mina grejor och vardagsrummet åter får vara ett vardagsrum? Det är så mycket tipptopp det någonsin kan bli.

Tyvärr har jag inga bilder från hur det såg ut innan förändringen, men en efterbild kan jag allt bjuda på!

Valborgsmässoafton kom och gick, inte blev det mycket till firande i år. Gick runt här hemma och sjöng om vintern som rasat ut sen kom första maj....inte vet jag om den var särskilt skön, mest grå och kall. Idag däremot, den tredje maj, bjöd våren på trevligare väder. 

Så pass trevligt att jag bestämde mig för att ta fram utemöblerna som vinterförvarats i växthuset och sedan städa upp där inne. I eftermiddagssolen njöt jag sedan av säsongens första kaffemugg i ett nyskurat såpadoftande växthus. 

Energin tog faktiskt inte slut där, nej jag plockade ner allt jox på sonens skrivbord i lådor och tömde mitt eget. Här ska bli ett byte, hans ska en trappa upp och mitt en trappa ner. Det kommer att bli kanonbra, för det innebär att jag inte behöver använda mitt vardagsrum som arbetsplats längre, de dagar jag arbetar hemifrån. 

Nu tycker jag dock att jag gjort mig förtjänt av att slappa i mitt soffhörn...läsa och kolla lite teve...

När Barbafamiljen flyttat ut är det vår på riktigt!