Nu är det härliga dagar. Plusgrader, takdropp och hoppet om att vintern kommer att ta slut även i år har vaknat. Jag vet att det finns många som inte är lika glada som jag över att snön sjunker ihop och smälter bort, men jag vill bara förtydliga att det inte är jag som har satt igång detta. Ingen snövoodoo ännu. Lovar att vänta ett tag till, sportlovet har ju inte ens varit ännu och hur gärna jag än vill ha vår kan jag låta andra glädjas över snö och vinter lite längre. 

När jag skulle hämta in ved upptäckte jag plötsligt att vi hade besök ute i vedförrådet....den stackarn fastnade nog där ute när snön vräkte ner som värst utan möjlighet att ta sig vidare. Nu ska han dock få hjälp att tipptappa in i tysta vrårna igen. Det går ju inte an att vara insnöad hur länge som helst. 

Just nu går jag en match mot amöban i tvättstugan och en match mot tunga ögonlock. Varje gång jag öppnar boken som handlar om kvalitativa intervjuer känner jag hur sömnen drar ner mig. Tur att skidor på teven är ett giltigt skäl att lägga undan den...klart jag måste kämpa i spåren jag också. Dessutom hjälper framfarten där till att hålla mig vaken. 

  

Sist jag skrev här hade jag ett begynnande ryggskott som jag behövde ta itu med. Det lyckades rätt väl, jag har klarat av att fungera helt okej och den där rädslan för att nysa eller böja mig lite fel är borta igen. Så skönt, nu gäller samma sak som när det handlar om pandemin...håll i och håll ut....fast jag vet inte om rena händer hjälper ryggen direkt, men att inte slarva med ryggträningen gör nog det.

Att fixa träningen var en utmaning under veckan som gick då det var många timmar som spenderades framför dataskärmen i olika möten. Men jag var noga med att röra mig och sköta mig så mycket som möjligt däremellan, vilket hade effekt tack och lov. 

Efter arbetsveckan började helgen på absolut bästa sätt. Ute vid en grillring där elden sprakade och värmde skönt. Att det dessutom var i sällskap av två mycket goda vänner, varav den ena förutom sällskapet bjöd på god mat gjorde ju inte saken sämre. Med en lätt rökig doft kröp jag ner i sängen när klockan närmade sig midnatt, trött men med energinivån påfylld. Fast efter att ha jobbat med mina studier resten av helgen känner jag mig rätt trött nu...vila ikväll alltså innan det är dags att möta nya utmaningar veckan som kommer. 

Så kom det, som ett brev på posten. Ett begynnande ryggskott. Kände redan igår att ryggen inte var i toppform, därför gjorde jag mina McKenzie-övningar en extra gång. När jag sen klev ur sängen i morse insåg jag att så lite som en felaktigt böjd nacke när jag skulle knäppa jeansen kunde trigga ryggen så att det skulle smälla till på allvar. 

Extra tydligt att ett riktigt ryggskott är nära insåg jag när jag gjorde mina ryggövningar i morse. Jag kom bara hälften så högt som jag brukar.....

Lite skrivande vid datorn med ryggrullen i svanken, ytterligare en övningsomgång sen gick jag ut i det fina vädret. Promenaden tog, om inte dubbelt så lång tid som vanligt, i alla fall tjugo minuter extra. Tempot fick helt enkelt anpassas efter ryggen. 

Nu med värme i svanken för att förbereda för nästa McKenzie-omgång vet jag vad den här dagen ska ägnas åt. Ryggträning, vila, ryggträning, vila, ryggträning igen och någon liten extra promenad i en ständig loop. Av den så välbehövliga planen att städa blir det intet....dra dammsugare, böja sig och fixa är inte optimalt för min rygg idag....förmodligen inte imorgon heller....

Nej, nu handlar det om att göra allting rätt för att trycka tillbaka skiten. Men hallå, solen skiner ju!

Vilken härlig dag, om jag bortser från min skitrygg.

I somras när min kaffebryggare började läcka i vattentanken så att en stor del av vattnet rann ut på bänken istället för ner i kaffefiltret köpte jag en ny. Eftersom jag alltid laddar kaffebryggaren på kvällen för att bara kunna trycka igång den på morgonen köpte jag en med timer, lyxigt värre.

Nu laddas bryggaren på kvällen och med timern aktiverad slår den igång av sig själv på morgonen. Puttrandet av vattnet som rinner ner i filtret och doften av kaffe väcker mig på ett skönt sätt. Hur trött jag än är behöver jag i alla fall inte gå upp för att slå igång bryggaren, det räcker att kliva upp när dropparna runt klart ner i kannan. 

Jag har dock ett litet problem....eller problem...nej jag hittar på. Det är egentligen inget problem alls, men faktum är att bryggaren inte kan läsa mina tankar och slå på timern själv. När det är helg ställer jag ingen timer nämligen. Jag tänker att det är skönt att sova till dess att jag vaknar av mig själv, för det är ju lite av charmen på helgerna. Då är det lätt att tro att kroppen ska vara pigg och det är en enkel sak att skutta ur sängen och slå på kaffebryggaren manuellt.....men nej, jag ligger där i sängen, trött ändå och försöker förtvivlat med hjälp av tankeöverföring få bryggaren att starta av sig själv. Hittills har det inte fungerat, jag har vackert fått kliva upp och trycka på knappen. Fast tänk om det plötsligt skulle fungera en helgmorgon när tröttheten är överväldigande....

Idag är det exakt tre år sedan jag opererade bort skrotet efter min tredje patellafraktur. Det är ett fint minne och även om jag aldrig kommer att kunna stå på mitt knä igen eller springa kan jag oftast promenera utan bekymmer och slippa smärta. En annan stor fördel är att jag inte behöver tänka mig för hur jag gör när knäet ska rätas ut efter att ha suttit med det böjt. Det spelar ingen som helst roll, för det finns inget skrot kvar där inne som hakar fast och orsakar smärta längre. 

Under promenaden idag var det riktigt behagligt ute. Lagom många minusgrader, ingen blåst och bitvis skymtade solen bakom molnen. Men jag längtar efter vår och sommar. Ett tecken på att vi rör oss åt det hållet är att första deltävlingen i Melodifestivalen går av stapeln ikväll. Självklart kommer jag att titta även om det ytterst sällan är min typ av musik som spelas. Det gäller ju att ha lyssnat så att det går att hålla med eller inte när det pratas om att fel låt vann....

Helgen ägnas annars till största delen åt skrivande, tre tusen ord ska produceras, då gäller det att hjärnan är på hugget. Det var den under förmiddagen....fast nu känns det som om den gått in i ett viloläge....tanken på att tänka kloka tankar och koppla dem till litteratur känns övermäktig. Tror att jag kollar skidor istället och låter de kloka tankarna vila till sen idag....eller tidigt imorgon bitti....

Isen bygger rejält i ån, tro hur det blir när vårfloden så småningom sätter in?