Oj, vad hände? Plötsligt sprang två veckor iväg och just i detta nu inser jag att det enbart är två ynka dagar kvar av augusti. Jag tror faktiskt att sommaren känner precis samma sak för den här helgen har fixat till underbart väder. Varmt och soligt! Det trycks in så mycket sommar som möjligt innan september är här. 

Jag har passat på att vara ute en hel del. Dels har jag gjort höst i mitt härbre. Passar så bra när solen skiner och det är torrt. Sen har jag klippt lite buskar här hemma och kantskurit rabatten på framsidan. Känner mig så nöjd. Även om det inte är höst ännu känns det bra att ha tjuvstartat med alla höstsysslor. Framförallt med tanke på att det är dags att börja plugga på helgerna igen. 

Förra helgen hälsade jag i Östersund. En av mina goda vänner bjöd på middag och hela ligan var samlad. Så fantastiskt roligt det var, det var jättelänge sen vi kunde samlas alla på ett och samma ställe. Saknar verkligen att kunna ses för en fika på stan, ta en promenad eller en spontan utekväll. Fast ändå, de finns ju där, om än vi inte ses särskilt ofta. Men nu har jag ju tack och lov inte vänner enbart i Östersund, det finns ju många här hemma också. Vilken tur jag har!

I fredags åkte sonen iväg för höstens universitetsutbyte. Han ska läsa på University of Toronto Missisauga. Resan hade gått bra och han blev hämtad av min kanadensiske vän Ted på flygplatsen. Trots att Ted och jag enbart haft väldigt sporadisk kontakt de senaste tjugo åren mötte han upp och skjutsade till campus. Ytterligare ett exempel på att riktig vänskap håller.

Helt raka kanter blev det inte, men stenarna syns i alla fall..

Framme i Toronto.

Nu har det gått två veckor efter den härliga semestern och jag kan tycka att det inte borde vara så jobbigt att kliva upp på morgonen. Jag menar semestern har inneburit mycket vila så nog borde det finnas energi till att studsa ur sängen. 

Men nej, inte alls. Faktum är att jag är tröttare än någonsin. I alla fall känns det så. Förstår inte hur jag ska lyckas kliva upp så tidigt som är ett måste alla arbetsdagar. Fast rent förnuftsmässigt vet jag att det går. Det är ju likadant vartenda år efter sommarledigheten. Jag är trött, gillar inte att ha tider att passa. Ogillar rutiner helt enkelt. Jag vet att det finns många som tycker att det är skönt att komma in i rutiner igen men det har jag aldrig någonsin känt. Aldrig. De bästa rutinerna är icke-rutinerna. I alla fall enligt mitt sätt att se. 

Fast nu är det som det är. Nog kommer jag att fixa att kliva upp när jobbklockan tycker att det är dags. Men att jag längtar till nästa lite längre rutinfria period, det gör jag!

Visste ni att tre citrusfrukter kostade lika mycket som en ko på 1500-talet? (källa: Kronborgs slott)

 

Snart har den första arbetsveckan efter semestern gått. Det känns lite märkligt då min semesterhjärna inte riktigt vill släppa taget. Första dagen ägnades åt att försöka tyda mina finurliga anteckningar som gjordes innan semestern. Anteckningar med direktiv till mig själv om saker att ta tag i denna första vecka. Men nu tror jag att jag är på banan igen. 

Fast jag njuter av att tänka på vilken fin semester jag har haft i år. Först fick jag umgås några veckor med sonen. Först här hemma och sen med honom nere i söder. Sen blev det tid här hemma med seriöst slappande, mycket läsande och så lite måsten som möjligt. Som grädde på moset fick jag umgås med goda vänner som jag inte träffat på länge. 

Helgen som gick blev en härlig slutkläm på min semester. Tillsammans med mina söndagsmiddagsvänner från lärarhög tillbringade vi helgen i Lycksele. Vi åt, surrade, tog nån promenad, surrade lite mer, åt igen, sov en stund och sen började allt om. En alldeles underbar helg. Rätt fantastiskt att vi fortfarande träffas trots att det snart gått 35 år sen vi tog vår examen och spreds över landet. Den här gången var det den tjugonde träffen med söndagsmiddag hela helgen och alla utom en kunde delta (och henne saknade vi väldigt mycket). 

Det mest fantastiska är att när vi väl ses känns det som igår även om kontakten mellan träffarna kan vara väldigt sporadisk. 

Foto: Marie Lundgren

Foto: Maggan Johansson