Det var två år sen sist, men den här helgen var det dags igen. Mina fina vänner från Östersund kom och hälsade på. Många skratt, lite allvar, mat, dryck och shopping. Och morotstårta förstås! Trots den energi vi gav varandra var vi ändå alla helt sopslut (helgens bästa ord)  så det blev en del gäspande, inte dygnade vi direkt....men oj så gott vi mådde.

På tal om shopping är det en annan sak som jag funderat lite över de senaste dagarna. Läste att de som köpt en speciell adventskalender är mycket upprörda över innehållet i den med tanke på vad den kostar. Det får mig att fundera lite på några saker. 

• För det första...vem öppnar alla luckor redan i oktober? Är inte namnet, adventskalender, en signal om att luckorna ska öppnas under advent? 
• För det andra...hur kan någon tro att det ska vara större produkter än varuprover i en adventskalender? Det faller liksom på sin egen orimlighet att det ska kunna vara något stort. 
• För det tredje, vem vid sina sinnes fulla bruk betalar 1800 kronor för en adventskalender? Suck it up, liksom! 

Läxan här är alltså tredelad: 

1. Öppna aldrig adventskalendrar i förväg. 
2. Ha låga förväntningar på innehållet. 
3. Köp en chokladkalender istället för en dyröreskalender. Eftersom de brukar kosta omkring en tia får du 180 stycken. Det blir många luckor att öppna, då kanske det till och med är okej att börja i oktober för den som inte kan vänta till advent. 

Vilken underbar helg jag har haft. Förutom det vanliga pluggandet och skrivandet har jag hunnit med flera energigivande saker också. Dels en superdupertrevlig fest igår kväll tillsammans med goda vänner. Knytis med så mycket gott att äta, förlösande skratt och samtal om smått och gott som höjde energinivån till max. Lycka en lördagskväll.

Dessutom ägnades fredagskvällen och den här eftermiddagen åt att läsa. Men inte något jag behövde läsa för mina studier utan jag läste enbart för mitt höga nöjes skull. Lyssna på det, mitt eget höga nöjes skull! Boken som reserverades för länge sen fanns att hämta på biblioteket i slutet av veckan. Och som jag har längtat efter att få läsa denna bok unnade jag mig självklart lite nöjesläsning. 

Vad jag läste? Ju sista delen i trilogin om Cardell och de andra som lever i 1700-talets Stockholm. Den heter 1795 och är skriven av Niklas Natt och Dag. Precis som tidigare böcker i serien går det nästan att förnimma stanken och misären bara genom att öppna boken. Den var förstås en riktig bladvändare, även det som i de två första böckerna. Bitvis fick den mig inte enbart att vända blad, den fick det att vända sig i magen också. Trots att den var svår att lägga ifrån sig så saknades ändå någonting, vad vet jag inte riktigt, den drog inte in mig i handlingen lika kraftfullt som del ett och del två i alla fall. Men med det sagt, den var väl värd att läsa, ångrar inte en sekund. 

Jag måste ändå erkänna att det känns tråkigt att det här var sista delen...om det nu var det? Det fanns nämligen en eller annan tråd som inte fick sin förklaring och som skulle kunna bjuda på en fortsättning. Om författaren också beslutar sig för att han saknar karaktärerna han gett liv åt i trilogin förstås. Hoppet lever alltid!

Söndag igen, solen som nyss lyste från en klarblå himmel har nu gömt sig bakom molnen igen. Jag är dock tacksam att jag hann ut en promenad innan molnen tog över. Då hann jag tanka d-vitamin innan det är dags att ta itu med pluggandet igen. Jag är i ett sånt där läge där jag både längtar efter att tiden ska gå snabbt men ändå vill jag ju hinna med allt som ska göras. Så tiden får inte springa alltför fort heller. Men nog längtar jag efter lediga helger igen, det gör jag. 

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att laga lite mat inför veckan. På slutet har det blivit mycket färdigmat (tack och lov att det finns) men jag saknar att vara i köket och kollijoxa med maten. Så idag har jag som sagt bestämt mig för att tillbringa lite tid i köket och botanisera i skafferi och kyl. Jag har plockat upp färs och lax ur frysen som ligger på bänken och tinar, så huvudingredienserna är klara. Men vad det ska bli? Ingen som helst aning, ännu....

Jag bjuder på en vacker bild från veckan som gick när jag promenerade till bilen efter jobbet. 

Nu är det hög tid att kratta altanen, full av rönnlöv som den är. Eller så får de ligga kvar, löven, det lär ju komma snö som ska skottas bort under vintern och då åker de nog med. Annars kanske det kommer nån höststorm och blåser löven all världens väg, ett tänkbart scenario lika troligt som nåt annat. Om inte är nog inte krattan det bästa hjälpmedlet, då blir det nog kvasten som får tjänstgöra. Men det får vänta, idag har jag ingen som helst lust att vare sig kratta eller sopa bort löv.

Som vanligt när det är helg har en del av dagen ägnats åt att plugga men nu ligger jag i soffan och vilar hjärnan genom att titta ut. Jag tittar ut på det gråa och faktiskt rätt trista väder som råder utanför mina fönster. Det är höst och vi är på väg mot den kalla mörka årstid som kallas vinter, inte minfavorittid på året. Men trots att jag vet vad som väntar blir jag lite glad när jag tittar ut. Nu är nämligen mina kompisar talgoxarna och de andra småfåglarna tillbaka. De flyger fram och tillbaka utanför mina fönster. Sätter sig på fönsterblecket och tittar in. Det känns som att de vill säga hej och tala om att nu är vi tillbaka. Undrar om de saknat mig lika mycket som jag saknat dem? Jag tycker nämligen så mycket mer om mina små flygande vänner än de skränande kajorna och skatorna som annars brukar härja på tomten. Så de är mer än välkomna tillbaka, om än det innebär att vintern närmar sig. 

Som så många gånger förut frågar jag återigen mig själv var tiden tar vägen? Nyss var det mitten av september och lika snabbt som pengarna flyger iväg i ett swish tog månaden slut. Redan är det oktobers andra dag och jag är lite orolig att om jag blinkar så har den här månaden sprungit förbi den med. Nu hoppas jag att det inte går så fort, det är ett examensarbete som ska skrivas och för det behövs tid. Jag vet definitivt vad alla helger och kvällar ska användas till.  

Dessutom händer så många roliga saker på jobbet som också. Det innebär att alla vardagar är smockfulla de med. Helt ärligt skulle jag vilja svinga ett trollspö så att pluggandet var klart men har jag hängt i tills nu så vore det väl dumt att ge tappt när det bara är knappt en tredjedel kvar. 

Idag unnar jag mig i alla fall att slappa, se på teve och skriva lite manus till recept. Men imorgon då sitter jag vid datorn och skriver på examensarbetet igen.