Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Men så har det varit intensiva veckor. Efter den härliga helgen med lärarhögkompisarna körde arbetet igång på riktigt. Full fart på alla plan. Fast sen drog jag i handbromsen igen. Det går ju inte att jobba hur hårt som helst. Anledningen - en veckas semester då sonen kommit åter från sommarens äventyr i Boston stod på agendan. Jag åkte ner till Lund där vi tillbringade några härliga dagar. Goda middagar på stan och nya platser att upptäcka i Skåne. Dessutom fick jag äntligen se den nya filmen med Deadpool och Wolverine. För sonen blev det andra gången men det hade han inget emot. Filmen var kanon, våldsam och humoristisk på samma gång med mängder av cameos. Längtar tills dess att den går att streama. 

Tillsammans åkte sonen och jag sedan mot Norrland innan han vände söderut igen för att delta i en UWC-träff under helgen. 

Själv passade jag på att åka ut till mitt härbre och började förbereda för vintern. Skönt att ha det mesta gjort om än det finns lite småfix kvar. 

Imorgon ska jag börja ta hand om en stor squash jag fick av en granne häromdagen. Den kommer att räcka till många måltider.

Afternoon tea på Alice och Katten. 

Just idag är det grått och mulet utomhus så det passar fint med en liten minneskavalkad. Nu i augusti är det fyrtio år sedan jag började på lärarhögskolan i Umeå. Fatta, fyrtio år! Å ena sidan känns det som om det var max tjugo år sedan, å andra sidan kunde det lika gärna vara hundra för så mycket har jag hunnit med. Så många minnen från åren i Umeå, händelser, upplevelser men framförallt vänskap. 

En av de mest fantastiska sakerna är att vi fortfarande är ett gäng från lärarhög som träffas runt om i Sverige hos varandra. När vi pluggade turades vi om att laga söndagsmiddag och bjuda varandra. Efter examen har vi setts runt om i Sverige och käkat söndagsmiddag en hel helg. Från Kiruna i norr till Nyköping som längst söderut. Men orterna ändras ibland, det händer ju att någon flyttar. Som tur är har vi ändå hållit kontakten. Från början sågs vi varje år men sen har det blivit vartannat år. 

Förra helgen var det dags igen. Då sågs vi igen, den här gången i Övikstrakten, fast inte hos mig utan hos en annan vän (vi är två som bor här omkring). En hel helg med god mat, samtal om högt och lågt. Varma skratt, tårar och framförallt en vänskap som består. Fast nog måste jag erkänna att jag var trött förra söndagskvällen. Det blir intensivt, hur härligt det än är att träffas. Nu är det två år till nästa gång så det är gott om tid att vila. Då är det min tur att samla oss!

Veckan som gick startade jag upp läsårets jobb igen, det har gått fint men nog har hjärnan varit trög. Riktigt trög bitvis. Tacksam att jag var så klok i juni att jag förberedde de presentationer jag skulle använda i början av terminen. Då visste jag ju vad jag höll på med. Nu har jag mest funderat på vad jag egentligen gör, vad jag kan och hur man gör när man jobbar. Det var tur att jag hade förra veckan på mig att väcka hjärnan för på måndag är det full fart igen, det blir roligt. 

En annan mycket rolig sak är att sonen kommer hem till Sverige igen efter sommarens jobb i Boston. Känns fint att snart ha honom hemma igen, om än långt ner i vårt avlånga land. 

I Skeppsmalen förra helgen.

En del av böckerna jag har läst under ledigheten.

Första augusti. Ett datum jag inte känner mig helt bekväm med. Även om det är kvar av sommaren ännu ett tag signalerar dagen att vi kommer närmare hösten och så småningom blir det vinter igen. Just idag är det dessutom lite svalare ute, det var fjorton plusgrader när jag travade iväg till sjukgymnasten i morse. Men shortsen var på, långbyxor göre sig icke besvär ännu. 

På väg hem lyssnade jag till vindens sus i träden, framförallt i de björkar jag gick förbi. Så här på sensommaren blir det ett speciellt prassel som påminner mig om min mormor och morfars sommarstuga. Där tillbringade jag mycket tid under hela min uppväxt och deras backe med björkar bjöd på precis det ljud jag hörde idag. Barndomens många minnen blev med ens påtagliga. Varma, fina och fyllda av kärlek. Tänk vad lite vindsus i björkarnas löv kan föra med sig. Då känns det till och med okej att det är den första augusti.  

 

Månadsbilden är bytt - nu är det augusti som gäller.