Eld i braskaminen, promenader, skidor på teven, viloläge i soffan, lite matlagning men ingen tvätt. Så har den här helgen sett ut. Eftersom vi har en vattenläcka här i byn, om än en annan del än jag bor i, känns det onödigt att köra flera tvättmaskiner. Det spelar säkert ingen roll men vem vet, plötsligt blir vi också utan vatten. Eller så lyckas de laga läckan och det blir missfärgat vatten i ledningarna ett tag till dess att det spolats igenom. Det innebär att amöban i tvättstugan får växa till sig ett tag till. Fast det gör inte så mycket, den är inte särskilt stor så om den får växa en vecka till gör ingenting. 

Att få tiden att gå är inga problem, mycket sport på teven och sen finns en uppsjö av både serier och filmer att njuta av. Fast jag har faktiskt varit nyttig också. Jag har gjort klart underlaget till deklarationen. Så skönt! 

I övrigt, precis som många fler misstänker jag, känner jag en stor oro över vad som händer i det stora landet i väster. Galna beslut som kommer att få långtgående konsekvenser för stora delar av världen. Ställer mig återigen frågan, hur är det möjligt att en majoritet av amerikanerna röstat fram Trump till president igen? Lever de i någon slags förvrängd drömvärld? Det här är läskigt på riktigt. Tror jag drar värmefilten över huvudet och stannar här ett tag. Kryper fram när det ljusnar i världen igen. 

Så är det söndag igen, plusgrader, isigt och lite blåsigt. Hela veckan har bjudit på riktigt skitväder faktiskt. Regn, blixthalka, mer regn, mer halka och så rejält blåsväder. Inte för att jag gillar vinter men att det blir en massa regn och halka i januari är värre än snö och kyla. 

Idag har jag varit lite nyttig som omväxling en söndag. Förutom den sedvanliga tvätten har jag fixat lite mat att värma under veckan som kommer. Jag har varit dålig på det ett tag, vilket fått till följd att jag inte haft de bästa matvanorna på vardagkvällarna. Men nu kommer det att bli bättring, i alla fall en vecka. Så får vi se hur det går nästa helg. 

I övrigt snurrar tvätten som sagt och på teven är det både skidor och skidskytte. Så nu kommer jag inte jag göra så mycket mer idag än att fixa med tvätten och slappa i mitt soffhörn. 

Sonen är på väg till Seattle, men det går inte helt smärtfritt för honom. Försenat plan gjorde att han missade anslutningen från Paris. Nu väntar en omväg via Heathrow innan han förhoppningsvis hinner med flyget därifrån till USA. 

Jag fortsätter att heja på skidskyttarna och håller samtidigt tummen för honom.

En dag kvar, sen tar julen officiellt slut. Imorgon är det redan Tjugondag Knut, då ska jag som vanligt komma ihåg att tända marschaller på gården. Precis som min morfar alltid gjorde när julen kastades ut. Här hemma har julen redan lämnat. I alla fall inomhus. Ute på framsidan är den kvar, men det tar som sagt snart slut. Imorgon kväll släcks all belysning på framsidan. Lite trist, men snart kommer våren!

Första riktiga arbetsveckan gick fint, det tog några dagar sen var jag inne i allt igen. Nu väntar en spännande termin fylld av roliga och utmanande uppdrag. Förstås gick helgen snabbt, så är det alltid. Men den har varit lugn och skön med några timmars fint umgänge med goda vänner i går kväll. Det gav en fin energipåfyllnad inför veckan som kommer.

Men än är det några timmar kvar av ledigheten. Den ägnas åt streaming och härligt soffläge. 

Julen ut, då bjuds tulpanerna in. 

2025, smaka på det. Känner ni hur galet det är. Jag menar 2025. Kommer fortfarande ihåg när jag ung och dum tänkte på år 2000 och hur avlägset det kändes. Snabbare än jag anade kom millennieskiftet och nu, plötsligt har det gått tjugofem år till. 

Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att gilla 2025, det är något med de fyra siffrorna tillsammans som gör att jag känner förtröstan och tillit till vad som komma skall. Inte för att jag har någon aning om det förstås men jag tänker att det kommer att bli ett fint år. Annars reklamerar jag. 

Idag, årets första dag, har jag skjutsat sonen till flyget i Umeå. Nu är det tomt här hemma igen, ingen som kommer upp och tar nåt att äta sent på kvällskvisten. Ingen som säger: jag fixar maten. Ingen som kollar serier med mig på teven och har teorier om handlingen. Nu är han på väg hem till sig och jag får ta tag i vardagen igen, här hemma. Men det är ju precis som det ska vara, fast nog kommer jag att sakna sällskapet om än det går snabbt att vänja sig vid ett tomt hus. 

Imorgon är det vardag igen, jobbet väntar. Det känns okej, fast nog är jag bättre på att vara ledig. Faktum är att jag är en naturbegåvning. 

Magiska färger på himlen den här kvällen. 

En bister dag, den här första januari.