Nybastad har jag med gott samvete slagit mig ner i soffan för att slappa en stund. Ackompanjerad av eldens sprakande i braskaminen mår jag väldigt bra just nu. När jag tänker tillbaka på dagen känns det inte som om jag har gjort något speciellt, ändå har jag hållit på med någonting mest hela tiden.  Under förmiddagen medan sonen sov städade jag lite hyllor, i badrum och i mitt arbetsrum. Hyllor som inte har blivit uppmärksammade under lång tid. Det märktes på dammtrasan, jag fick byta vatten ofta. Jag sorterade papper, plockade undan saker till rätt plats och gamla hudvårdsgrejor med utgånget datum slängdes.

När sonen vaknat och fått frukost drog han runt dammsugaren medan jag uträttade ärenden. När jag kom hem igen hade han fått en liten extra städboost för han dammtorkade, slängde skräp och dammsög sitt rum extra noga. När nästa städbacill anfaller honom ska vi ge oss på hans bokhyllor. De är också i skriande behov av lite omvårdnad....

Ute på tomten är det också städat. Fast det är definitivt inte min förtjänst. Sent igår eftermiddag upptäckte jag min granne med en kratta i handen arbetandes på vår tomt. Han krattade bort vartenda litet löv. Så nu är gräsmattan fin. Utan honom hade vartenda litet löv varit kvar ända till våren, det är då ett som är säkert.

Efter att ha protesterat i början av veckan har mitt knä faktiskt skött sig riktigt bra. Träningen igår gick alldeles utmärkt och sedan har jag både promenerat och gått upp och ner i trapporna här hemma många gånger. Hoppas den här trenden håller i sig, det skulle jag uppskatta.

Nu fortsätter jag att slappa medan sonen sitter med sitt skoljobb, han har en hel del att göra den här veckan. Han hinner arbeta en timme till, sedan är det dags att åka till stan. Inte för någon träning eller annat den här gången. Det är en ren nöjesresa, vi ska gå bio och se Thor the dark world. Hade inte jag haft kör igår hade vi nog gått på den då men det blir bra ikväll också. Vi har längtat länge!

Det måste vara nåt fel på mig. När jag verkligen får ligga kvar i sängen och sova länge, vad tror ni händer då? Jo, jag vaknar tidigt....dessutom är jag pigg. Jag? Pigg? På morgonen, vilket skämt.
Tänk om det någon gång fick hända en helt vanlig onsdag när jag faktiskt har behov av att skutta ur sängen.

Det kan ju hända förstås att det faktum att jag inte behöver kliva upp utan kan ligga kvar, läsa tidning, dricka kaffe och bara ta det lugnt gör att tröttheten inte gör sig gällande på samma sätt som i vanliga fall. Jag vet ju att det är helt i sin ordning att somna om i fall den kommer smygande...tröttheten alltså.

Jag har i alla fall redan kollat in de tidiga morgonnyheterna och reagerar framförallt över en sak. Det går inte en dag utan att någon har blivit skjuten. Jag tycker mig se att det har blivit en ökning av den här typen av brott. Det är i alla fall min upplevelse. I tidningar, på nyhetssändningarna handlar det om skott och skottskador mest hela tiden. Eller så är det bara så att det rapporteras mer om det. Det kan också vara så att jag just nu lägger märke till detta fenomen mer än vanligt. Hur som helst är det otäckt tycker jag. Min fundering är om skottlossningarna är en stundens ingivelse....eller om det är gänguppgörelser. Det måste ju vara väldigt lätt att få tag i vapen på svarta marknaden i alla fall....det är en slutsats jag drar.......sen om jag har rätt eller fel, hm det har jag faktiskt ingen aning om.

Igår gjorde jag en sak som gör att nu kan faktiskt snön få komma. Ja egentligen vill jag ju inte det, men jag kommer inte att tycka att det är en katastrof om det skulle bli så. Jag tog nämligen årets granar. Nu står de bakom huset i väntan på att det ska bli december. En att ha ute och en som ska tas in och kläs dagarna innan julafton. Det känns i och för sig väldigt avlägset men med tanke på hur fort terminen har gått så här långt är det nog snart dags. Fast vad gäller snön får den som sagt gärna vänta ändå.

Igår var inget undantag vad gällde resor till stan.  Det blev en resa trots att sonen inte skulle träna. Resan hade ändå att göra med sonen, då jag fick hämta hem en blek och trött pojke igår kväll. Tillsammans med kompisar hade han lanat sedan måndag kväll. Så när dygnet gått, datorerna var ihop-plockade var det dags att åka hem...och sova....misstänker att han inte kommer att visa sig så väldigt tidigt idag...

Nu var det länge sedan jag gnällde på mitt knä...det har funnits andra saker som har överskuggat det helt enkelt. Viktigare saker. Men idag är det faktiskt dags igen (även om de viktiga sakerna inte försvunnit). Jag kan efter gårdagen konstatera att mitt knä inte gillar att sitta böjt hela dagar.
I och för sig med någon kort promenad emellanåt men det hjälpte inte långt. Mitt knä har tydligen ett stort behov av att få vila utsträckt i en soffa eller liknande i alla fall tio minuter nu och då under dagarna.
Föreläsningar som avlöser varandra en hel dag och kväll är inte att föredra. Igår när jag kom hem strax innan tio värkte det rejält, natten har gått sådär och idag gör det mer ont än jag tycker är okej. Vilken tur att vi har en soffa på jobbet, där ska mina ben vila under förmiddagens jobb!

Lite orättvist tycker jag allt att det är. Då tänker jag på det faktum att sonen får sova imorgon bitti när jag måste kliva upp. Men det är bara lite orättvist, han är värd ledigheten och jag ser fram emot arbetsdagen, det gäller att ta sig ur sängen bara. Som bekant är det ett av mina största problem....(förutom att få tiden att räcka till).
En föreläsning står på programmet under förmiddagen, den ser jag fram emot. Lite påfyllning i kunskapsbanken är aldrig fel. Så det kommer att bli toppen när jag väl är vaken och på gång.

Efter lunch möter sonen upp, han ska påbörja hyposensbehandling mot björkpollen. Tre år till med sprutor väntar....sett i backspegeln kan man tycka att det är synd att han inte fick börja med det samtidigt som gräsbehandlingen....han själv ville men fick inte då....med en ny ansvarig läkare är läget ett annat nu. Fast det var säkert någon mening med det också.

På nyheterna berättar de om ovädret som är på väg att dra in över Storbritannien för att sedan ta vägen över södra Sverige. Det pratas om ett oväder i dignitet med stormen Gudrun. Bara att hoppas att stormen bedarrar innan den drar in över oss.

Lika glad som jag var i morse över att det ljusnade tidigare lika jobbigt tyckte jag att mörkret var när det sänkte sig under sen eftermiddag. Konstaterade på väg från stan att det var väldigt mörkt ute....en hel timme mörkare....Borde vi inte kunna komma överens om att vi behåller ljuset ett tag till? Fast när jag sa det till sonen tittade han på mig och skakade på huvudet. Undrar just om han menade att det inte går?

På torsdag kväll ska vi nog gå på bio, sonen och jag. Egentligen vill jag se filmen redan på onsdag men då har jag kör, så det går tyvärr inte. Vilken film? Jo vi ska se Thor-The Dark World. Det är ju vår genre om man säger så...nu gäller det bara att bestämma vilken tid vi ska gå. Helst innan filmen blir fullbokad.

Nyheterna berättar om ny forskning som gäller akupunktur. Det fungerar även utan riktiga nålar....de använder fejkade nålar som ger en placeboeffekt. Spännande, det som händer i kroppen händer alltså i vilket fall som helst.
Blir det praxis kanske jag kan testa akupunktur igen...jag fixade nämligen inte nålarna sist det begav sig. Sedan blev jag inte hjälpt heller...det spelade nog också in. Jag höll ut de tio gånger som behandlingen pågick i alla fall. Alltid något.

Sådärja, nu är det vinter. I alla fall om man tänker på tiden. Klockan har flyttat tillbaka en timme och det blir ljusare på morgonen, men kvällarna kommer att bli mörka fortare.
Det var som om naturen kände på sig att det var inatt klockan skulle flyttas tillbaka, för marken täcks av frost den här morgonen.
Småfåglarna kvittrar utanför mitt sovrumsfönstret och påkallar uppmärksamhet. Jag undrar så vad de vill egentligen? De sitter där och tittar in och pratar med mig. Ute på tomten finns massor av frön och annat kvar från blommor och buskar. Det kanske är så att de tackar mig för att jag inte rensat trädgården så noga. Eller så vill de bara säga hej och godmorgon. Trevligt är det i alla fall.

På nyhetsmorgon pratar de om halloween men istället för varulvar och zoombies visas bilder på figurer från gammal svensk folktro. Mylingar, gårdstomtar (som kunde vara farliga om man inte bemötte de väl) och andra väsen. Johan Egerkrans har skrivit och illustrerat en bok som heter Nordiska väsen. Den ser fin ut och det allra viktigaste är att han har gjort boken för att han själv älskar ämnet. Det skiner verkligen igenom. En bok att köpa om man är intresserad av mystiska väsen, eller låna på biblioteket (om de köpt in den vill säga).

Gårdagen blev inte så slö och slapp som jag trodde ett tag. Knäckebrödet till födelsedagen är bakat. Sex plåtar blev det. När jag ändå var på gång bakade jag ett gäng dinkelfrallor med morot och tranbär också. Jag tror att allt som ska bakas till födelsedagen faktiskt är klart nu. Det känns bra. Ännu en sak att bocka av på listan. Som tur var bjöd mamma på middag sedan så jag slapp tänka på att laga mat.

Idag snurrar tvättmaskinen, sedan ska sonen iväg på träning. Det är dagens plan. Jag skulle behöva röja upp ute på tomten också efter takbygget men jag hoppas på fint väder någon dag under veckan som kommer då får jag ta tag i det då istället. Dessutom ska jag nog traditionsenligt ta julgranar. Ja inte idag, men under veckan. Jag vet att många förfasar sig och tycker att det är tidigt men jag har alltid tagit gran i slutet av oktober och mina granar barrar inte mer än andras när de väl kommer in. Jag har dessutom sett ut två stycken. En att ha ute och en som ska stå inne.

Nu tänker jag fixa till dagens andra kaffemugg, sedan ska jag kanske tömma telefonen på bilder.....det börjar bli dags. Fast det känns lite jobbigt....de är aningen för många.

Aldrig har väl en fredagkväll varit så efterlängtad som gårdagen. Jag har varit så trött, så trött varje morgon när det har varit dags att kliva upp för att åka till jobbet.

Att då få komma hem efter en avslutad arbetsvecka och veta att två dagars sovmorgon väntar, det är kvalité. Så även om jag vaknade rätt tidigt idag kan jag njuta av att läsa tidningen och dricka min första kaffemugg i lugn och ro. Jag ska ingenstans, har ingenting speciellt på programmet mer än att starta någon maskin med tvätt. Eventuellt ska jag baka knäckebrödet jag ska ha på min födelsedag. Eller så ska jag inte det. Det beror helt och hållet på om inspirationen dyker upp. Dagen är ett oskrivet blad.

Igår kväll såg vi ytterligare ett avsnitt av Agents of Shield. Vi är tacksamma, sonen och jag, att abc lägger ut det senaste avsnittet direkt efter att det visats i USA. På det sättet kan vi välja helt själva när vi ska titta. Inte tar de betalt heller som Kanal 5 gör. Så med en mycket god middag på tallriken, en sprakande eld i braskaminen och agenterna på teven mjukstartade helgen. 

För alla elever väntar nu en veckas lov från skolan, själv jobbar jag men det blir ju på ett annat sätt. På måndag väntar en föreläsning jag ser fram emot, sedan är det arbete på skolan som gäller. Från mitten av veckan ska jag vara ledig, det finns en hel del komptid som måste plockas ut. Jag hoppas att vädret tillåter det, då ska jag nog jaga någon dag faktiskt. Längtar ut i skogen. 

Ser på nyhetsmorgon, i frukosthörnan står två av deltagarna från körslaget. Rickard Söderberg och Anna Book, en intressant kombination. Nassim al Fakir lagar mat ur sin kokbok "Galet god mat" tillsammans med några barn. Just nu gjorde de en smoothie, det fick mig att bli sugen på frukost. Mot köket.....

Gårdagen försvann i ett nafs. Biblioteksjobbet var som vanligt toppen. Några av klasserna som brukar låna kom inte så jag hann med att läsa en hel del nya barnböcker som jag köpt in till biblioteket.

Kvällen innebar en resa till stan som vanligt. Medan sonen tränade sin grupp tog jag en tur på stan. Målet var att hitta en ny vinterjacka till mig. Behovet fanns redan ifjol men då var det sonens behov som tillgodosågs. Jag letade en ullrock med huva men någon sån fanns inte, naturligtvis. Återigen ångrade jag att jag inte sydde upp en till mig i Vietnam....

Däremot hittade jag en herrjacka på JC som dessutom var nedsatt till halva priset. Egentligen började rean först idag men de hade börjat märka om jackorna strax innan stängningsdags. Med de presentkort som fanns i börsen behövde jag bara lägga ut 16 kronor....för en jacka som timmarna innan kostat 1300....inte illa.

Trots att det inte är en ullrock gillar jag den verkligen. Dessutom lyckades jag köpa en jacka som inte är svart.....den är mörkt marinblå.....(fast den ser svart ut för det mesta...)

Anledningen till rean var tydligen den varma hösten.....det tackar jag för. En härlig känsla att betala under tjugo kronor för ett sprillans nytt plagg.

En annan härlig känsla har jag haft under regnandet de senaste dagarna. Vetskapen att det inte är något hål i garagetaket längre är får mig att skratta och le åt regnet trots att jag inte gillar det egentligen. Tänk att vi har ett nytt, fint tak som framförallt är helt. Faktiskt tycker jag att den takmodell vi har fått nu passar huset bättre.

Den här kvällen har ägnats åt att ta en promenad medan sonen var på simträning. Sedan soffläge, nyheter och en eld i braskaminen. Lite Rooiboste på det så var den här kvällen räddad.

Soffläge.

Vilken njutbar kväll vi har. Allt har gått i en jämn, lugn lunk sedan vi kom hem från jobb och skola. Middagen kunde förberedas i lugn och ro, ingen brådska alls. Det innebar att jag hade tid att laga det där lilla extra en helt vanlig måndag. Ingen av oss hade någon tid att passa nämligen. 

Medan jag sedan plockade undan i köket efter middagen lade sig sonen till rätta i soffhörnet med en av de engelska böcker han skickade efter förra veckan. När jag var klar där uppe gjorde jag honom sällskap. 

Nu sprakar elden i braskaminen, allt är slappt och skönt och jag samlar kraft inför morgondagens långdag. Jag hinner till och med ta del av nyheterna. Sture Bergwalls eventuella frisläppande var kvällens huvudnyhet. Den flicka som hittats i Grekland tar också upp en stor del av nyhetstiden. Fokus läggs också på att berätta att HIV inte är särskilt smittsamt alls om man tar sina mediciner som man ska. Mycket glädjande. Tankarna går osökt tillbaka till den tid när hetsen mot de som var smittade var stor. Skönt att det inte behöver vara så längre!

Nej nu är det dags att lägga in ett vedträ till i kaminen. 

Sonen är hemma igen, jag hämtade hem honom från träningen och sedan har vi slappat i soffan framför det fjärde avsnittet av Agents of Shield. Den här gången började det hela i Stockholm och på Sergels torg. Härlig söndagsavkoppling.

Något som inte är fullt lika avkopplande är när man är ute och kör. De senaste veckorna har jag reagerat på den hastighet förare med släpvagn håller efter vägarna. Jag håller i och för sig inte alltid hastigheten men de gör det definitivt inte. Lite läskigt med en lastad släpvagn som håller mellan 100-120 km/h. Mig veterligen får man köra 80......
Igår observerade jag cirka 5-6 stycken som körde som om de stulit vagnen, ekipagen krängde betänkligt i blåsten. Idag blev jag upphunnen av en...och nej jag var inte heller helt laglydig men jag hade i alla fall inte ett släp kopplat efter bilen...

Dessutom hann jag igår upp en bil som blev bogserad efter motorvägen. Bilen som bogserade höll 105-110km/h....de hade kanske 3 meter lina mellan bilarna....högst.....och han som blev bogserad (ja det var en han) pratade i mobilen under tiden (såg min medpassagerare).....kändes farligt....Jag ville inte ligga bakom för det svajade en del....

Nu tänker jag kolla lite nyheter, sedan ska jag hänga en tvättmaskin innan det är dags att förbereda för morgondagens jobb.

När jag tittar ut genom fönstret den här morgonen ser jag en klar, krispig morgon. Det gnistrar i den lilla snö som ligger kvar på räcke och altangolv och Gubben Frost har täckt rutorna i växthuset med sina mönster. Just idag kan jag faktiskt tycka att det är riktigt fint och härligt med den stundande vintern. Men jag misstänker att det är nu en kort stund nu medan jag fortfarande ligger kvar under täcket med min kaffemugg. Om en stund är nog allt som vanligt och jag längtar efter värme igen.

Jag ser när jag tittar tillbaka i bloggen att jag inte har skrivit i den sedan tisdag kväll. Då kan man lätt tro att jag har haft fullt upp. Vilket i och för sig stämmer, men inte värre än att jag även hunnit med träning och vila.

En kort resumé av veckan kommer här. Jobb, träning, mattelyft, promenad, kvällsjobb, jobb, ju-jutsu, jobb, fika-eftermiddag, kompis hos sonen, skjutsa sonen till stan, biblioteket, resa till Sundsvall och sen Härnösand och lite teve i soffan på det så är jag framme vid söndagen.

En rolig sak som har hänt den här veckan är att hålet i mitt garagetak är ett minne blott. Nu har jag ett lutande tak med plåt istället för papptak. Det är lite småsaker kvar att göra sedan är det klart. Det känns tryggt och bra med ett tak utan hål.

Jag ser att IRL- in real life, har premiär nästa helg. En tung och angelägen film om mobbning. Den handlar om en kille som blir utsatt för mobbning både i skolan och på nätet. De korta filmklipp som visats känns som ett slag i magen. Misstänker att klumpen i magen kommer att vara närvarande under hela den tid filmen pågår...och en lång stund efteråt. Det värsta är att i den situationen befinner sig massor av barn och ungdomar, varje dag, hela tiden.
Eftersom det pratas så mycket om mobbning nu kan man lätt tro att fenomenet att utsätta andra för kränkningar och utstuderad elakhet har ökat. Men faktum är att det alltid har pågått, skillnaden är att nu finns en ökad medvetenhet i vuxenvärlden som gör att vi uppmärksammar och ser på ett helt annat sätt än förr. Tyvärr pågår mycket i mörka skrymslen och i privata meddelanden där vuxenvärlden inte hittar eller ens tittar. Därför är värdegrunden ett av de allra viktigaste områden vi har att arbeta med i skolan, hemma och överallt.

Jag såg också att moderaterna vill införa betyg från årskurs tre. Min spontana tanke är att de inte är kloka...Tror de verkligen att det kommer att höja några resultat? Genom att elever som har åtgärdsprogram för att nå målen redan i årskurs tre kanske kommer att få ett betyg som säger att de inte är godkända?? Min andra tanke är också att de inte är kloka....och min tredje....

På teven visar de vinterjackor just nu. Jag vill också ha något varmt och skönt att ta på nu. Jag undrar så vad jag har haft förr om åren? När jag tittar i garderoben finns där en riktig vinterjacka, men ingenting för den här tiden innan. Jag skulle också vilja ha en varm och skön rock. Helst med huva. Som det ryms en varm tröja under. Man kan undra varför jag inte sydde upp en ullrock i Vietnam jag också? Nåja, nu gjorde jag inte det så blir till att ge sig ut på jakt efter något varmt att ta på sig innan jag blir alltför frusen. Misstänker att det kommer att bli svårt att hitta det jag vill ha....

Idag ska jag arbeta lite vid datorn innan det är dags att åka ner till stan och hämta sonen på eftermiddagen. Han har varit hos en kompis sedan igår så jag får hämta honom efter träningen.

Nu är det dags för dagens andra kaffemugg!

Det blev inte så sent som det brukar bli ikväll. Sonen sträckte sin vadmuskel på idrotten idag, så det fick lov att bli en vilodag för honom från den egna träningen. Det betydde att när han hade tränat sin egen grupp kunde vi åka hem.
Faktiskt har hela den här dagen varit ovanlig. Den började med att vi kunde äta frukost tillsammans fast det var vardag, sedan möttes vi här hemma över lunchen. Han hade fått en extra håltimme så då kunde vi käka lasagnerester tillsammans. Efter det blev en tidig kväll den här dagens prick över i.

Gårdagskvällen utvecklades även den till en kvalitetskväll. Sonen och jag streamade då hem Agents of Shield. Det avsnitt som kommer att visas i svensk teve på torsdagkväll....Så nu vet jag vad som händer, alltså gör det ingenting att jag inte kan kolla i övermorgon. Det var i alla fall hur mysigt som helst att kunna slappa tillsammans i soffan en helt vanlig måndag kväll.

Ser på nyheterna att de Lundsbergare som brände en annan elev med strykjärn inte kommer att åtalas för misshandel. Det gick visst inte att bevisa att de hade uppsåt att skada.....
Vilken överraskande lärdom de måste ha fått den kvällen....tänk att det ska till en nollning för att förstå att ett strykjärn bränns när det blir varmt. Undrar om det är typiskt för de elever som går på internat....att inte veta hur olika hushållsmaskiner fungerar?

En betydligt roligare nyhet är att Svenska kyrkan har fått sin första kvinnliga ärkebiskop. Det kommer säkert att bli debatt runt det, kan tänka mig att det finns en hel del motståndare. Men jag tycker att det är toppen i alla fall.

Nu är allt som vanligt igen. Sonen är hemma efter Stockholmsresan. Nöjd trots att han tyckte att det kändes jobbigt att åka. Han anlände tidigt i morse, jag hade ställt väckare för att se till att ytterdörren var öppen så att han kunde komma in.

Det är märkligt men det är precis som om balansen i huset återställts igen....även om han är på sitt rum och jag gör mitt så gillar jag när han är hemma. Det är som det ska vara helt enkelt.
Fast jag uppmuntrar ju honom att göra saker på egen hand också, det är viktigt tycker jag. Det är kanske därför jag uppskattar när han är hemma så mycket.

Igår bakade jag med hjälp av mamma, drygt 80 minipajer finns nu i frysen. Idag var planen att göra falska biskvier.....det sket sig kan jag säga. Lusten att baka infann sig inte helt enkelt.
Jag har startat och hängt en tvätt. Det får räcka så. Om en stund ska jag göra lunch, sedan åker vi till stan igen. Träningsdags!

I morse vaknade jag nog ungefär samtidigt som sonens tåg rullade in på centralstationen i Stockholm. Anledningen till att han är i huvudstaden är den hembygdsambassadörsutbildning han deltagit i under sommaren. Denna träff är ett avslutande steg innan han får sitt utbildningsbevis. Tidigare i höst såg han fram emot resan, nu tyckte han mest att den kändes jobbig.....och jag förstår honom. Jag är ju inte den enda i familjen som har fullt upp.Han har ju också fullt program hela tiden, med träningar och skola. Så en hel helg med aktiviteter tar av hans krafter förstås. Det är tur att det bara är två veckor kvar till dess att höstlovet är här. Trots att han ska på läger hinner han ändå vila då!
Fast han såg fram emot resan av en anledning, han skulle äntligen få åka tåg. Hittills har han bara åkt tåg i Vietnam och de tågen var ju inte direkt som de vi är vana vid här. Så nu kan jag släppa mina tankar på att se till att vi ska åka tåg.....nu har han ju fått sin tågresa. Alltid något positivt.

På Nyhetsmorgon pratar de om barn och ungdomars idrottande och de elitsatsningar som många klubbar håller på med. Goda exempel där alla får chansen att delta på sina villkor lyfts fram. Detta utifrån att barnen är så olika, vissa barn vill spela match och för de är det viktigt att vinna, för andra är det inte alls viktigt. Där har klubbarna ett stort ansvar att hitta former som passar alla. Inte det lättaste.

Veckan som gått har handlat mycket om drunkningsolyckor. Dels i vårt eget område, men även i Medelhavet där ytterligare en tragisk båtolycka med dödlig utgång skedde under veckan. Jag funderar lite över olyckor och annat som sker. Jag tycker ofta att det händer mycket som liknar varandra under perioder. Det är precis som att olyckor eller andra händelser kommer i grupp. Det kan ju också vara så att allt detta egentligen är ganska konstant men beroende av vad medier rapporterar om så uppmärksammas vissa saker mer än andra i olika perioder. Undrar just hur det är, tro om det har gjorts någon undersökning om det? Fascinerande ändå vilken påverkan medierapportering har på oss människor.

En annan sak som påverkar mycket är sjukdomar. Även där tycker jag att det ofta händer mycket samtidigt. Att man hör talas om människor som drabbats av olika åkommor ungefär samtidigt är inte alls ovanligt. Det är inte heller ovanligt att det är likartade sjukdomar. Så är det just nu. Vissa av händelserna är närmare en själv än andra och då påverkar det väldigt mycket. Då gäller det att man lyckas plocka fram alla små glädjeämnen man kan och att försöka se det ljusa mitt i mörkret. När jag har svårt att göra det tänker jag på min pappa. Det sätt han hanterade sin sjukdom på. Fast han visste att det bara fanns en utväg var han hela tiden positiv. Det påverkade oss alla och gör att de minnen jag har från den tiden för det mesta är ljusa.

Tankarna på pappa gör att jag osökt kommer in på min stundande födelsedag. Idag ska förberedelserna inför den gå vidare. Det ska bli ett gäng minipajer är det tänkt. Mamma kavlar deg och jag fyller pajerna....så ska det bli.

Idag verkar det vara de olika försäkringsbolagens dag....hittills ikväll har det ringt tre bolag för att kolla upp hur jag har det med mina försäkringar. Tror de verkligen att jag orkar engagera mig i det den här tiden på dygnet? Uppenbarligen, fast det är ju faktiskt saker jag har tänkt kolla upp, bara inte idag....

Dagen så långt har varit toppen i alla fall. Full fart i skolan, ett besök hos sjukgymnasten för att sedan delta i mattelyftet under eftermiddagen. När jag kom hem visade det sig att min snälla mamma tagit hand om hela den enormt stora amöban i källaren....all tvätt var struken och upphängd på galgar....det sparade mig flera timmars jobb ikväll. Istället har jag kunnat arbeta en stund, för att nu slå mig ner i soffan och lyssna till braskaminens sprakande. Kanske jag till och med kan kolla in lite nyheter ikväll....

Ikväll börjar TV4 en granskning av vad de kallar "skolsnusket". En ung elev har skrivit brev till statsministern där han tycker att de borde städa toaletterna på hans skola istället för att satsa pengar på drönare. En klok pojke tycker jag. Just nu visar de reportage från flera skolor där eleverna inte vill gå på toaletterna för det är så äckligt. Jag håller med, de bilder som visas är verkligen förfärliga. Det är nog faktiskt ett av skolans viktigaste område, detta med fräscha toaletter (även om de är gamla). Eleverna ska utan att känna obehag kunna gå på toa. Definitivt en arbetsmiljöfråga för eleverna. Vi kan i alla fall inte klaga på städningen av toaletterna på vår skola, den sköts exemplariskt.

Det känns som om jag möjligtvis har lite koll på tillvaron nu. Hoppas jag inte säger för mycket men som det ser ut nu kommer jag att kunna vara hemma två kvällar den här veckan. Både måndag och onsdag kväll. Att med det säga att jag börjar komma ikapp här hemma är att överdriva. Jag arbetar mest med att komma ikapp med mig själv. Jag tror att jag håller på att lyckas med det.

Mitt knä har varit okej några dagar nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Därför gick det bra att ta en kvällspromenad. Alldeles ensam gick jag runt bakgatorna. Det lyste fint i fönster och vid ytterdörrarna och tur var väl det, för i övrigt var det kolsvart. Inte en enda gatlykta lyste....antingen är de felställda i tid eller så är det något annat som är fel. Tur att jag hade tagit på mig reflexvästen.

Här hemma har det börjat dimpa ner saker i postlådan som påminner om att jag snart firar födelsedag....tänk att jag snart ska fylla tjugo plus tjugo plus tio....jag måste erkänna att jag har lite svårt att greppa det.

När jag ser mig själv i spegeln på morgonen är det i och för sig inte särskilt svårt att förstå...men inuti känner jag mig yngre, mycket yngre.

Å andra sidan har jag ju samlat på mig en hel del livserfarenhet....och den kommer ju inte utan att åren går. Dessutom inser jag att jag har varit lärare i snart tjugosju år......det är länge......Så när jag tänker efter undrar jag om det verkligen är möjligt att jag bara ska fylla femtio??

Nåja, som de vise säger....man är inte äldre än man gör sig...bara mitt knä ville fatta det också så skulle allt vara frid och fröjd. Fast är knäet mitt enda kroppsliga problem får jag nog vara nöjd....det är ju inte så farligt trots allt.

Nu tänker jag läsa en stund innan det är dags att säga god natt!

När jag vaknade tidigt i morse hade jag en sprängande migrän. Men med medicin och några timmars extra sömn så känns det bättre nu. Det gör inte ont längre men någon känsla av att vara utsövd vill inte infinna sig. Tvärtom, hela huvudet är fullt av ludd, armar och ben känns tröga.
Jag tar mig en mugg kaffe och hoppas att kraften kommer så småningom. Man skulle kunna tro att det var världens party igår men med en film i tevesoffan och cola i glaset gick det inte särskilt vilt till. Barnslig som jag är streamade jag hem Epic....det var avkopplande.

På nyhetsmorgon var Annika Östberg gäst den här morgonen. Hon berättade hur hon genom att hitta små glimtar av ljus i allt det mörka lyckats ta sig upp till ytan och finna sig själv igen. Hon bjuder på många kloka tankar. Hennes nya bok "Se ljuset i mörkret" är nog en bok väl värd att läsa.

Jag har lite småplock jag skulle behöva ta itu med idag men det är inga större saker, så jag kan unna mig att känna mig seg ett tag till. En kaffemugg till så ska nog det här gå!

Alldeles nyss sken solen och det såg ut att bli en strålande höstdag. Nu har molnen kommit smygande, så det är nog upp till mig själv om det ska bli en strålande dag eller inte.

Fredagen och arbetsveckan avslutades i alla fall strålande med krabbfest tillsammans med goda vänner. Fast det var lite desperat ett tag. När jag öppnade de vakuumpackade skaldjuren anande jag att allt inte stod rätt till. Efter ett litet smakprov kunde jag konstatera att det inte skulle bli nåt nöje att äta dem.....

Frågan är vad man gör då? När längtan och förväntan inför utsikten att äta krabba funnits med hela veckan.
En snabb rundringning till affärerna här hemma tog snabbt död på hoppet att lösa problemet på ett enkelt sätt.

Så vad gjorde jag? Jo, satte mig i bilen och körde ner till stan för rädda krabbkvällen. Med tre nya, väldoftande och välsmakande krabbor anlände jag hem ungefär i samma stund som kvällens övriga deltagare kom.

Därefter gick allt som det skulle. God mat, skratt, allvar och många viktiga samtal hanns med till dess klockan slog tolv och det var dags att skiljas innan alla förvandlades till pumpor....

Idag är sonen på träningsläger. Mormor skjutsade vilket innebär att jag får slappa hela dagen. Hon har ju dessutom lovat att hämta också! Men jag kan tänka mig att han kommer att vara trött när han kommer hem....han klev upp vid fem i morse för att titta på nåt livestreamat spel.....tyvärr konstaterade han att han inte skulle hinna se upplösningen av finalen eftersom han skulle åka och träna.....jag konstaterar att vad som får oss att frivilligt kliva upp tidigt är väldigt olika......

Mitt första mål den här helgen är att bli klar över hur mitt buffébord ska se ut när jag fyller år. Mitt andra mål är att se till att tvättmaskinen får arbeta. Mitt tredje mål skulle kunna vara att städa....det känns som att det räcker med två mål.....

Nu har jag bestämt mig....jag tänker inte skynda mig mer...eller låta mig bli stressad. Jag tänker göra det jag hinner med på min arbetstid, men inte mer. Visst låter väl det som en bra målsättning? Men är den realistisk? Knappast......trots det så ska jag verkligen försöka hitta lugnet mitt i all vardagsstress.

Ett sätt är att försöka skära ner bland alla aktiviteter i kalendern. Tyvärr är det mycket av det jag tycker är roligt, alltså fritidsaktiviteterna, som får stryka på foten, men för att överhuvudtaget få några stunder till återhämtning så måste jag börja någonstans. Missförstå mig rätt, jag tycker att mitt jobb är roligt, men det är inte riktigt lika lätt att skära ner på saker där. I alla fall inte för mig.

Idag blev det därför körsången som fick stå tillbaka....trist eftersom det oftast ger energi att sjunga. Men nog mår jag bra av att ligga i soffan, kolla nyheter och lyssna till elden som sprakar i kaminen och bara vifta på tårna. Jag inser att jag måste se till att jag i alla fall har en kväll i veckan då jag inte har tider att passa utan kan göra det jag vill......eller som ikväll ingenting.

Imorgon är det återigen en dag och kväll fylld av logistikproblem, men det är då det.....nu är det nu.....och nu är det....ingenting......

Äntligen hemma efter en lång, intensiv dag. Sängen kommer att kännas skön men först gäller det att varva ner. Annars lär det bli svårt att somna.

Mitt knä gör ont igen idag.....det tycker jag inte om. Hoppas det är tillfälligt, jag vill ju kunna gå på promenader utan att det smärtar alltför mycket.

Nu ska jag läsa en stund, sen sova!