I morse vaknade jag nog ungefär samtidigt som sonens tåg rullade in på centralstationen i Stockholm. Anledningen till att han är i huvudstaden är den hembygdsambassadörsutbildning han deltagit i under sommaren. Denna träff är ett avslutande steg innan han får sitt utbildningsbevis. Tidigare i höst såg han fram emot resan, nu tyckte han mest att den kändes jobbig.....och jag förstår honom. Jag är ju inte den enda i familjen som har fullt upp.Han har ju också fullt program hela tiden, med träningar och skola. Så en hel helg med aktiviteter tar av hans krafter förstås. Det är tur att det bara är två veckor kvar till dess att höstlovet är här. Trots att han ska på läger hinner han ändå vila då!
Fast han såg fram emot resan av en anledning, han skulle äntligen få åka tåg. Hittills har han bara åkt tåg i Vietnam och de tågen var ju inte direkt som de vi är vana vid här. Så nu kan jag släppa mina tankar på att se till att vi ska åka tåg.....nu har han ju fått sin tågresa. Alltid något positivt.

På Nyhetsmorgon pratar de om barn och ungdomars idrottande och de elitsatsningar som många klubbar håller på med. Goda exempel där alla får chansen att delta på sina villkor lyfts fram. Detta utifrån att barnen är så olika, vissa barn vill spela match och för de är det viktigt att vinna, för andra är det inte alls viktigt. Där har klubbarna ett stort ansvar att hitta former som passar alla. Inte det lättaste.

Veckan som gått har handlat mycket om drunkningsolyckor. Dels i vårt eget område, men även i Medelhavet där ytterligare en tragisk båtolycka med dödlig utgång skedde under veckan. Jag funderar lite över olyckor och annat som sker. Jag tycker ofta att det händer mycket som liknar varandra under perioder. Det är precis som att olyckor eller andra händelser kommer i grupp. Det kan ju också vara så att allt detta egentligen är ganska konstant men beroende av vad medier rapporterar om så uppmärksammas vissa saker mer än andra i olika perioder. Undrar just hur det är, tro om det har gjorts någon undersökning om det? Fascinerande ändå vilken påverkan medierapportering har på oss människor.

En annan sak som påverkar mycket är sjukdomar. Även där tycker jag att det ofta händer mycket samtidigt. Att man hör talas om människor som drabbats av olika åkommor ungefär samtidigt är inte alls ovanligt. Det är inte heller ovanligt att det är likartade sjukdomar. Så är det just nu. Vissa av händelserna är närmare en själv än andra och då påverkar det väldigt mycket. Då gäller det att man lyckas plocka fram alla små glädjeämnen man kan och att försöka se det ljusa mitt i mörkret. När jag har svårt att göra det tänker jag på min pappa. Det sätt han hanterade sin sjukdom på. Fast han visste att det bara fanns en utväg var han hela tiden positiv. Det påverkade oss alla och gör att de minnen jag har från den tiden för det mesta är ljusa.

Tankarna på pappa gör att jag osökt kommer in på min stundande födelsedag. Idag ska förberedelserna inför den gå vidare. Det ska bli ett gäng minipajer är det tänkt. Mamma kavlar deg och jag fyller pajerna....så ska det bli.