Hur många böcker och pärmar rymdes det egentligen i mina bokhyllor?

Jo lika många som får plats i sex stora blå Ikeakassar, tio vanliga plastkassar, tio extra stora plastkassar, sex resväskor, fyra vanliga väskor i bagstorlek och sen lite småkassar och korgar. Till slut när jag inte hade mer att packa i fick jag bära böckerna och pärmarna som de var.  

Men precis när jag trodde att det aldrig skulle ta slut var det plötsligt tomt i hyllorna. Då återstod bara att frakta ut dem och skrivbordet ur rummet, ta ner gardinstång, dra ut alla spikar och lossa golvsockeln.  

För att överhuvudtaget få ut hyllorna proppade jag sonen full med Alvedon så att hans feber skulle gå ner tillräckligt för att han skulle orka hjälpa mig att lyfta ut dem. När det var gjort var han hyfsat knäckt. Måste erkänna att jag fick lite dåligt samvete efteråt....eller ganska mycket faktiskt.....

Funderar faktiskt på om det kan vara årets influensa han åkt på? Med tanke på den höga febern, det närmar sig fyrtio grader, ibland skakar hela pojken i frossa, han hostar väldigt illa och har dessutom ont i hela kroppen. Nu sover han igen, men inte helt lugnt. Det märks att han inte mår bra. Tack och lov har han fått i sig ordentligt med vätska idag. Hoppas en natts sömn gör att febern går ner och att han får må bättre imorgon.

Själv måste jag erkänna att jag också känner mig lite trött, om än inte sjuk. Det tar på en lathund att tömma ett rum. Jag trodde faktiskt att det skulle gå snabbt....men det tog fem timmar allt som allt....När jag äntligen var färdig och tänkte göra mina knäövningar kom jag på att det kanske inte behövdes. Efter att ha klättrat upp och ner på stolar och från golvnivå till lite högre höjder under alla dessa timmar hade mitt knä fått vad det tålde. Och jag kan lova att det känns....

Men som sagt nu är det fritt fram för hantverkarna att göra sitt....sen ska allt tillbaka in......

ps. Jag testade att göra halstabletter också. De blev faktiskt lyckade. 

Efter att listerna togs bort kan man ana en sjuttiotalstapet i rött och orange. 

Nu har jag varit vaken ungefär en timme och jag har precis lyckats öppna ögonen. Det kändes lite konstigt när det inte gick att somna om men för den skull var jag inte så pigg att jag orkade öppna ögonen. Istället låg jag kvar och njöt av min sköna säng och det faktum att jag inte behövde öppna ögonlocken det minsta.

Tänkte på nattens konstiga drömmar, där min jedimorgonrock var det enda klädesplagg jag ägde. Mystiska barnvagnar och bebisar som inte var bebisar utan hopsurrade badlakan. Konstiga shoppingcenter och luad ål......Man kan ju undra över vad som egentligen pågår i min hjärna. Nästan så att jag blir lite rädd.....

Något annat jag känner mig lite rädd inför är det faktum att idag måste bokhyllorna tömmas.....tänk så mycket skönare det skulle vara att ligga i soffan och läsa en bok medan elden sprakar....men om jag sätter igång snart så kan jag nog inta soffläge framåt eftermiddagen.....

Undrar hur sonen kommer att må idag gör jag också, han var riktigt risig igår kväll. Det är så sällan han är sjuk numera att jag har glömt hur det är att ha en sjukling i huset. Och med tanke på sjuklingen i källaren kommer jag precis på något annat jag hellre skulle göra än att tömma bokhyllor faktiskt....egna halstabletter.

Jag såg ett recept på nätet för ett tag sen. Det skulle ju passa alldeles utmärkt att göra nu när det finns ett behov av det i huset. Möjligtvis skulle de två gå att kombinera.....medan halstabletterna kokar kan jag börja tömma hyllorna.....det kanske skulle få igång mig.....möjligtvis.....

Varför göra idag det som kan skjutas upp till imorgon? I det läget har jag hamnat nu. Fast det var definitivt inte tänkt att det skulle bli så. Planen var att efter att ha beställt golv på Nordemans, hämtat profilkläder på Intrycket, fredagsfikat med mamma och sonen skulle jag börja tömma bokhyllorna medan junior lagade middag.

Problemet som uppstod då var att han inte är kurant och nog inte riktigt orkade stå i köket och kocka. Han hade vaknat i morse och känt sig krasslig. Ju längre dagen gick desto sämre kände han sig. Ont i halsen, rosslig och öm i kroppen. Det innebar att han sista timmen (när han hade prov) inte alls var fit for fight. 

För varje minut hemma låter han värre och värre och ser alldeles blank och eländig ut i ögonen. Ingen feber ännu tack och lov men man vet aldrig. Kan nog komma som ett brev på posten. Fast eftersom den redan kommit idag, posten alltså, kanske han slipper. Jag hoppas bara att han är så pass fräsch imorgon att han orkar hjälpa mig att bära hyllorna när de väl är tömda. Fast annars får jag väl ringa på annan hjälp. 

Själv har jag nu kraschat i soffan efter veckan. Elden sprakar och fötterna är utan sockar som alltid när jag är trött. Men man vet aldrig, får jag slappa här ett tag så kanske jag hittar nån slags tömma bokhyllor energi. Skulle nån veta var man kan hitta den typen av energi får ni gärna höra av er till mig.....snarast.

En del av allt som ska bäras ut.....

Ibland är det tur att jag är förutseende. Eller det tursamma är väl egentligen att jag äntligen hittade en tapet jag gillar. För plötsligt ringer målaren och frågar om det är okej att han kommer på måndag och målar och tapetserar mitt arbetsrum.

Jamen, självklart är det okej...men hinner jag få hem tapeter och vem ska lägga golvet? Det hade jag inte kollat upp ännu. Än mindre vilket golv jag skulle ha. En tanke hade jag dock. Eftersom bokhyllorna är i björk tänkte jag att ett golv i samma träslag skulle bli snyggt.

Enda problemet med det är att det verkar vara dåligt med tillverkare av björkgolv nu....finns inte att få tag i....de golven har utgått ur sortimentet. Nog kanske det kan tänkas att det finns någonstans men det brådskar ju lite och dessutom ser jag helst att jag får tag i ett golv som inte ruinerar mig.

Konstaterar krasst att antingen är jag väldigt omodern eller så är jag före min tid.....väljer att se mig som en trendsättare. Ni ska se att om några år då ska alla ha björkgolv.....men så länge kan jag inte vänta. Nu när alla bokhyllor ska ut så ska det till ett nytt golv också.

Tack och lov var det inte missflyt hela vägen. Mina snickare lovade att fixa golvet, trots kort varsel. Hurra! Och jag har kommit ihåg att beställa tapeterna.....nu är det bara att tömma rummet kvar.....nog vet jag vad jag ska göra i helgen! Vad ska ni göra?

En krispig kall vinterdag, när solen strålar från en klarblå himmel. Det bjöd den här tisdagen på. Då är det nästan så att till och med jag gillar vintern....men bara nästan.....jag ska inte överdriva.....

I söndags när vädret var lika fint som idag kände jag en lätt saknad efter att ha en liten som grävde utomhus i snön hela dagarna under vintern. De där fina dagarna när vi nästan alltid grillade och åt vår lunch utomhus i solen. Vid vårt gamla hus hade vi nämligen en grillring strategiskt placerad på ett ställe dit vintersolen nådde. Dessutom kunde vi slinka in i växthuset för att äta om det var för kyligt ute.

Nu när sonen hellre gräver fram saker på datorn än i snön faller det sig inte riktigt lika naturligt att käka lunchen ute...dessutom saknar vi grillring. Men njuter av det krispiga vädret gör vi ändå och samlar på oss av den energi solen ger.

Okej, jag erkänner.....jag är lite bekväm också....kan vara en anledning till att vi inte grillar lika ofta som förut.....att vi ofta äter frukost vid lunchtid kan vara en annan....

Snön hänger som en tung gardin från växthustaket.

Under veckan som gått har jag känt mig nöjd med det faktum att jag lyckats hålla undan tvätten. Jag har både tvättat och lyckats förflytta den rena tvätten till garderoberna.

Därför blev jag mäkta förvånad när jag igår fick frågan var alla sonens jeans var? Jag bläddrade i minnesbanken och insåg att jag inte sett till några jeans varken bland smutsvätt eller bland den rena. Dessutom hade jag hämtat allt som låg ovanpå tvättunnan och lagt i tvättstugan, det kom jag också tydligt ihåg. Svaret till honom blev alltså att det inte låg några smutsiga jeans i tvätten.

Då går han och hämtar tvättunnan och lyfter på locket.....döm om min förvåning när det visar sig att den är full av smutstvätt....Sen när började vi lägga smutsiga kläder i tunnan? Jag hade för mig att vi brukar bygga ett berg ovanpå densamma....Nåja, jag lär mig varje dag....nu vet jag att det kan vara smart att lyfta på locket också. Och jag vet vad jag ska göra idag.....tvätta jeans......

Något annat jag håller på med är att välja tapet till arbetsrummet. Någon gång under våren kommer nämligen målaren och ska fixa till och då kan det vara bra att ha valt tapet. Jag började kolla redan i höstas för jag har inte haft den minsta susning hur jag vill att det ska bli där inne. Ska det fortsätta vara grönt? Eller ska det bli grått eller kanske blått? Jag hade inte sett en enda tapet jag varit nöjd med och det var en ovan känsla för mig. Jag brukar nämligen veta hur jag vill att det ska se ut. 

Sen som på en ingivelse gick jag in på Flügger när jag var i stan i torsdags. Jag funderade med personalen när jag plötsligt vänder mig om och ser en våd som hänger på en vägg och då sa det pling i hjärnan. Eller snarare pling, pling, pling. Där hängde den, tapeten. Jag ser den framför mig på väggen i vårt arbetsrum....och det ser bra ut. 

Då när jag redan vet vad jag vill ha hittar jag fler tapeter jag kan tänka mig, så nu har jag kollat i kartor under helgen. Men jag har nog bestämt mig för den tapet som fick det att säga pling i hjärnan....det kommer att bli läckert....och annorlunda och det finns säkert de som tycker att jag väljer knäppt.....fast det bryr jag mig inte om. Jag vet bäst! Säger det pling ska man lyssna!

Några av kartorna med tapetprover som det bläddrats i.

Det har varit en bra fredag så här långt. En rolig skoldag med nya bord och lite annat smått och gott. Man skulle kunna tro att det skulle bli rörigt när ett helt klassrum töms och möbleras om samtidigt som eleverna är på plats. Men icke så hos oss. Kontrollerat tömdes klassrummet och fylldes på nytt.

När jag sen skulle åka hem blev jag lika varm inombords som elden som sprakar i braskaminen just nu. Några goa barn som varit på shoppingtur hade fått lust att köpa en liten present. När jag öppnade paketet var där ett fint ljus som både lyser vackert och doftar gott. Fast det som värmde mest var nog den hälsning som stod på paketet.

"Till den bästa lärare som vi känner"

Ikväll fick jag ett plötsligt infall att baka semmelbullar. Sen var inte steget särskilt långt till att fylla dem med grädde och mandelmassa, trots att det är långt till fettisdag. Steget till att äta dem var ännu kortare.....smakade fantastiskt tillsammans med en kopp te. För att det inte skulle bli fler gräddfyllda steg ikväll skyndade jag mig att frysa in dem sen.

Annars har jag en må gott kväll. Jag har bestämt mig för att onsdagarna ska vara såna kvällar. När jag slappar, läser, kollar teve och samlar mitt i veckan energi. Fast jag har inte fuskat ifrån mina träningsminuter.....jag är hyfsat stolt över mig själv som fortfarande håller i.....dessutom har det nog blivit några fler minuter sen jag började. 

Imorgon ska jag träffa min sjukgymnast igen. Dels ska jag prata med henne om mina knän men hon ska också undersöka min nacke för att se om det kan vara därifrån min yrsel kommer. Det känns bra. 

Nej nu ska jag fortsätta kolla in Big Bang Theory, det är ju trots allt en må gott kväll. 

En assiett med fyra små minisemlor.

Att göra eget klister är nog det roligaste jag har gjort på ett tag. Eller jag och jag.....vi gjorde det i klassen. Eget kaseinlim eller Gurgeldjursklister som det egentligen heter. Det ni! Dessutom fungerade det att limma med, i alla fall papper. Spännande att se om det fortfarande håller samman imorgon.

Fast doften var inte den bästa....surmjölk....det blir så när man blandar mjölk och vinäger och kör det i mikron....lätt rynkade näsor i klassrummet men glada miner ändå. Längtar redan till nästa vecka då vi ska göra bubbelbus....

Med en promenad på det, sen mina träningsminuter här hemma på kvällen så kan jag konstatera att det här har varit en riktigt bra dag. Förutom tröttheten i morse vill säga....men det är bara att inse att den är kronisk....

Att vakna av ett sms tidigt en söndag morgon är inte något jag uppskattar. Framför allt inte när jag varit vaken flera timmar under natten med huvudvärk. 

När det dessutom inte var något viktigt utan bara en påminnelse från Telia att mina gratismånader med Storytel snart går ut blev jag riktigt sur. Får verkligen företag skicka ut sms den tiden på dygnet? Det borde vara förbjudet. Okej ni kanske inte tycker att åtta är tidigt men det tycker jag. Tack och lov kunde jag somna om. Och ja, jag var tvungen att kolla, jag tänkte att det hade hänt något så att det var därför det kom ett meddelande så tidigt.

Storytel är ju för övrigt ett sorgebarn när det gäller mig. Snart har jag alltså haft det i tre månader och jag har fortfarande inte lyckats ta mig igenom en hel bok. Jag tror att jag har lyckats lyssna på ungefär en femtedel av den bok jag började med......det är alltså ingenting jag kommer att betala för. Nej tacka vet jag en bok man kan hålla i.

Söndag förmiddag, en dag när snöflingorna singlar till marken.

Lördag förmiddag, en dag när solen gjorde att längtan till våren blev väldigt påtaglig.

Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.

Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....

Årets tredje vecka och veckans första dag. Morgonen var kylig, det bet rejält i kinderna under den lilla promenad jag tar till skolan. Jag ställer nämligen bilen hos en bekant som bor en bit från skolan. Hittills har jag struntat i att sätta bilen på värme men kylan idag gjorde att jag valde promenaden framför en kall bil. Är det någon som undrar på vilket sätt jag motionerat idag kan jag i alla fall säga att jag tagit två promenader. Visserligen korta men gick det gjorde jag....

Hämtade sen upp sonen för färd mot den stora staden (eller lilla är det väl egentligen...det var nog bara när jag var ett litet barn jag tyckte att den var stor). Det var dags för hans hyposensbehandling igen. När sprutan var tagen och den obligatoriska halvtimmen gått åkte vi ner på stan och käkade innan vi, i det då ymniga snöfallet, åkte hemåt.

Nu när jag tittar ut ser jag att det snöat jättemycket och än singlar flingorna ner. Måste säga att jag är glad att sonen inte har träning ikväll. Skönt att slippa köra i den snöröken. Förhoppningsvis är det inte lika snöigt imorgon kväll.

Nu ligger jag i alla fall återigen under filten medan elden flammar i kaminen efter att ha ägnat några timmar åt kvällsjobb. Men nu blir det inte mer av den varan ikväll. Jobb alltså.

Idag tog sonen på sin gi igen och körde ett pass tävlingsträning. Han höll ångan upp bra under den tid träningen pågick. Själv satt jag på en bänk och kollade in både honom och de historiska fäktarna som tränar i samma lokal. Det var inte det smartaste jag kunde göra för jag blev totalt genomfrusen. Inte var det speciellt varmt i den idrottshallen inte.....

Nu ligger jag under en tjock och varm filt medan elden sprakar i kaminen. Tycker att jag borde börja bli varm snart....för här är det sannerligen inte kallt.....men fortfarande känner jag hur de kylan kryper ut genom skinnet på mig. Faktum är att jag känner mig lika frusen som knackaduan ser ut. 

En frusen knackadua som dragit ner mössan över ögonen!

Under vintern när snön har lagt sitt täcke är det framförallt några ljud som alltid gör sig gällande under helgnätterna. Det brukar inte spela någon roll hur kallt det är, ljuden finns där ändå. Vad kan det vara tänker du nu?

Jo, skotrarna som råmar förbi på skoterleden mellan vårt hus och macken. Jag tror inte att jag hittills varit med om en enda helgnatt under vintern när de inte åkt förbi. Nu är det absolut inget som stör mig, visst jag vaknar till men somnar om lika fort. Och när jag inte gör det på en gång spelar det ändå ingen roll, det är ju helg. Jag kan sova dagen efter. 

Natten som gick var dock annorlunda, inte ett skoterljud så långt örat nådde. Faktiskt var det så tyst att jag reagerade över det istället. Tack och lov kom lite annat ljud i form av en hyvel som fixade de ojämna vägarna, då blev det annat ljud i skällan. Med tanke på det nattjobbet lär vi ha fina, släta gator nu. Fast om det är så vet jag inte då jag ännu inte har hunnit ut....tar det lite lugnt ett tag till.

Natten som gick fick vi fina släta vägar!

Nu lyser tulpanerna upp i hallen!

Ute är det småkallt, men inne är det skönt. Har hämtat en bok på biblioteket som jag reserverat så nu är sysselsättningen för helgen räddad. Elden flammar och jag ligger och filosoferar i väntan på att de bakade potatisarna ska bli färdiga.

Nu är ekorrhjulet i full gång igen och jag är ingen älskare av rutiner och alla vardagsmåsten men just ikväll känner jag mig tacksam över att jag har ett fungerande hjul som låter mig springa runt och ha en alldeles vanlig vardag. 

En vardag med ett arbete jag trivs med, ett hem fyllt av värme och kärlek, familjen som är det viktigaste i livet, vänner och alla andra stora och små saker som gör livet värt att leva. 

Som det faktum att mamma bjuder på fredagsfika för att fira att arbetsveckan är slut och helgen tar vid. Eller att en enkel tulpanbukett lyser upp i hallen och får mig att känna att våren kommer så småningom. Sonen som kommer upp och diskuterar olika Marvelfilmer och kopplingar medan jag fixar med maten eller hans glada skratt när han snackar med sina kompisar över internet och hjälper dem med allehanda datorproblem eller bara spelar helt enkelt. 

Listan kan göras lång, så mycket längre men jag stannar där. Jag njuter av känslan att vara tacksam över mitt ekorrhjul.....få se hur länge det varar....

Ikväll fortsätter serien om Agents of Shield på svensk teve. Normalt skulle vi ha suttit bänkade, sonen och jag, men vi har redan sett alla avsnitt som finns att se. USA är som bekant ursprungslandet så därifrån har vi streamat det hela. Men där har man mitt i andra säsongen nu gjort en paus för att börja sända ytterligare en spin off.

Denna gång handlar det om Agent Carter. Första gången jag gjorde hennes bekantskap var i Captain America. Serien hade premiär i förrgår men igår hade vi inte riktigt någon tid att titta. Men ikväll....då tog vi oss tid. Efter att huset med gemensamma krafter städats och middagen låg på tallriken lade vi oss i varsitt soffhörn och tittade. En högtidsstund för Marvelälskare. Som grädde på moset kollade jag sedan in trailern till Ant Man också....premiär i sommar.

Första arbetsdagen är gjord och jag har äntligen slängt mig ner i soffan medan elden flammar i kaminen. Ligger under filten och försöker tänka bort mina värkande knän. Det går väl sådär kan jag säga...men skam den som ger sig. Jag kämpar vidare. 

Anledningen till att jag har sån värk i knäna tror jag har att göra med det faktum att jag plockat bort de sista julsakerna och bytt gardiner. Många turer upp och ner i trappan och klättrande på stolar för att nå sakerna. Men nu är det som sagt vila som gäller.

Arbetsdagen gick snabbt i alla fall, planering och utbildning stod på programmet. Men imorgon blir det på riktigt, för då kommer eleverna igen. Nog för att det var på riktigt idag också men en skola utan elever är så tom och konstig tycker jag. Därför ser jag fram emot att träffa alla igen efter lovet. Nu kör vi igång vårens jobb!

Något jag inte ser fram emot är att kliva upp på morgonen. Det är ytterst sällan det hör till mina favoritsysselsättningar faktiskt. Jag kämpade tappert i morse ska ni veta....

Jag snoozade många gånger....så många att det plötsligt blev panikbråttom.....lyckades nästan komma i tid....jag som aldrig är försenad. Nåja aldrig var kanske att ta i men det händer inte så ofta i alla fall. 

Dessutom hade jag ingen frukost hemma. Eftersom jag har svårt att äta direkt på morgonen är det yoghurt eller fil som gäller under arbetsveckorna....tyvärr hade jag glömt att köpa det. Inser nu att det inte kommer att bli bättre imorgon.....jag har fortfarande glömt att fixa yoghurt.....skit också! 

Nu gäller det att komma ihåg att ta med en macka eller nåt till skolan i morgon annars lär mitt humör inte vara att leka med....

Nu ser det ut som vanligt i fönstren igen.

Nu är det de sista skälvande timmarna av jullovet. Snart är det dags att se till att arbetsryggsäcken är packad. Men ett litet tag till njuter jag av att vara ledig.

Idag har jag läst lite och hjälpt mamma att ta ut hennes tall. Då fick jag plötsligt inspiration att plocka av vår egen gran all grannlåt också. Nu står den så grön och grann till dess att den slängs ut. Vilket lär bli rätt snart. Några tomtar har också börjat krypa in i mörka vrårna.

Fast nu tänker jag inte gör mer. Knäna värker nåt infernaliskt så vilan är befogad. Dessutom sa sonen nåt om att laga middag vilket innebär att jag slipper stöka uppe i köket. Jag slänger mig helt enkelt över den sista av mina julböcker.....fast jag gör nog upp en eld först.

Ännu en av julböckerna är färdiglästa. 

Nu är allt tingel tangel bortplockat. Granen står bara grön och grann, tills den åker ut.

Och plötsligt var det trettondagsafton. Ute börjar skymningen falla och snön faller likaså och täcker den isiga marken. Det gör att risken för halkskador blir större då isen göms under snön. Tack och lov för mina dubbar.

Jag har tänt ett ljus i lyktan på bron och ligger och funderar på om det kanske vore läge för några marschaller också.

Dagarna sen vi kom hem från Östersund har gått snabbt. Pricken över i var en fyrtioårsfest på lördag kväll. En mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och glada skratt.

I tanken börjar jag inse att det snart är dags för jobb igen.....men som tur är börjar vi med en studiedag. Det är toppen då hinner jag planera upp veckan som kommer då och behöver inte göra det de dagar som är kvar av ledigheten. Istället ska jag passa på att njuta av den bok jag för tillfället läser liggande i soffan medan elden sprakar i kaminen. Bästa sysselsättningen om någon frågar mig.

Igår kväll åkte vi hemåt efter att ha firat nyår i Östersund. En härlig nyårsafton med massor av god mat men framförallt skratt och allvar med alla goa vänner. Utomhus var det grått och blött (och lite grönt i form av gräsmattor) men inomhus var det desto ljusare och härligare.

Nu var det inte bara grått ute förstås, det sprakade lite också, när tomteblossen tändes upp när det nya året anlänt.

Tomteblossen lyste upp i den mörka nyårsnatten.

Resan hem var inte alltför rolig....det var tjock dimma mer än halva vägen. Men hem kom vi till ett Bredbyn där det definitivt var mer snö kvar än de hade i Östersund.

Frågan nu är dock hur länge det kommer att vara så? I morse när jag hämtade tidningen hällregnade det ute. Risken är alltså stor att vi tappar den lilla snö vi har kvar vi också.

Med tanke på regnet idag kanske det inte var så dumt att åka hem igår ändå, trots dimman. Det rapporteras om ishalka på vägarna idag. Det gör att det känns rätt så skönt att vara där vi ska vara....hemma.....

Regndropparna hänger tungt på räcket.

Idag är det inte bara vårt hus som är grått....