Ni vet känslan när man har läst ut en bok som var så bra att man känner sig ledsen efteråt därför att läsupplevelsen är slut. Eller när sista tuggan av chokladkakan som smälte på tungan är svald, tallriken i princip slickad ren och vetskapen om att det kommer att dröja innan något lika gott slinker ner igen.

Tomheten som gör att man känner sig lite övergiven och nästan snuvad på konfekten fastän man precis slukat den, konfekten alltså, antingen som världens godaste maträtt eller i bokform.

Så känner jag mig nu. Igår hade sista delen i Avengers premiär och naturligtvis var jag där. Inte tillsammans med sonen den här gången då han är i Norge men väl med en mycket god vän. Filmen var lång, tre timmar, men det kändes inte så för plötsligt var filmen slut. Aldrig har väl tre timmar gått så snabbt.

Efter filmen visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka, var den så där toppen som all förväntan innan ville att den skulle vara eller saknade jag något? Först trodde jag att jag saknade något för jag kände mig inte så där uppfylld som jag brukar....men då kom jag på det....jag var ledsen.

Filmen var verkligen så bra som all min förväntan innan hade önskat att den skulle vara. Den var både mörk och ljus, med ett större djup än de tidigare filmerna. Samtidigt fanns hoppet hela tiden där. Hjältarna visade många fler mänskliga sidor än förut samtidigt som deras mod övervann rädslor och svagheter som i slutändan blev till styrkor. De lyckades verkligen sy ihop alla lösa trådar på ett trovärdigt sätt, den bjöd både på vissa förväntade saker men även på en hel del överraskningar.

Nej anledningen till min kluvna känsla var naturligtvis att det är över nu. Som den bästa boken, goda kakan eller andra upplevelser som man aldrig vill att de ska ta slut. Trådarna sitter ihop, några hjältar är oåterkalleligt borta och Avengers som vi hittills känt dem finns inte mer.

Det var saknaden att det inte kommer mer som spelade mig ett spratt. Fast det gör det ju i och för sig, Marvel har fler filmer planerade åren som kommer......men det är inte Avengers...

En tröst är att sonen såg filmen igår han med, fast i Norge. Det har inneburit att jag idag fått prata igenom filmen med honom. Nu längtar jag till dess jag kan se den igen, jag har nog missat många detaljer insåg jag efter samtalen med honom. Filmen är i alla fall bokad så i samma stund den släpps på blue-ray landar den i postlådan, fast jag skulle gärna se den på bio igen innan dess.....

Nu är det bara att se fram emot Spiderman i sommar och sen kommer Star Wars i december. Hurra!!

Eftertexterna rullar.....

Runt fyra varje morgon har jag väckts av ett kvittrande utan dess like, småfåglarna har hållit konsert utanför mitt sovrumsfönster. Kviddevitt och truddelutt. Precis när jag har vant mig vid sången och är på väg att somna om har det blivit tvärtyst. Så tyst att det blev konstigt och jag vaknade till igen. Förmodligen tyckte fåglarna att det var dags att flyga iväg och sjunga för någon annan. Men att de skulle ha övergett mig tror jag inte, de kommer ju tillbaka troget varje morgon!

Förutom att lyssna till fågelsång har jag precis som många andra njutit denna påskhelg, av vädret och att vara ledig. Bäst av allt, jag har både slöat och varit lite nyttig. Bästa kombinationen man kan tänka sig. Altanen är redo för sommaren, bara bubbelbadet som saknas. Sonens dunjacka är tvättad, mer müsli tillverkad, tvättamöban har fått sig en match men framförallt har jag hunnit läsa böcker och sett lite serier på teven. En kanonhelg helt enkelt!

Müsli på väg!

Att läsa passar bra när det är ledigt några dagar extra. Här kommer två boktips på böcker jag läst så här långt under påsken. Ytterligare två böcker som berörde mig djupt.

Den första boken är skriven av Susan Abulhawa och heter "Det blå mellan himmel och hav". Den handlar om Palestina och Israel och boken följer en familj genom flera generationer. Deras liv förändras för alltid när Israel i slutat av fyrtiotalet stormar och ödelägger byn de lever i. Detta i samband med att staten Israel utropades. Boken är både vacker och sorglig. Den ger hopp trots den djupaste förtvivlan. Efter några kapitel gick den inte att lägga ifrån sig!

Boken "Såld - från förtryck till frihet" skriven av Soheila Fors är en mörk skildring av kvinnoöden i en värld där hedersvåld och hedersförtryck härskar. Bokens huvudperson, Meriem, blir som fjortonåring såld som sexslav och sen den dagen kommer hennes liv aldrig att bli sig likt igen.

Meriem flyr från mörkret i hemlandet till en förhoppningsvis ljusare framtid i Sverige men på flyktingförläggningen är de välkända maktstrukturerna från hemlandet närvarande hela tiden.

Det är en bok som berättar om resan från ett liv i djupaste förtryck till en ljus tid där friheten tycks vara inom räckhåll.

Återigen en bok som inte går att lägga ifrån sig förrän sista meningen är läst....och den, bokens allra sista mening,  träffar som en hård smäll mitt i magen.

Den här påskhelgen började på bästa tänkbara sätt. Efter att jag plockat undan jobbet igår gick jag en promenad i det härliga vädret. Så underbart att det gav mig energi att genomföra den årliga såpningen av altanen. Den behandlades med rikligt med såpa som fick torka in i träet under natten.

När jag sedan bestämt mig för att slappa ihop i soffan ringde grannen och bad mig komma över. Där eldades det i grillringen och måddes gott. Ingen dum idé alls, så mycket trevligare än min urprungliga plan.

I dag är det långfredag, får se hur lång den blir. Jag tog i alla fall en lång promenad i morse. Nu har jag nyss flyttat ut alla altanmöbler och annat på mitt nysåpade trallgolv. Våren och sommaren kan komma. Det som saknas är badet...men det kommer det med så småningom.

Inuti växthuset blev det dock inte städat idag, för att göra det krävs att solen skiner....annars går det inte....det hör liksom till....så jag planerar att låta solen skina imorgon. Det är min plan.

Planen för resten av den här dagen är faktiskt att slappa ihop i soffan, läsa lite, se några serier, kanske nån film och äta godis. Det är ju trots allt påsk och påskharen har lämnat ett ägg fullt med mumsiga onyttiga gobitar. Tack för det!!

Jag lämnade en lagom stor plats för mitt bad!

Tänk, det var grått, kallt, blåsigt och allmänt trist men då hände det. Hoppet om en varmare årstid kom tillbaka. En underbar helg, soligt och varmt. Livsandarna vaknade igen och tog med sig ett visst mått av energi.

Få saker är så härliga tycker jag som att städa undan vintern. Sparkar, snöslädar, spadar, granris, vinterkängor, tjocka täckbyxor och mycket annat förpassades in i förråd och kängorna torkades och stängdes sedan in i garderoben. Där kan de stanna...länge....nu ska jag njuta av att kunna använda joggingskor på promenaden igen.

Istället för alla vintersaker tog jag fram stolar till framsidan av huset, där njöt jag flera goda kaffekoppar den här helgen mellan allt promenerande. Både själv och med god vän.

Fast solen gjorde att jag fick energi att vara flitig inomhus också. Jag har tvättat undan massor, tagit fram en och annan påskkyckling, städat hyllor i badrum (så nödvändigt) och fixat med lite annat smått och gott. Känner mig så nöjd, då är det skönt att slappa i soffhörnet med extra gott samvete.....och en låda chokladglass att äta direkt ur med sked....

Regn, snöslask, mer regn och allmänt grått och trist. När jag tittade ut genom fönstret i morse och såg all snö på backen kände jag mig lite sur faktiskt. Men så hörde jag fåglarna. Alla mina vänner småfåglarna som flyger runt mitt hus. När jag öppnade balkongdörren till sovrummet lät det som om tusen fåglar kvittrade och sjöng. Så många var det förstås inte, men oj vilken livsglädje de förmedlade.

Därför tog jag på mig kläder och gick en promenad, tänkte kan fåglarna kvittra och vara glada kan jag. I skor utan vattenskydd slaskade och traskade jag runt byn. Med den påföljden att skorna var genomblöta när jag klev in hemma igen, ja sockorna också förstås. Nog längtar jag till den riktiga våren i alla fall.

Sonen som kom hem för att göra högskoleprovet berättade att när han åkte från Flekke var det närmare 20 grader där och solsken. Lite avis blev jag. Men jag står faktiskt ut med vädret eftersom jag får låna honom under helgen, ändå till i morgon bitti när flyget tar honom tillbaka till skolan fram till avslutningen i maj. Nu är han i och för sig inte hemma särskilt mycket men det finns i alla fall en tacksam son att bjuda på mat och äta tillsammans med.

Innan det är dags att fundera över middag passar det bra med några serieavsnitt på Netflix. Jag har ju trots allt tagit en rejäl promenad idag.

Slaskväder big time!

Syns inte jätteväl, men sockan är genomblöt. 

Fast helgen har bjudit på andra trevligheter också, igår var det dags för en utflykt med en god vän.
Lite shopping och fika, perfekt en lördag!