Nu har vi lyckats tömma väskorna, det mesta är tvättat och då tyckte sonen att det passade bra att packa en ny väska och sticka igen. Mot Skåne och studentfest tillsammans med andra UWC-alumner.

Efter att ha skjutsat honom till tåget åkte jag hem och planterade om mina stackars pelargoner. De borde ha blivit ompysslade för rätt länge sen men bättre sent än aldrig. Nu har de i alla fall fått flytta ut i växthuset. Det gäller bara att komma ihåg att sätta igång värmefläkten på kvällarna. Fast hur svårt kan det vara....

Fick reda på idag att min andra blogg, Katarinas spis, inte längre kommer att finnas på Mittmedias portal. De ska bara ha interna bloggare och eftersom jag är en extern skribent har jag några veckor på mig att hitta en ny portal och flytta bloggen. Helst ska det vara en portal som använder sig av wordpress då det är den jag använder mig av nu....tips mottages tacksamt. 

Nu är det sommar i växthuset. 

Tiden går verkligen snabbt, dagar, veckor och plötsligt år. Jag tycker att det det var nyss jag hade skjutsat sonen till flyget för att han skulle påbörja sina två år vid UWC Red Cross Nordic. Plötsligt hade åren gått och det var dags för mig att åka till Flekke för att hämta hem honom.

Färden gick via Östersund och Oppdal där jag gjorde stopp på min väg ner genom Norge. Vägen bjöd på hisnande naturupplevelser. Årstiderna varierade, jag mötte både vinter, vår och sommar på min väg.

Till slut kom jag fram till en vacker plats fylld av vänskap, glädje och vemod. Vädret visade sig från sin bästa sida. Regnet som hotade höll sig undan, avslutningsceremonin var högtidlig och fin. Tänkvärda tal och vacker sång ramade in ceremonin där utbildningsbevis och andra intyg delades ut.

Många kramar, skratt och tårar tog sedan vid innan det var dags för bussen att skjutsa avslutningsklassen till flygplatsen. Sonen tog farväl av alla och sedan packade vi in det sista i bilen och åkte mot Bergen där vi bodde natten mellan lördag och söndag. Sonen guidade i staden innan vi påbörjade hemresan.

Nu kämpar vi med all packning. Tvätt och mycket annat ska tas om hand. Förvånas lite över hur allt rymdes i det lilla utrymme som var sonens i rummet han delade med fyra andra killar. Tack och lov att jag hittade nycklarna till takboxen så vi hade den att packa i på hemvägen också förutom bilen....annars hade vi nog inte fått hem allt.

Men nu är vi hemma och allt är som vanligt igen, i alla fall ett litet tag.

Framme i Flekke.

Tomt där sonen huserat!

Så skulle bussen gå till flygplatsen....stopp! Åk inte!

Bergen.

Oj vad jag saknade sonens sällskap i bilen idag när färden gick från Oppdal till Flekke. Dels för att det var så tyst, det gick inte att få in några kanaler och jag ville inte ödsla tid på att stanna och fixa musiken....lite dumt kan tyckas. Nästa sak som gjorde att jag saknade honom var att han är toppen på att hålla koll på gps:en. Kändes lite viktigt att inte köra fel en dag som denna när vägen gick genom landskap som gjorde att jag trodde att jag var på väg till världens ände.

Men sen....tunnlar genom fjällmassiv där den längsta var nästan fem kilometer, vägar med synålskurvor i en aldrig sinande ström, branter precis vid vägen....ibland utan vägräcke, smala vägar där det knappt går att mötas. Något norrmännen inte tänker på, de gasar på trots det. Nog pirrade det rejält i höjdrädda Katarinas fötter ibland. Då hade det varit trevligt med sällskap.

Men fram kom jag. Till Flekke och UWC Red Cross Nordic där sonen bott i två år. Imorgon är det examen med diverse högtidligheter. Som besökare har jag fått ett program att följa där det står var jag ska vara när. Tur det eftersom sonen och hans vänner har ett eget schema att följa.

Nu har jag lagt mig i sängen. Tröttheten efter dagens äventyr börjar ta ut sin rätt. Lite sömn känns helt rätt. I morgon är en annan dag. Sonens sista i Flekke.

Oppdal, en ny bekantskap. Vackert med fjäll och ett charmigt litet samhälle. Här tänker jag sova över efter att ha åkt från Östersund i förmiddags.

Bilköer, smala slingriga vägar, många vägarbeten, mycket vacker natur och fartkameror i en aldrig sinande ström. Till slut kom jag fram, en aning trött. God Caesarsallad och en kall öl var belöningen. Nu ser jag på norsk teve och förstår en del de säger men definitivt inte allt. Det innebär att det nog snart blir nedsläckning av teven och kanske lite nyhetsläsning på plattan istället. Förstår nog mer av det än av de norska nyheterna....om än det mesta går hem.

Här kommer ett boktips som totalt fick mig att glömma klockan och läsa till dess att boken var slut....somnade strax före fyra i morse....

Boken heter ”Staden” och är skriven av Camilla Sten. En spännande bok som inte gick att lägga ifrån sig, där under småtimmarna när det var mörkt ute blev det riktigt läskigt en stund...jag hörde ljud och konstiga saker här hemma som gjorde att jag inte vågade släcka lampan...alltså var det lika bra att läsa vidare.

Boken handlar om en ung tjej som genom sin mormor har kopplingar till en stad där befolkningen plötsligt försvann. Ett riktigt mysterium och nu ska hon tillsammans med sitt team göra en dokumentär om staden och försöka lösa mysteriet. Var det en olycka som låg bakom försvinnandet eller massjälvmord? Väl på plats råkar teamet ut för konstiga händelser, de hör ljud, sång och tycker sig ibland se någon som iakttar dem.

Välskriven och tät nagelbitare om fasansfull ondska där den inte borde finnas.

Det blev en lång helg, det känns som om den hade några fler timmar än i vanliga fall. i och för sig kan det bero på att jag har gjort lite allt möjligt förutom att gå den vanliga tvättstugematchen mot amöban.

Jag har tagit en och annan promenad, läst en bok, klippt buskar och hallonris, roat mig med vänner på lokal och dansat så att det blev ett rejält träningspass. Idag har jag slöat en del, passade ganska bra med tanke på vädret. Riktigt kura i soffan väder.

Söndagen avslutades dessutom på ett mycket bra sätt. En fjärde säsong av Lucifer har släppts på Netflix, bättre avslutning på helgen än några streamade avsnitt gick knappast att få. Problemet just nu är att förklara för mig själv att jag inte behöver sträckkolla resten av avsnitten ikväll och natten som kommer.

Ena halvan av mig är rätt tjurig för den förstår inte att det är bra att ha fler avsnitt att se framemot. Att man inte nödvändigtvis måste se allt på en gång även om hela mitt sinne fullkomligt skriker efter mer....men jag ska vara ståndaktig....i alla fall till imorgon kväll. Den förstår inte heller att det är dumt att börja veckan med en sömnskuld. Fast jag skulle ju kunna se bara ett avsnitt till, det skulle jag....

Melon och gurka, mellanmål med smak av sommar. 

Efter att under en period ha läst många böcker som berört på ett sätt som bitvis fått mig att tvivla på godheten hos människor var det fullständigt nödvändigt att läsa något lättsammare.

Valet föll på en bok skriven av Dag Öhrlund. Den heter "Det lilla hotellet på
rue d´Amour. Boken är annorlunda då det berättelsen förs framåt av ett hotellrum. Där utspelas kärlek, svek, hopp tänds och släcks. Boken är en riktigt mysig feelgood som är svår att släppa ifrån sig då den även bjuder på ett och annat spänningsmoment.

Låna för en skön lässtund!

Veckan som gick har varit en konstig vecka. Först blev det måndag, sen fredag, söndag, måndag och fredag igen. Veckan har startat om hur många gånger som helst och jag har bitvis känt mig totalt dagvill. Nu har i alla fall helgen varit som vanligt, med en lördag och en söndag. En himla tur.

Jag har också varit som vanligt den här helgen, lite lagom mitt emellan flitig alltså. Min flit visade sig genom att jag tvättade och tog reda på en hel del tvätt igår. Idag tog jag en promenad med återvinning, pantade flaskor och tog en tur till graven där scillan började titta upp genom granriset. Det var hög tid att låta blommorna komma fram, någon vecka till så kommer där att vara helt blått nu när granriset är bortplockat.

Helgen började toppenbra i alla fall, i fredags kom goda vänner och hjälpte mig att plocka fram poolen, nu är den varm och redo att tas i bruk igen. Ser fram emot det första bubbeltillfället.

Jag måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd med de senaste veckorna. Poolen på plats, altanen fixad, växthuset städat och stora rabatten på framsidan har fått en första stor rensning på ogräs. Nu är det bara att fortsätta fixa ute i trädgården lite vartefter. Buskar ska klippas (visserligen lite sent men...) hallonris ska rensas ur och förr än jag önskar kommer det att vara dags att börja klippa gräset igen. Men vad gör väl det....då är sommaren här och den gillar jag, mycket!

Scillan tittar upp genom granriset. 

Får detta någon vecka till på sig kommer det att vara lysande blått.