Adventsmagi, det är något alldeles speciellt. Ni vet, den där känslan som infinner sig när ljusstakarna och julstjärnorna är på plats i fönstren och den första muggen glögg avsmakas. Ikväll hittade magin till vårt hus. Okej, det var inte årets första glöggmugg, den fick jag igår, men nu glimmar adventsljusen och jag känner det magiska vibrera i huset.

Ute är det snö och krispigt kallt, tomtenissarna smyger runt knuten och letar efter snälla barn, tyvärr finns inget i det här huset just nu då han numera huserar i Lund. Jag hoppas verkligen att nissarna hittar dit. De borde ju veta att han flyttat tänker jag. Fast i och för sig finns ju ett barn kvar, jag är ju min mammas barn. Så hallå alla nissar, fortsätt gärna smyga runt vårt hus. Ni är välkomna in också förstås, ta en munsbit i köket, det är helt okej, så länge ni inte väcker mig!

.

Av veckan som gick tillbringades en stor del i Stockholm. Jag hade förmånen till intressanta studiebesök och givande utbildningsdagar. Varje gång jag är i vår huvudstad slås jag av både det höga tempot men även av de stunder till avkoppling jag kan iaktta hos de som bor i staden.

Det höga tempot märks framförallt i lokaltrafiken. Oj, så bråttom alla har, det gäller att inte bli nersprungen. När jag gick där nere kom jag plötsligt att tänka på ett av avsnitten med Anders Hansen som handlade om stress. Han frågade människor vad som stressade dem. En av tjejerna sa att det som stressade henne mest av allt var de som gick sakta i tunnelbanan....hoppas att hon inte behövde hamna bakom mig....då hade hon nog fått ett rejält stresspåslag. Jag som verkligen bemödar mig om att inte fastna i det höga tempot där nere i tunnlarna. 

Fast det stressas inte bara, stunder till avkoppling är många bra på att unna sig också. På caféer, barer, pubar och restauranger sitter man ner tillsammans och pratar bort några timmar. 

Fast efter några toppendagar där jag träffat många nya trevliga bekantskaper och gamla kära vänner var det dags att sätta sig på tåget och åka hem igen. 

Arbete tillsammans med min läs- och skrivgrupp hela fredagen innan det var dags att gå bort på middag. Vansinnigt god mat och dryck. Allvar blandat med skratt tillsammans med goda vänner, en bättre fredag helt enkelt. 

Nu är det en bättre lördag. Jag har gjort så lite som möjligt hela dagen och bara njutit av att vara hemma. En promenad, lite utefix men sen har soffan lockat med både filmer och böcker. Hela min kropp tackar mig för att jag har förståndet att ta det lugnt. 

Det finns lite att göra här hemma men imorgon är en annan dag.....en dag som kan användas till att göra saker....eller fortsätta vila....

Dessert to die for (hos grannen)!

Mina arbetskamrater hade med sig tårta i fredags, passade ju bra eftersom min kokbok fyllde ett år....
Fast egentligen firade de min födelsedag lite i efterskott!

God mat på en trevlig restaurang i Gamla stan. 

I morse när jag tog en promenad i snön som fallit förflyttades jag många år bakåt i tiden. Plötsligt kom jag att tänka på när jag var barn och vi alltid var ute och åkte pulka när snön fallit. Ofta åkte vi i en backe precis vid vårt hus. Där fanns en alldeles lagom kulle en bit upp att åka i, nu är den borta sedan länge eftersom det går en väg där.

Hela kvarterets ungar åkte i den lilla backen, om vi inte gick till backen mellan församlingsgården och kyrkan. Fast då var vi tvungna att vänta till dess att det blev mer snö, för längst ner i backen fanns ett djupt dike, där hoppade det bra och gjorde rätt ont när det var för tunt snölager.

Jag kommer ihåg alla blöta vantar och sockor. Alla skratt när vi tumlade ur pulkorna och snöklumparna som fastnade i håret.

Åh vad jag kan sakna den sorglösheten jag kände då, allt som räknades var hur många gånger man hann åka innan det blev så mörkt att det var dags att gå hem.

Efter att ha mått tussigt ett tag var det en skön känsla att vakna idag och för första morgonen på länge känna mig utvilad. Något jag nästan glömt hur det är. Helt underbart! Så nu njuter jag av eld i braskaminen, ljus i lyktor och kaffe i min mugg.

Samtidigt funderar jag över vad jag ska hitta på den här helgen. Efter att promenerandet blivit eftersatt, med tanke på min onaturliga trötthet, ska jag ut på en promenad i alla fall.

Tvätta behöver jag inte göra, tvättamöban lyser med sin frånvaro...jag behöver alltså inte ta nån match med den...ett stort mysterium om du frågar mig...hur i all världen gick det till? Räknar dock inte med att det är något bestående...snart är det nog dags igen.

En stor del av Sverige är extra lyckliga idag, fotbollsälskarna, Sveriges herrar är nämligen klara för fotbolls-EM. Även om jag inte slår volter av glädje tycker jag att det är jätteroligt förstås. Men lika mycket fotbollsälskare som jag var sommaren -94, på besök i Australien, när jag klev upp i ottan och tittade på Sveriges matcher blir jag nog aldrig igen. Då gick jag under namnet Crazy Swedish Viking Girl!

Precis som den här morgonen låg jag även då under tjocka filtar, med den skillnaden att där var det australiensisk vinter....alltså samma temperatur ute som inne....vilket innebar runt 8+....där behövdes verkligen filtarna. Nu är filten mest ett mysigt attribut...men med en viktig uppgift. Den värmer mina kalla tår.

Vilken härlig helg jag har haft. Mitt på dagen igår kom en bil från Östersund full med goda vänner.

Vänner som jag träffar alldeles för sällan men som trots det alltid är nära om än avståndet oftast är långt. Men nu har vi fått ett härligt dygn tillsammans.

Vi har skrattat och gråtit, ätit gott och druckit gott, provat och köpt kläder. Några timmars sömn så fortsatte vi med vårt prat under frukosten hela vägen till dess att de satt i bilen på väg till Östersund igen.

Vilken rikedom att ha såna vänner, nu har jag tankat energi ändå till dess att vi ses igen. Jag är verkligen lyckosam!

Novembers andra dag, hur i all världen gick det till? Jag tycker nyss att oktober knackade på, tiden har verkligen en förmåga att springa.

Att det gått snabbt nu kan jag i och för sig förstå då jag tillbringat nästan en vecka hos sonen. Vi har målat, skruvat möbler, hängt gardiner och tavlor, men förutom det har det blivit en del promenader och en härlig utflyktsdag till Köpenhamn.

Vägen till och från Lund stannade jag i Gustafs hos min morbror och hans familj. Det var skönt att kunna dela resan i etapper....det är ju rätt lång väg att köra.

När jag kom hem på torsdagen tog jag en lång promenad innan jag lastade ur bilen och packade upp.

Gårdagen ägnades åt arbete halva dagen, det hade hunnit samlas en hel del mejl i inkorgen som behövde tas om hand. Helt sanslöst egentligen när man tänker efter. Den andra halvan av dagen blev det en skogstur. Jag såg en räv, några skator, hörde ett antal järpfåglar och lite annat kvitter.

Det sprakade rätt bra när jag gick då marken var hård och frusen, dessutom låg det ett tunt lager snö både här och där. Då var det inte lätt att smyga på de större djuren jag egentligen var ute efter. Men det spelar ingen roll, det var skönt att komma ut och röra på sig.

Idag ska jag också försöka röra på mig, men inte riktigt än. Väntar en stund till. 

Hustomten är på plats!