Efter att ha mått tussigt ett tag var det en skön känsla att vakna idag och för första morgonen på länge känna mig utvilad. Något jag nästan glömt hur det är. Helt underbart! Så nu njuter jag av eld i braskaminen, ljus i lyktor och kaffe i min mugg.

Samtidigt funderar jag över vad jag ska hitta på den här helgen. Efter att promenerandet blivit eftersatt, med tanke på min onaturliga trötthet, ska jag ut på en promenad i alla fall.

Tvätta behöver jag inte göra, tvättamöban lyser med sin frånvaro...jag behöver alltså inte ta nån match med den...ett stort mysterium om du frågar mig...hur i all världen gick det till? Räknar dock inte med att det är något bestående...snart är det nog dags igen.

En stor del av Sverige är extra lyckliga idag, fotbollsälskarna, Sveriges herrar är nämligen klara för fotbolls-EM. Även om jag inte slår volter av glädje tycker jag att det är jätteroligt förstås. Men lika mycket fotbollsälskare som jag var sommaren -94, på besök i Australien, när jag klev upp i ottan och tittade på Sveriges matcher blir jag nog aldrig igen. Då gick jag under namnet Crazy Swedish Viking Girl!

Precis som den här morgonen låg jag även då under tjocka filtar, med den skillnaden att där var det australiensisk vinter....alltså samma temperatur ute som inne....vilket innebar runt 8+....där behövdes verkligen filtarna. Nu är filten mest ett mysigt attribut...men med en viktig uppgift. Den värmer mina kalla tår.