Idag är det den första dagen på Råttans år, igår firades vietnamesisk (och kinesisk) nyårsafton. För första gången på mycket länge blev det inget firande hos oss dock, men det gick bra ändå. Råttans år har gjort sitt inträde. Fast egentligen brukar den vara aktuell vilket år det än är....då tänker jag på dammråttan....här hemma hittar den alltid ställen att vara på.

När det blir ljusare ute ska jag passa på att gå ut och njuta av dagsljuset, gärna innan snön de säger ska falla börjar dråsa ner. Sedan tänker jag nog hitta mig något läsbart att sjunka in och drömma mig bort i.

Förra helgen läste jag ytterligare en bok av Jo Spain, "Bekännelsen". En spännande och välskriven deckare. Den här är en fristående berättelse så du behöver inte ha läst "Förlåt oss våra synder" först.

Den här helgen blev en riktig slapparhelg, inte för att jag saknar grejer att ta tag utan helt enkelt för att jag inte orkar. Igår tog jag en kort promenad på morgonen sen ägnade jag mig åt skidor, serier och böcker med avbrott här och där för några små tupplurar.

Idag orkade jag en liten längre promenad, men långt ifrån de sträckor jag normalt går. Nu tvättar jag och sen satsar jag på läsning igen.

Igår läste jag ut en bok av Jo Spain som en god vän tipsade om. Boken heter "Förlåt oss våra synder". Det är en deckare som utspelar sig på Irland bland nunnor och präster. En spännande bok, välskriven och inte så förutsägbar som en del deckare brukar vara.

Den största delen av handlingen utspelar sig i en isolerad miljö, tempot är långsamt. Trots det händer det saker hela tiden, spänningen är på topp! För mig tog det ganska lång tid innan jag började misstänka vem som kunde vara mördaren. Fast helt säker var jag inte förrän författaren presenterade upplösningen.

Nu ska jag ge mig på hennes nästa bok, Bekännelsen!

Varje år den trettonde januari tänker jag lite extra på min morfar. Min varma, snälla, mysiga morfar som var en av alla trygga vuxna jag hade runt mig när jag växte upp. Att jag tänker på honom just idag hör ihop med Tjugondag Knut.

När jag fortfarande bodde hemma gick jag alltid en promenad till min mormor och morfar på kvällen för att hälsa på och få mig lite gott kvällsfika. Just det här datumet möttes jag av marschaller som lyste upp mörkret och tända ljus i alla fönster ute i kvisten. Kvällar med många minusgrader var det extra fint när frostrosorna lystes upp av de levande ljusen. Det var så stämningsfullt, jag kan fortfarande plocka fram känslan jag fick varje Tjugondag Knut. Åh, vilken tur att just jag hade en riktig ljuständarmorfar!

Väl inne möttes jag också av värme och kärlek, dessutom bjöds det alltid på något extra gott dagen till ära. Hos mig får man inget extra gott idag, men ljusen lyser för att säga hej då till julen, det ger jag inte avkall på.

Tänk vilken tur att böcker finns, de är alltid redo att ta med en på äventyr, både små och stora, roliga och läskiga. Alla inte så trevliga i och för sig, men när en iskall hand kramar hjärtat är det bara att titta upp en stund. Då kommer tryggheten tillbaka. Den egna soffan är en fin plats att, tillsammans med orden som fyller boksidorna, resa ut i fantasins värld.

Monsterjägare, slavar, sektledare och många andra färgstarka personer har hållit mig sällskap under den här helgen i mitt resande.

Jag har rest i fantasy-världen med hjälp av Andrzej Sapkowski. Snart är hela den bokserien utläst. Gillar man fantasy och att läsa på engelska kan jag rekommendera hans böcker om "The Witcher".

Därefter läste jag en bok av Karin Smirnoff - "Vi for upp med mor". Nyss läste jag hennes första bok om janakippo och som jag skrev då hade jag det lite jobbigt med min inre språkpolis, trots att jag verkligen gillade boken i övrigt. Den här gången vet jag faktiskt inte vad som hände....språkpolisen reagerade inte en enda gång över avsaknad av versaler, mellanrum, kommatecken och annat som finns i de flesta texter. Den här boken djupdyker i "modrens" förflutna och Gemenskapen i den norrländska sekten känns otäck och äkta. Nu längtar jag efter bok tre som kommer i april.

Nästa bok jag läste var Niklas Natt och Dags bok, "1794". Vi får återigen stifta bekantskap med Cardell och andra romankaraktärer från den första boken. Några nya tillkommer förstås. Sveriges inblandning i slavhandel utgör starten på boken.  En gastkramande sträckläsarbok. Författaren har en fantastisk förmåga att beskriva miljöerna så levande att det känns som att man är på plats. Fast med tanke på den stank som beskrivs är jag tacksam att det inte är en luktbok.

Någonstans mitt i natten insåg jag att det kanske skulle vara klokt att sova några timmar. Så det gjorde jag för att sedan kunna läsa ut den till knastret av braskaminen, med en mugg med kaffe i handen, tidigt i morse.

Den tredje boken i den serien, som kommer att heta "1795", är det bara att vänta tålmodigt på. Tydligen ska den komma hösten -21....känns småjobbigt...
En sak är i alla fall säker, med böcker har man aldrig tråkigt.

Imorgon är det den sista helgdagen denna julhelg, trettondedag jul. Det känns som alldeles nyss det var dags att plocka fram adventsstjärnor och börja nedräkningen till jul. Advent kom och gick, julhelgen kom och gick. Idag är det trettondagsafton.

Fast jag vet att det är ungefär en vecka kvar till dess att julen ska dansas ut egentligen avjulades vårt hus idag. Tomtarna har tipptappat in i tysta vrårna och de vanliga lamporna har kommit fram igen.

Granen åkte ut redan i fredags då den barrade på ett sätt jag inte tyckte om. Förmodligen kommer jag att hitta barr till nästa jul.

Nu slappar jag med en mugg god glögg i en av de fina muggarna jag fick av sonen i julklapp. De kommer att få vara framme några månader till då de har fint motiv av kung Bore. Dessutom finns en del glögg kvar och det kan nog smaka gott under årets kalla månader som vi har framför oss.

Att det kommer att bli kallare råder det nog ingen tvekan om, det är ju den tiden, även om hällregn och töslask varit vardag ett tag. När det regnade som värst och jag var på väg att börja klaga tänkte jag på hur de har det i Australien med alla bränder och plötsligt försvann den, lusten att klaga. Vi har det trots allt bra här hos oss!

De fina glöggmuggarna jag fick av sonen i julklapp, glöggen smakar gott i dem. 

Köket har ju ändå lite julig känsla med tanke på mina röda luckor.

Tända ljus, en eld och en film passar bra just nu. 

Snögubben är på plats i mitt arbetsrum.