Äntligen, nu är den här, adventstiden med ljus, värme och godsaker. I år kommer det att bli annorlunda, inget glöggmingel till exempel. Det är tråkigt men just därför är det extra viktigt att se till att det blir mysigt ändå. Huset har tagit på sig adventskläderna, ljus och adventspynt har kommit fram. 

Igår bakade jag dessutom lite grann. Pepparkaksdrömmar, glöggbollar, minisaffranskladdkakor. Sist och absolut viktigast, mormors sockerskorpor. Skorporna fick torka i ugnen under en del av natten. De var färdigtorkade så jag kunde stänga av ugnen när de mobila julgranarna höll mig vaken genom att leva rövare under sen natt. 

Mobila julgranar tänker ni nu. Vad är det? Jo, epor/ a-traktorer som har lampor och extraljus som en överprydd julgran och som kör runt och bjuder på sladdar och motorvrål helgnätterna igenom. Nåja, alla har inte jättemånga extraljus men en stor del har det. 

Runt runt körs det nere vid macken och sen breda sladdar ut på 348:an. Att de har råd är för mig ett mysterium...jag som har full lön tycker att det är tufft med bränslekostnader, misstänker att deras ekipage inte är särskilt bränslesnåla heller.

Jag har inga problem att det körs epa/ a-traktor. Att det är hur roligt som helst att sladda runt kan jag förstå, men tänker ändå att färdas ute i trafiken kräver både mognad och hänsyn. Mognad och hänsyn, det tycker jag att förarna av de mobila  julgranarna ska önska sig i julklapp. När de har skaffat sig de förmågorna kan de köra runt hur mycket som helst. 

Så mycket som jag längtar efter att få börja göra advent som det här året har jag aldrig längtat förut. Inte som jag kan komma ihåg i alla fall, även om jag alltid ser fram emot den här tiden på året. 

Suget efter adventsljusstakar, gardiner och min fina lilla adventstomte har aldrig varit så stort. Längtan efter glögg, julmusik och spåren efter tomtenissarna i snön där de tassat runt och letat efter snälla barn känns överväldigande. 

Kanske beror det på att så mycket tid tillbringas hemma med tanke på situationen med Covid-19? Nåja, ingen djupare analys behövs, snart behöver jag inte längta mer. 

För nu är det dags, nästa helg är det redan första advent. Men jag har faktiskt tjuvstartat lite idag...för det är tillåtet. Hyacinter, amaryllis och en liten adventsgran har planterats i krukor redo att placeras ut nästa helg. 

Fast jag har inte enbart "adventat" idag. Hela förmiddagen ägnades åt skrivande, sen tog jag en promenad den här lördagen i november då det aldrig blev fullt dagsljus. Ja, just det. Jag hjälpte även mamma att byta gardiner så att hon är redo för advent nästa helg. 

Nu har jag placerat mig i soffan under värmefilten för att titta på det senaste avsnittet av The Mandalorian. I morgon tänker jag "adventa" vidare, byte av gardiner i köket står på programmet. Kanske fixar jag lite utomhus också....men hur det blir med det får morgondagen utvisa. Det blir i alla fall inget plugg eller jobb, jag har lovat min hjärna en vilodag. 

Idag är det soligt och fint väder, förmiddagspromenaden var ljuvlig. En skön start på den här födelsedagen helt enkelt. Eller starten  på födelsedagen var egentligen inte promenaden, innan dess gjorde jag lite anteckningar utifrån pedagogisk litteratur jag läst. Skönt att göra bort det direkt på morgonen. 

Men nu tänker jag bara fira födelsedag resten av den här söndagen....elda i braskaminen, äta tårta, öppna några paket och se på filmer och serier på teven. Ett ljuvligt födelsedagsupplägg helt enkelt!

Jag har alltid gillat att fylla år och det har inte ändrat sig med åren men när jag var barn innebar den här dagen förstås extra spänning och glädje. Det jag alltid önskade mest av allt på min födelsedag var att det skulle snöa. Att komma hem från skolan och se ett ljus lysa i lyktan på bron samtidigt som snöflingorna föll gav en känsla av lycka. 

Där har jag ändrat mig...måste säga att det är väldigt skönt att solen skiner idag och att snön håller sig undan. För mig får den gärna göra ett tag till, ingen anledning att skynda sig hit för min skull. 

Vilken tur att det finns ljus. Ute är det grått och ruggigt men inne så varmt och mysigt. Idag har jag förstås tagit mina vanliga promenader men förutom dem har jag med gott samvete legat under en filt och läst. Med en kopp te nära till hands och tända ljus kändes inte alls denna första dag i november så grå. 

Jag vet att många tycker att november är en jobbig månad just för att den ofta är så grå och trist. Där tycker jag faktiskt tvärtom. November är en månad jag tycker om, fast det inte är vårlikt överhuvudtaget. Kan ju bero på att det är min födelsedagsmånad och att fylla år gillar jag. Det gör att november i min värld känns mysig. Att det dessutom betyder att det då snart är advent och jul gör ju inte saken sämre. 

Nu kryper jag ner under filten igen, men inte med någon pedagogisk litteratur, satsar nog på ett avsnitt av Agent´s of Shield istället.