Natten som gick blev det strömavbrott. Eller natt, det var fram på morgonkvisten. Strax efter halv fem för att vara exakt. Jag sov så gott och drömde söta drömmar när ett knäpp gjorde att jag vaknade. När jag öppnade ögonen var det kolsvart i huset. Tog mig upp ur sängen och kollade ut genom fönstret. Det var lika svart i alla andra hus så jag gick och la mig igen.

Det var då jag återigen insåg att jag och mörker inte är någon vinnande kombination. Jag provade att sluta ögonen men inte kunde jag tänka mig att somna i ett kolsvart mörker. Lite konstigt jag vet, det borde ju underlätta. Men inte för mig. Jag skulle till exempel aldrig kunna sova med en ögonmask på mig…måste snabbt kunna öppna ögonen och se omgivningen. Efter att tjurigt vägra somna under drygt en timme slumrade jag ändå till. Vaknade återigen av ett knäpp, denna gång av att strömmen kom tillbaka. Tunga ögonlock ville genast somna om men se inte gick det för sig. Jobbet kallade….

Juldagskväll och jag ligger i mitt soffhörn med äppelglögg serverad i en av julklappsmuggarna. Summerar en julhelg som gick alldeles för snabbt, precis som vanligt, men som var sådär fridfull, lugn och skön som bara en julhelg kan vara. Känner mig priviligierad som känner så, jag vet ju att det är långt ifrån så överallt. 

Skrapdan var precis som en skrapdag ska vara. Löftesrik, magisk och alldeles underbar. Fast lite för kall för min smak. Jag kände stor tacksamhet att jag inte längre har några tomteuppdrag hela kvällen den 23:e, för då hade jag nog förmodligen blivit kall om tårna. 

Julafton var inte mildare den, en tur till kyrkogården tillsammans med sonen under förmiddagen för att tända ljus, sen höll jag mig inne resten av dagen. Strax efter lunch kom mamma, min morbror och hans familj. Det blev en julafton med skön samvaro, god mat, skratt, allvar och förstås både Kalle Ankas jul och Karl- Bertil Jonsson....lite finska covers på det så var julaftonen fulländad.  

I morse klev jag upp tidigt som vanligt för att gå ut och titta på fackeltåget och alla marschaller. Jag fick sällskap av en av mina kusiner och vi promenerade tillsammans genom byn för att möta juldagsmorgonens magi i kylan. För i morse var det riktigt kallt, det nöp rejält i kinderna så det var gott att komma in sen. 

Grötfrukost innan delar av familjen åkte hem till Dalarna, därefter blev det en lugn dag som avslutades med julklappsöppning i braskaminens sken. 

Nu njuter jag som sagt i mitt soffhörn. Glöggen smakar särdeles bra i min nya mugg!

Den här helgen har varit alldeles underbart lugn och skön. Landade hemma i fredags med vetskapen att en ledig vecka ligger framför mig. Det innebär att söndagen inte så mycket handlat om att mentalt förbereda mig på att jobba imorgon. Istället har jag gått runt här hemma och småfixat lite. 

Tomten var lite vild och galen så han kom med vår gran redan idag och inte några dagar innan julafton som han brukar. Granen är liten det här året men den skimrar precis likadant som våra granar brukar göra. En riktig disneygran även i år alltså. 

Då när jag låg och njöt av att se på den skimrande granen hörde jag plötsligt ett tyst tipptappande....det var alla tomtar som kom smygande från tysta vrårna. Några dagar för tidigt även de. Men vem är jag att protestera, det blir lugnast och skönast stämning om de får göra som de vill, tomtarna. 

Nu har jag precis avnjutit julens höjdpunkt. Avsmakning av årets sichuanälg, direkt från mammas spis. Den fick mer än godkänt även detta år. Mer än godkänt! 

Tredje advent, redan. När jag vaknade i morse föll det riktig julsnö. Ett lätt fluffigt täcke hade tagit över gården och bron. Tyckte mig se några små fotspår efter tomtenissen som bor på vinden i den lätta snön men helt säker kan jag inte vara. Tomtespår eller ej, det behövdes ändå skottas. Med så lätt snö kunde till och med jag tänka mig att skotta lite. Nu tog jag inte allt, utan bara lite, resten fick traktorn ta senare under dagen. 

Förutom att skotta så lite snö som möjligt har den här helgen ägnats åt mycket vila men precis som min pappa alltid gjorde när det var tredje advent har jag kokat knäck och kola. Nytt för i år var att jag hade köpt en sån där knäcktratt. Något jag tyckt känts onödigt men när det gäller den onödan tar jag tillbaka varenda sån tanke jag haft. En knäcktratt är den absolut bästa "nödan" man kan ha. Har du ingen ännu, köpt en. Bara köp en. Förutsatt att du tänker göra knäck eller kola förstås. Det blev i alla fall ett gäng godsaker, så nu finns det när det blir jul. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag att tjuvsmaka....

 

Snart är det dags att fira Lucia igen så i köket har min fina lilla tärna fått komma upp ur källaren för att sprida ljus. På tisdag sprider alla andra tärnor, lucior och stjärngossar ljus och värme. Hoppas jag får se nån!

 

Nu har jag lagt mig i mitt soffhörn så mätt så det känns som om magen ska spricka. Tänker mig att katten i Kattresan kände precis så här innan magen sprack. Varför det är så? Jo, jag har varit på Gästis och ätit julbord, ett julbord så fullt av godsaker att det inte gick att smaka av allt. I alla fall kunde inte jag det. 

Promenaden hem var skön men alldeles för kort för att den överväldigande mättnadskänslan skulle ge med sig. Så alltså, soffhörnet....helt perfekt! Jag avslutar den här adventssöndagen med en film på teven under värmefilten. Också helt perfekt!