Natten som gick blev det strömavbrott. Eller natt, det var fram på morgonkvisten. Strax efter halv fem för att vara exakt. Jag sov så gott och drömde söta drömmar när ett knäpp gjorde att jag vaknade. När jag öppnade ögonen var det kolsvart i huset. Tog mig upp ur sängen och kollade ut genom fönstret. Det var lika svart i alla andra hus så jag gick och la mig igen.

Det var då jag återigen insåg att jag och mörker inte är någon vinnande kombination. Jag provade att sluta ögonen men inte kunde jag tänka mig att somna i ett kolsvart mörker. Lite konstigt jag vet, det borde ju underlätta. Men inte för mig. Jag skulle till exempel aldrig kunna sova med en ögonmask på mig…måste snabbt kunna öppna ögonen och se omgivningen. Efter att tjurigt vägra somna under drygt en timme slumrade jag ändå till. Vaknade återigen av ett knäpp, denna gång av att strömmen kom tillbaka. Tunga ögonlock ville genast somna om men se inte gick det för sig. Jobbet kallade….