Veckorna går så oerhört snabbt....snart är januari över och jag måste ärligt säga att jag inte riktigt förstår hur det gick till. Men det är inte så mycket att göra åt, det är bara att hänga med. Tack och lov har jag förmågan att ta det riktigt lugnt när jag är ledig, det gör att det bromsar in lite i alla fall, kortsiktigt men ändå.

Idag tog jag en härlig morgonpromenad, krispigt och soligt. Perfekt start på dagen som ger en legitim anledning att slappa sen. Nu hejar jag på vår Anundsjötjej, Tilda Johansson i skidskyttet. Ja, jag hejar förstås på de andra svenskorna också men Tilda får lite extra heja, heja!

Vad dagen i övrigt ska fyllas med har jag inte bestämt ännu. Lutar lite åt Iors prognos. Fast om jag kollar nån serie på teven eller läser lite gör jag ju faktiskt nånting så möjligen är prognosen lite missvisande. Men det är det mest ansträngande jag tänker göra.  

Idag är det vietnamesisk nyårsafton. Just det här året kommer jag inte att fira mer än att jag förstås ska tända marschaller. Det hör till när det är nyårsafton. 

Det innebär att imorgon är första dagen på det nya året som återigen är kaninens år, fast i Vietnam säger man att det är kattens år. Det är individualismens och samtidigt vänskapens år. Kaniner tycker om sällskap och hjälper andra men vill samtidigt ha väldigt mycket tid för sig själva. Både jag och sonen är födda när det var Kaninens/ kattens år, så året är vårt. Fast sonen är mer för katter så att han enligt den vietnamesiska zodiaken är född i kattens år passar ju väldigt bra. 

När jag kom in efter en promenad idag ägnade jag mig åt lite kylskåpsrensning så då förberedde jag även dagens middag. Förstås blir det lite vietnaminspirerad middag, rispappersrullar med jordnötssås. Ser fram emot när det är dags att äta. Måste erkänna att jag har lite svårt att hålla mig trots att jag nyss åt god soppa till lunch. Men när jag tänt marschallerna ikväll, då ska jag njuta!

Frostrosor på rutorna i kvisten, ett ljus i varje fönster och marschaller på gården utanför. Det möttes man av när man gick till morfars när det var dags att kasta ut julen. Så firade min morfar Tjugondag Knut, varje år. Jag kommer fortfarande ihåg den varma mysiga känslan jag fick när jag sneddade över parkeringen vid hotellet och såg hur ljusen lyste upp i mörkret. 

En fin tradition att hålla vid liv så den fortsätter jag med. Nu har ju inte jag nån kvist med glasrutor, men tända ljus på min kvist kan jag också göra och marschaller på gården. Tänker lite extra på morfar och mormor gör jag förstås!

Ute faller snön, inne är det varmt och skönt. Kaffet smakade mycket gott den här morgonen medan jag låg i soffhörnet med tända ljus och tittade ut på snöyran. Tänkte på gårdagskvällen som blev särdeles trevlig med bastubad hos grannen och sen surr till sena kvällen. En härlig Trettondedag jul. 

Idag snurrar lite tvätt, i nuläget har jag ett stort övertag mot amöban, hoppas verkligen det håller i sig resten av året. Ett litet tecken på att det här året kommer att bjuda på trevliga överraskningar är de tulpaner jag köpte in igår. Då var de små röda knoppar utan antydan till någon annan färg. I morse överraskade de med en liten rand i annan färg längst upp. Det var en trevlig överraskning och jag tänker att det kanske är så 2023 kommer att bli. Inte alls vad det ser ut att vara vid en första anblick utan trevliga överraskningar dyker upp helt oväntat. Låter bra tycker jag, det tror jag på, det konceptet är taget.

Det här året startade precis som första januari ska, i alla fall enligt mig. Med slött tevetittande och pizza. Fast innan jag kom så långt satt vi på Kastrup några timmar jag och sonen, det var så långt vi tog oss efter midnatt. Tåget till Lund var inställt så vår resa hem efter nyårsfirandet i grannlandet blev lite fördröjt. Men fram på morgonkvisten kunde vi krypa ner under täcket. Desto större anledning att låta årets första dag bli en lugn dag. 

Köpenhamn var en intressant upplevelse, danskarna sparar verkligen inte på krutet. Hur många miljoner som brann av kan jag inte ens föreställa mig. Fyrverkerier sköts hela kvällen på Rådhuspladsen men på många andra ställen också. När så tolvslaget kom låg krutröken som en dimma över hela stan och sotflagorna regnade ner över mitt paraply. Faktum är att jag tyckte att det blev lite läskigt. Det var dock en intressant upplevelse, fast jag behöver inte den fler gånger faktiskt. Jag kan heller inte låta bli att undra hur djurskyddet i Danmark hanterar detta. Men framförallt funderade jag på de vuxna som hade med små bebisar och barn ut, vart tog deras förstånd vägen? Gav de bort det i julklapp eller saknar de det helt? 

Nåja, nyår var mysigt, i Nyhavn var det lugnt och det var fint att fira med sonen. Nu laddar jag för att åka norrut och komma åter till arbetet. Det blir också bra, även om jag gillar att vara ledig och inte alls tycker att det är särskilt skönt att komma tillbaka i vardagsrutinerna igen. Men som sagt, jag stortrivs på mitt jobb så jag har inget att klaga över. 

Nyhavn.

Lund.

En av Lunds publika granar.

I Lund, precis som på Rockefeller Center i NY,
finns en skridskobana bredvid den fina granen på torget.