Tänk att det redan har gått ett år sedan 2022 skulle lämna över till 2023. Fort har det gått, mycket har hänt, både i min egen lilla sfär men även ute i världen. Året har bjudit på raksträckor, fartgupp, hinder att ta sig över, utmaningar att ta sig an men framförallt lämnar året en fin känsla och tacksamhet över att jag har det liv jag har. Ett liv med familj, goda vänner, fina arbetskamrater och känslan av att vara omgiven av omtanke, vänskap och kärlek. 

Förra nyåret var jag hos sonen och firade, det här året är jag hemma på Nygatan. Då åkte vi över till Köpenhamn i tid för tolvslaget. Det var en minst sagt annorlunda upplevelse, krutröken efter alla fyrverkerier låg tung över staden, så tung att effekten av fyrverkerierna förlorades. Nu blir det en mycket lugn afton, jag hoppas att jag inte somnar i soffan så att jag kan ställa mig på rätt ben vid tolvslaget. Det lär inte bli särskilt mycket fyrverkerier heller, tack och lov. 

Jag ser med spänning fram emot vad 2024 kommer att inrymma. Om ett år vet jag! 

                                         Gott slut på 2023 och gott nytt 2024! 

Skrapdan, äntligen är den här. Dagen när hela julen ligger framför oss. All förväntan, all värme och kärlek omfamnar oss. En dag att njuta av ljus, tingeltangel och tomtars prisselprassel. 

Jag har sagt det förr och säger det igen, varje år säger jag det: Skrapdan är min bästa dag på julen, en dag då jag njuter av jullugnet. Det enda som ska göras idag är att förbereda kvällens blöte. Precis lagom om du frågar mig. 

Ute har det kommit lite snö, det gör att det är lätt att kunna se små tomtars spår i snön där de smyger runt och håller småfåglarna sällskap. Fåglarna ja, de har har fått lite extra godsaker att smaska på under julen. Nya talgbollar, en kärve och goda röda juläpplen. . 

Inne finns också godsaker. Julgodis, juligt bröd, och god mat i kylskåpet som plockas fram närhelst vi känner för det. Tänk vilket privilegium att ha det så. 

Tänker lite extra på dig som ändå måste jobba idag och under julhelgen, jag hoppas att du får chansen att känna lite julmagi, att den sipprar in till dig på jobbet....kanske kan du också se små spår av tomtar på väg till och från jobbet. Då har du tur!

Jag önskar dig en fin och varm julhelg, var du än är! 

Ja just det, jag höll på att glömma. För dig som inte vet, skrapdan är dagen före julafton, den 23 december, alltså idag. Blöte är helt enkelt dopp i grytan. 

På fastande mage besöktes hälsocentralen i morse för provtagning. Med tanke på att jag är svårstucken så var jag så lättad att rören fylldes med blod utan större mankemang. 

Tar på mig jackan, tittar på sköterskan och säger: Det var ju en lyckad fredag! Hennes undrande blick gjorde att jag förstod att fredag inte var helt korrekt. 

I normala fall skulle det bli en jobbig vecka om fredagskänslan infinner sig redan en tisdag. Fast just den här veckan gör det absolut ingenting, jag har ju semester. Som jag njuter denna första semesterdag. 

Hoppas att mina vänner talgoxarna och blåmesarna också njuter. Jag har köpt nya äpplen och lagt i granriset framför huset. De äpplen jag lagt dit tidigare var nästan uppätna. Imorgon ska de få sin julkärve! 

Sekunder, minuter, timmar, dagar och så har det gått en vecka igen. Tredje advent och ytterligare ett ljus tänds. Ute har den isande kylan bytts mot grader som ligger runt noll men tack och lov regnar det inte i alla fall. Peppar, peppar, är det väl bäst att tillägga. 

Gårdagskvällen blev fin tillsammans med grannarna, glögg och snack om stort och smått. En skön kväll. Den här morgonen startade jag med knäcktillverkning. Precis som pappa alltid gjorde när det var den tredje söndagen i advent. Brända mandlar med kanel och kola är också färdiga. Fast kolan blev inte så bra. Min pålitliga sockertermometer har tappat markeringarna och jag räknade lite fel på de tänkta strecken så den kolan fick inte koka till rätt temperatur. Just nu funderar jag på om kola går att koka om eller om det går att hitta på något annat att göra med halvmjuk kola. Kanske smälta ner och göra pannacotta? Känns inte riktigt rätt att låta kolorna hamna i soporna. Får se hur det blir. 

Det som är riktigt spännande nu är hur den gravade laxen ska bli. Om några timmar har den gravat så länge som mammas recept säger. Men kommer min gravning att bli lika bra som mammas? Jag hoppas det med tanke på att jag följt hennes instruktioner till punkt och pricka. Kan ju vara så att laxen kräver mammatouch för att bli bra. Det återstår att se. 

Tredje advent!

De brända mandlarna blev bra i alla fall. 

Min förvirrande termometer. 

Andra advent och förstås har jag tänt det andra ljuset. Både inomhus och ute i lyktan på bron. Den här helgen har i stort sett handlat om att vila, kolla skidor och läsa. Men jag har gjort lite annat också. Tagit promenader med efterföljande kaffe hos mor, som vanligt. Igår gjorde jag det här årets Rocky Road och idag har jag besökt Lantboas mysiga julmarknad och köpt med mig några hällakakor att stoppa i frysen inför julhelgen. En lagom blandning av aktiviteter och slappande i soffan. 

Nu myser jag i soffan (igen) med ljusen tända men tyvärr ingen eld i braskaminen. Jag har förberett för sotaren som kommer i veckan, skönt att slippa det senare efter en arbetsdag. Om än jag saknar elden i kaminen just nu förstås. Fast det är det värt, att vara utan eld nån dag för att få sotat inför att den riktiga eldningssäsongen startar. 

Nu är den här. Årets mest glimrande och magiska månad. Utebelysningar, adventsstjärnor, ljusstakar och en känsla av magi. Det här året bjuder december dessutom på en snötäckt backe. Det bidrar till extra magi. Jag kommer på mig själv att leta efter nissespår i snön när jag tittar ut i vintermörkret. Nog var det väl nåt som rörde sig där borta bakom busken, nåt litet med en grå luva?

Tänk att jag som egentligen inte gillar vinter och snö är så glad över det vita utomhus. Men jag lovar, det är bara under december den känslan infinner sig. Under den här stjärnögda blicken jag har nu finns den riktig jag kvar. Den där lite småvintersura vanliga jag. Men till och med att behöva gå upp på toa under natten känns inte lika jobbigt med allt glimmer i fönstren. Faktum är att jag önskar att jag inte behövde sömnen så att jag skulle kunna sitta och spana ut genom fönstret och hoppas få se lite julmagi flimra förbi. Fast så är det inte, sömnen behövs men som tur är finns decembermagin kvar när jag vaknar. Det vet jag. 

Som vanligt känner jag mig priviligerad som lever på en plats där jag får känna den här magin. Jag blundar och skickar iväg en önskning i den tidiga morgonen att den lugna fina känslan jag har sprider sig över hela jorden.