Nu är den här. Årets mest glimrande och magiska månad. Utebelysningar, adventsstjärnor, ljusstakar och en känsla av magi. Det här året bjuder december dessutom på en snötäckt backe. Det bidrar till extra magi. Jag kommer på mig själv att leta efter nissespår i snön när jag tittar ut i vintermörkret. Nog var det väl nåt som rörde sig där borta bakom busken, nåt litet med en grå luva?

Tänk att jag som egentligen inte gillar vinter och snö är så glad över det vita utomhus. Men jag lovar, det är bara under december den känslan infinner sig. Under den här stjärnögda blicken jag har nu finns den riktig jag kvar. Den där lite småvintersura vanliga jag. Men till och med att behöva gå upp på toa under natten känns inte lika jobbigt med allt glimmer i fönstren. Faktum är att jag önskar att jag inte behövde sömnen så att jag skulle kunna sitta och spana ut genom fönstret och hoppas få se lite julmagi flimra förbi. Fast så är det inte, sömnen behövs men som tur är finns decembermagin kvar när jag vaknar. Det vet jag. 

Som vanligt känner jag mig priviligerad som lever på en plats där jag får känna den här magin. Jag blundar och skickar iväg en önskning i den tidiga morgonen att den lugna fina känslan jag har sprider sig över hela jorden.