Åh vilken helg jag har haft. Det började redan i fredags med middag hos goda vänner här hemma i Bredbyn. En lyxig kväll för det var inte jag som bjöd in utan jag var bortbjuden. Underbart!

Mitt på dagen på lördag åkte jag till mina gamla hemtrakter i Östersund. Där blev det en kväll med hela kompisgänget. God mat, samtal om stort och smått samt många skratt. Energinivån fylldes på, rejält. 

Bäst av allt, jag fick en heldag till med en av mina allra bästa vänner eftersom jag inte behövde åka från Östersund förrän idag, måndag. Söndagen blev en synnerligen bra dag för hon är en sån där vän som man kan prata ohejdat med om allt möjligt men som det går precis lika bra att vara tyst med utan att det känns det minsta konstigt. Eftersom vi bor en bit ifrån varandra blir det extra fint när vi väl kan ses. Guldkant!

Idag var det så dags att åka hemåt igen men även den här dagen började toppen. Först en skön promenad i badhusparken. Sen hade jag stämt fikaträff med en av mina allra bästa arbetskamrater från början/mitten av nittiotalet. Vi hade inte setts på tjugo år så ni förstår att vi hade mycket att prata om. 

Nu laddar jag för jobb igen med en energidepå som nästan svämmar över!

Nu har de börjat rulla, veckorna. Det är måndag, fredag och sen rusar helgen förbi som ett höghastighetståg. 

Igår blev det rejält med vila. Busigt väder så det stod härliga till gjorde att en eld i braskaminen, värmefilten och en bok var en lysande idé. Där stannade jag en stor del av dagen och kvällen.

Vädret idag har dock varit bättre. Passade på att tömma några krukor med blommor på framsidan som jag glömt att vattna sen har jag som vanligt gått en match mot amöban i tvättstugan. Lagade till en fantastiskt god kycklinggryta under tiden. Nu återgår jag till att läsa under värmefilten. För om än solen skiner är det inte så varmt i luften. Men det är det under värmefilten!

Lite nytt i en kruka på bron. Nu gäller det bara att komma ihåg att vattna. 

Den här helgen har varit precis som helgerna brukar vara när jag jobbar. Ni vet helgerna med promenader, kaffe hos mor, slappande, lite matlagning och sen söndagstvätten. Det gick snabbt att komma in i de rutinerna igen. Fast helt som vanligt har det inte varit. Eftersom det fortfarande är ljuvligt väder har jag istället för att slappa nere i favoritsoffhörnet legat i en stol på altanen och läst en bok. Jag har fortfarande några böcker som inte rör jobbet att läsa så de njöt jag av i värmen. 

Just nu snurrar tvättmaskinen för fullt. Det är fjärde laddningen, en kvar. Visst låter det mycket med tanke på att jag bor själv! Men det är rätt länge sen jag tvättade så amöban har växt, ohämmat. Nu bekämpas den. Jag ser ut att vinna. Det står 4-1 i nuläget. Har tilltro till att jag fixar det innan kvällen kommer. 

Lite matlagning och receptskrivning har jag hunnit med också. Så skönt. 

Nu ska jag fortsätta njuta av helgen så länge jag är ledig. I morgon bitti försöker jag tagga inför en ny arbetsvecka, det får räcka.

Lite märkligt är det ändå. Så fort almanackan visar den första augusti känns det i luften att det är annorlunda. Trots att det fortfarande är varmt och fuktigt så händer det något. Det är framförallt när jag lyssnar jag hör det. Vad är det jag hör då? Jo, jag lyssnar när det blåser. Vindens sus låter annorlunda. Löven prasslar och rasslar mer än vad de gjorde i juli. Till och med vindspelet får en annan klang. 

Helt förtjust är jag inte, för även om vi fortfarande har sommar kvar (och förhoppningsvis kommer att ha det ett tag till) så kommer det andra tider. Hösttider. Plötsligt kommer jag att behöva fler plagg än shorts och nån t-shirt. Inser att tvätthögarna kommer att börja växa snabbare igen och bara tanken på att behöva ta på mig långbyxor gör att jag är rädd att benen kommer att kvävas. Än dröjer det, hoppas jag, om än vinden talar om att det är augusti. 

Jag vet att många tycker att det är skönt att komma tillbaka till vanliga rutiner när semestern är slut. Inte jag. Jag gillar rutinen att vara ledig alldeles för mycket, spelar ingen roll att jag tycker om det jag gör på dagarna. Att vara ledig är så mycket härligare. Att inte ha några andra rutiner än dagens första kaffemugg i sängen. Det är livet! 

Men nu är det slut på godagarna. Imorgon börjar jag jobba igen, jag tror att jag kommer ihåg vad jag sysslar med på dagarna. I alla fall på ett ungefär. Men vi får se hur det går. Upptäckte nämligen förra veckan (när fakturor skulle attesteras) att min arbetsdator lagt av, tvärdöd. Inga livräddande åtgärder hjälpte. Som tur är känns inte min hjärna lika död. Nåja inte idag. Får se hur det är imorgon bitti. Jag är hoppfull, men inte överdrivet.

Största utmaningen kommer att vara att lägga mig i tid ikväll så att jag tar mig ur sängen när väckning sker. Önska mig lycka till.