Sonen serverade kaffe och tidning på säng innan han gick till skolan i morse. Nu ska jag snart ta mig upp för dagens första träningsstund men det molvärker i knäet så jag ser inte fram emot det....
Min sjukgymnast är fortfarande sjuk, hoppas verkligen han är frisk på måndag. Jag vill få lite påminnelser om vad det är jag kan göra för övningar, vissa kommer jag ihåg men känner inom mig att jag har förträngt flera stycken...förmodligen de som är tråkigast och gör mest ont....Vill också få mäta graderna i knäet, motivationen stiger när jag kan sätta upp små mål att ta ett visst antal grader mellan sjukgymnastbesöken.
Hoppas jag hinner få tillbaka lite mer styrka till början av februari när jag har tänkt börja jobba. Kollade dagboken från ifjol och ser att då var jag hemma tre veckor sen gipset togs bort innan jag började...nu blir det en och en halv bara....
Ifjol hade jag det också jättebesvärligt med knäet, det svullnade mycket och gjorde ont ser jag när jag läser vad jag skrivit. Tänk så fort man glömmer, när jag tänker tillbaka på fjolårets skada känns det som om allt gick på räls men inser ju att det inte var så. Det gör ju att det trots allt känns förtröstansfullt, det blir nog bra den här gången också även om det inte är så kul just nu!
Så nu är det slut på slapparläget, upp och träna för att innan kvällen är här ha tagit en eller två grader!!