Plötsligt känns det som om livet leker..solen skiner och det gnistrar som av miljoner diamanter därute i snön. Lyssnar på Spotify med radiofunktionen baserad på Journey...då strömmar alla goa rocklåtar som gör en glad ut ur högtalarna. Jag krämar på och vill bara studsa och dansa....

Jag har nyss kommit tillbaka från sjukgymnasten och där fick jag en väldigt glad och positiv överraskning!!
Min morot och sporre så här i början av en gipsfri period är ju denna evinnerliga mätning av grader i knäet, att ta 10-15 grader varje vecka är rimligt såhär i början.
Sen brukar det krypa ner emot 5 grader per vecka när jag når över 60.
Jag vet ju inte hur mycket det var förra veckan eftersom det inte mättes då, men vid förra skadan hade jag cirka 20 på en gång och det kändes ungefär likadant denna gång.

Idag mätte sjukgymnasten till...håll i er nu...nästan 50 grader!!!! Men vi rundade av ner till 45 för att inte ta ut nåt i förskott.
Det innebär att min nötning den här veckan har gett i alla fall 25 grader...smaka på det 25 grader.....

All värk, allt slit, allt tråkigt böjande och tänjande precis till den smärtgräns där jag knappt står ut längre har gett effekt!!! Det gör att jag kommer att trycka på lite extra veckan som kommer! Jag ska baske mig slå mitt rekord från förra gången i hur snabbt jag kan köra bil igen. Då tog det 5 1/2 vecka sen gipset togs bort..

Jag fick dessutom två övningar extra för att träna lårmuskeln och stabiliteten i knäet. Det gör att det blir lite mer omväxlande att träna när det finns fler övningar att ta till. Jag bad också att han skulle börja inreda träningslokalen lite mer tivoliaktig så att det blir skoj när jag får börja träna där igen för den är jag så urbota less på....men då bara skrattade han, min sjukgymnast!