Nu håller jag som bäst på att samla kraft för att sätta i gång med packningen. Det tar ju inte lång tid bara man sätter fart men vägen dit är trög. Sonen vaknade precis så jag skulle tro att vi kommer i väg runt lunchtid idag. Mot våra gamla hemtrakter. Ser fram emot lite Östersundsluft ett tag. Förhoppningsvis hinner vi träffa många av våra vänner också.

När jag vaknade idag insåg jag hur mycket jag saknar att inte sova en hel natt utan att det gör ont. Varje gång jag vänder mig i sängen smärtar knäet. (eller senor, fästen, muskler och annat jox). Inget konstigt med det, jag är van. Så van att jag för det mesta inte ens reagerar av att jag vaknar till men eftersom det har varit så några år nu börjar jag tröttna på det. Jag är så less att inte få sova en hel natt....Samtidigt finns det ju de som har mycket värre smärta hela tiden så jag ska inte klaga egentligen. Det är väl bara att låta bli att skada knäet fler gånger så kommer det att ge sig med tiden.

Men nu steg 1: upp ur sängen!