Önskar att jag hade haft dem att hålla mig i när jag gick till mamma för att hjälpa henne att hänga tavlor. Usch, vad rädd jag kände mig när jag gick på den snöiga vägen. Ångest är nog den närmaste beskrivning jag kan ge. Sakta, steg för steg, trots att jag hade riktiga vinterkängor på fötterna. Men inser att de inte räcker till, jag ska raskt leta fram mina dubbskor igen. Inte en vinterpromenad på snöiga vägar igen utan dem. Den rädsla jag kände där ute vill jag inte uppleva igen.
Handtag på plats! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar