torsdag 6 december 2012

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!
Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 
Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!
Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!



2 kommentarer:

  1. Duktig Du är på att träna, bra Du fått veta varför Du går snett med foten.
    Jag hoppas Din son mår okey nu, varför blev det operation?
    Förstår att Du är lärare, har Du olika klasser - ämneslärare - eller har Du en "egen" klass?
    Själv blev jag sjukpensionär 1 dec pga min kroniska sjukdom.
    Fråga inte hur det känns för det vet jag inte riktigt än.
    Jag vill ju inte riktigt acceptera att jag aldrig blir frisk, kommer att bli bättre, jag har svårt att ta in att jag bara kommer att bli sämre, få mer värk och kanske behöva hjälp för att klara mig fast jag är relativt ung.
    Ha en fin fredag och en skön helg.
    mvh Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Åsa, sonen blev opererad pga en tand som låg i vägen för en annan tand och tryckte den snett så de var tvungna att operera bort den. Men nu är han nästan helt okej igen!
      Jag är klasslärare i de yngre åldrarna, det är toppen. Så jobbigt för dig att ha hamnat i ett sjukdomstillstånd som gör att du inte kan jobba. Hoppas du hittar styrka att orka med vardagen och alla små glädjeämnen ändå. Hoppas du får en fin helg du med, Katarina

      Radera