Jag känner mig lätt nervös idag, eller rätt rejält om jag ska vara helt ärlig. Undrar vems nervositet som är störst egentligen, mammans eller sonens? Eller kanske till och med coachens?
Anledningen till min nervositet? Sonens första parduo-tävling går av stapeln idag. Eftersom sonen och hans tävlingspartner inte gått några matcher tidigare vet vi ju inte hur de står sig i konkurrensen. Dessutom har de inte tränat så länge för detta, de började i höstas.
Hur nervositeten påverkar när de väl ska leverera på mattan vet vi inte heller. Men kan de bara plocka fram samma känsla som de använder sig av vid graderingar kommer det nog att gå riktigt bra. Då brukar sonen och hans kompis ta fram det där lilla extra, då levererar de!
Min nervositet gäller ju förstås inte placeringen i första hand, jag vill bara att de ska kunna känna sig nöjda med sin prestation och tycka att det var roligt så att de är taggade att fortsätta, hur de än hamnar placeringsmässigt. Sen vet jag ju att de själva har höga mål....