Inte under en kokospalm men väl under någon annan slags palm ligger jag vid vår egen pool och återhämtar mig. Sonens feber har gett med sig, han kräks inte längre och får behålla den vätska han dricker....teskedsvis....glimten i hans ögon börjar komma åter där han ligger nyduschad i en renbäddad säng. Jag börjar bli lite hungrig men på vad? Vet inte, ingenting jag tänker på känns gott. Så det får helt enkelt bli mer dryck även för mig. Maten får vänta.