När jag klev ur sängen för att hämta tidningen i morse gjorde mitt knä inte alls ont. Hurra, tänkte jag. Men efter att ha gjort kaffe, gått ner i källaren och startat en tvättmaskin så började det smärta igen. Skit, tänkte jag då.

Alltså blir helgens uppdrag att försöka vara så stilla som möjligt, men aldrig har det väl känts så nödvändigt att gå en massa som när jag inte ska det. Som nu till exempel, en sommarvana jag har fått är att ta en promenad på morgonen direkt efter kaffemuggen. Men det är definitivt inget läge för det nu.
Fast jag är väldigt sugen, men förnuftet får råda. Hur kul är det med kryckor egentligen?

Tack och lov skiner solen så jag ska göra mitt bästa för att ta plats i en stol på altanen. Men nog är det märkligt ändå, när jag måste vila vill jag inte. I vanliga fall brukar jag ju inte ha några problem med det, men nu......