Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.
Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.
På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....
Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!
Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar