"När döden berättar en historia måste du lyssna". Markus Zusaks bok som utspelar sig under tiden för det andra världskriget är en berättelse i lugnt tempo som suger tag och berör. 

En fantastisk berättelse om vänskap och mod, berättare är ingen annan än Döden. 

Den handlar om den unga Liesel. När den icke läskunniga flickan stjäl sin första bok öppnas en ny värld för henne. Mardrömmarna väcker henne på natten, då sitter hennes fosterfar vid sängen och lär henne tyda tecknen i böckerna så att hon till sist kan läsa själv. Den egna bok hon till sist beslutar sig för att skriva är det som i slutändan räddar henne. 

Efter en något trevande start grep boken tag i mig så att det var omöjligt att lägga den ifrån sig innan sista sidan var färdigläst. Rekommenderas varmt!

Idag har solen gömt sig bakom molnen. Jag undrar om det är för att jag äntligen ska få tummen ur och sätta igång med skrivandet på datorn. Samma saker som hängde över mig förra helgen.....skrivjobbet hänger ännu mer nu vill jag lova. Faktiskt är det riktigt påträngande. Tänk att jag nästan alltid väntar till sista stund innan jag får tummen ur och gör det jag ska.

Igår var det Earth hour. En timme där tidzon efter tidzon släcker ner för klimatet. Många hånar manifestationen och menar att den timmen inte gör någon skillnad för klimatet vad gäller energianvändningen. Visst de har rätt, det som sparas den timmen är marginellt,  men det är ju inte det som är tanken. Genom att släcka ner en timme och delta visar vi att klimatet och energianvändandet är viktigt och att vi tänker på och att vi gör något åt det även resten av årets timmar.
Vi släckte i alla fall, tände ljus, en eld i braskaminen och hade en extra mysig timme nere i gillestugan med mycket snack.

Levande ljus och eld i kaminen.

Idag talar de om psykisk ohälsa på nyhetsmorgon, att det är många fler unga som lider än vad vi tror. De talar också om att det tyvärr varit och fortfarande är skuldbelagt för många. Det är inte alltid något man talar öppet om eftersom det av många upplevs som skamligt. En ung kille, Christian Dahlström, delar med sig av sina erfarenheter. Han har skrivit en bok som heter "Panikångest och depression". Dessutom har han en blogg där han skriver om depression.

En ung journalist från Australien delar med sig av sina reflektioner angående kramar. Han tycker att vi kramas i tid och otid och har ofta känt sig obekväm av att det ska kramas så fort man hälsar på varandra. Precis som att många känner sig obekväma när det ska kindpussas. 

Det är väl så att det som inte varit norm där man själv växt upp känns annorlunda och ibland obekvämt. 

Krama de som gillar kramar och strunta i alla andra, de tar man i hand. Om det inte är läge för en kindpuss förstås...eller två eller tre.... 

Nu har vi nyss kommit hem efter en snabbvisit till Östersund. Igår var det dags att fira en av mina goda vänner som fyller femtio på måndag. Det blev en trevlig kväll, hela tjejgänget var samlat. Vänskap som började i unga år är fortfarande stark nu när de flesta av oss närmar sig livets mitt.

Varför säger man förresten livets mitt om femtio....de flesta lever ju till någonstans mellan åttio och nittio år. Borde inte livets mitt vara fyrtiofem eller nåt egentligen?? Nåja vem bryr sig, vi träffades och hade mycket trevligt. Att vi dessutom trakterades med god mat och dryck gjorde ju inte saken sämre.

Sonen följde med även om det bara handlade om en tur fram och tillbaka. Det var jag glad för. Flera timmar i bil, oj vilka diskussioner man hinner med då. Bästa tiden.

När vi kom hem stannade vi till hos mamma och fick eftermiddagsfika i solen. Sen en snabb sväng in på affären för att köpa hem nåt snabbt att äta till middag. Nu slappar jag i soffan, läser tidningar och ser på något romantiskt dravel på teven.....

Ikväll har vi gjort något ovanligt en onsdag. Vi har varit på bio. Premiär på den nya filmen om Captain America. Jag har sagt det förut och säger det så gärna igen, jag gillar verkligen Marvels filmer. Sättet som filmerna hänger ihop på, skådespelarnas inhopp än här, än där.
Dessutom är det roligt att sitta kvar i salongen när filmen är slut. Då avslöjas vilka de riktiga fansen är....vi sitter nämligen kvar därför vi vet att det alltid kommer en cliffhanger när den först delen av eftertexterna är slut.
Det som avslutade den här filmen, innan de riktiga eftertexterna började att rulla, hörde ihop med nästa film om the Avengers.

Om filmen var bra? Ja det tyckte vi båda. Väl värd några timmar i biomörkret. Jag gillade framför allt det faktum att Black Widow hade en mer framträdande roll i denna film. Det ryktas att hennes roll i nästa Avenger film blir ännu större. Då hoppas jag att Hawkeye återkommer också.

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen...sedan sova.

Jösses, jag blir alldeles matt. Anledningen....ja inte har det att göra med det faktum att jag var tvungen att tvätta bilen fyra gånger för att få den någorlunda ren idag. Inte heller det faktum att jag har lite svårt att prioritera den pedagogiska litteratur jag ska läsa....Jag blir inte ens matt av allt skrivjobb som fortfarande hänger över mig, eller alla planeringar som inte hinns med.

Nej, idag är det (återigen) regeringen som får mig att tappa orken totalt. Deras senaste utspel om betyg från årskurs 4....vad tror de att de ska vinna på det? En utredning tillsätts....igen.....det verkar vara deras generella lösning på alla problem. Ja förutom fler prov och mer kontroller då.

För att säkert få det svar man vill ha, har de dessutom för att genomföra denna utredning tillsatt en man som är positiv till tidiga betyg. Inte någon som faktiskt forskat på detta med betyg och bedömning, det finns faktiskt några stycken erfarna forskare att tillgå.....

Att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller visst inte alla. Fattar ni vad rädd regeringen måste vara att utredarna skulle komma fram till fel slutsats....att betyg inte är allenarådande, att fler prov inte är den bästa vägen att gå, att kontrollerna bara gör att vi som arbetar i skolan måste fokusera på fel saker.

Helst skulle jag vilja blunda, slå händerna för öronen och låtsas att jag inte hör eller ser vad som debatteras dagarna i ända. Det tar så oerhört mycket energi att bli omväxlande arg och uppgiven mest var och varannan dag. Fast jag misstänker att det inte hjälper....regeringen fortsätter nog att rapa ur sig stolligheter ändå. Vad bryr de sig väl om mig, som har skolan som arbetsplats.

Åh, vad jag längtar efter lugn och arbetsro. Tillsammans med mina arbetskamrater. Lugn, ro och tid för oss att fokusera på det allra viktigaste vi har, våra elever.  Att få utveckla den dagliga verksamheten, vårt formativa förhållningssätt och hitta de former som hjälper de elever vi har just nu att få utvecklas på det sätt som är bäst för dem.

Att säga att det var bättre förr, tjänar ingenting till. Visst, jag kan villigt erkänna att jag ibland drömmer mig tillbaka till den skola jag började arbeta i. Då när jag fortfarande upplevde att jag hann med både eleverna, planering och mina arbetskamrater.

Men samhället har förändrats väldigt mycket sedan dess. De barn som växer upp idag möter en helt annan verklighet än de som var små för evigheter sedan när jag började jobba. De intryck de möts av under en dag överstiger med råge hur det var för snart trettio år sedan.

Därför är det viktigt att skolan förändras, vi vinner ingenting på att se tillbaka och försöka upprepa det vi gjorde förut. Men förändringarna bör ske utifrån aktuell forskning och i samråd med oss som faktiskt arbetar i skolan. Det finns ingen annan väg att gå, så är det bara.

Idag jagar molnen varandra på himlen. Ibland blir det ett hål precis där solen är så den får chansen att lysa igenom. Härligt.

Jag har fortfarande ingen aning om vilken temperatur det är men jag tror att en morgonpromenad skulle sitta fint. Eller morgonpromenad? Förmiddagspromenad är nog ett mer rättvisande namn på det hela. Sedan kanske jag har kraft och ork att ta tag i dagens göromål.

Tvätthögen i källaren är ett exempel, en stor del av vår garderob befinner sig på fel ställe just nu. Kläderna är visserligen rena men vägen från klädstrecket till garderoben visar sig vara löjligt lång ibland....

Ett annat jobb som måste göras är vid datorn....jag har hur mycket skrivjobb som helst som behöver tas tag i. Med tanke på att jag verkligen gillar att skriva är det märkligt att det ska vara så svårt att få tummen ur ibland. Å andra sidan är det skillnad att skriva bara för att man vill eller om det är saker som man förväntas skriva. Men det tillfredsställelse som infinner sig när det är klart....den är väl värd att vänta på. Därför väntar jag lite till.

Kaffemugg, med kaffe....en bok som ska läsas inför bokprat på tisdag. Solsken och en hängmatta. Allt som behövs denna dag.

Här inne är det lugnt och skönt, vinden som tar i utanför växthusglaset stör inte det minsta.

Det enda som blev aningen problematiskt var att sonen låst balkongdörren efter ett kort besök. Men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde bli insläppt till slut....nu har jag laddat med lunch så nu går jag ut igen.

När rullgardinen åkte upp i morse blev jag riktigt glad. Inte så konstigt med tanke på att solen lyser, fåglarna kvittrar och vinden inte tar i alltför mycket.

Det kommer att bli en toppenhärlig dag. Kanske kan det bli första dagen med fika i växthuset? Det är inte helt omöjligt att det blir lunch där heller faktiskt bara molnen håller sig undan. Plötsligt känner jag hur livsandarna vaknar till liv!

Läser i nättidningarna att det försvunna planet ännu inte hittats. Eftersom den svarta lådan snart kommer att "dö" är det en kamp mot klockan som pågår. Det måste vara förfärligt att vara anhörig och undra vad som hänt. Fortfarande har dock inga vrakdelar hittats som kan ha med det försvunna planet att göra.

Trots det hemska kan jag inte hjälpa att den slumrande författaren i mig triggas av mysteriet.....jag kan inte låta bli att fantisera ihop de mest fantastiska konspirationer och äventyr om vad som kan ha hänt med planet. Det positiva med det är väl att i mina fantasier lever passagerarna på planet fortfarande...om än med nöd och näppe i vissa scenarier. Tänk om det kunde få vara så att en av mina fantasier stämmer....då räddas snart alla ombord på planet.

På väg ner i källaren alldeles nyss för att hänga en tvättmaskin råkade jag titta på mitt sybord. Där ska det stå en symaskin, annars ska det vara tomt. Nu är det totalt belamrat med grejor...burkar som ska in i matkällaren, lampor som bytts ut i fönstren ska in i förrådet och urvuxna kläder ska skänkas bort. Dessutom ligger frysblocket till glassmaskinen där. Får vi för oss att göra glass i helgen kommer det att gå dåligt vill jag lova. Den blir nog väldigt rinnig......
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte av vilken anledning jag använder sybordet till avlastningsbord. Framförallt inte med tanke på att jag behöver gå maximalt tio till femton meter till för att grejorna ska hamna där de hör hemma....undrar om det är det som är höjden av lathet?
Tänk om det här är dagen när de blir återbördade till sina egna platser? Fast det var ju det här med solen förstås...vem vill ta små promenader i sin källare när det går att promenera mellan huset och växthuset i stället?

Nu tänker jag i alla fall äta lite frukost och röja undan i köket. Sedan går jag nog ut ett tag, ett belamrat sybord vad är väl det att bekymra sig om egentligen?

Första filmen avklarad...

En efterlängtad fredag kväll. Friterade hemgjorda vårrullar framför en Star Wars film. Elden som sprakar i kaminen, sockarna avtagna. Jag njuter till fullo.

Nu har granskningen av Star Wars filmerna börjat på allvar igen. Detaljer synas och repliker upprepas. December 2015 har nästa film premiär. Om allt går som filmskaparna tänkt sig vill säga. Det kan tänkas att vi planerar in en USA-resa om det passar in i schemat då. Det skulle vara läckert att få se premiären på plats så att säga....Jag har ju faktiskt sett den sjätte filmen i Miami 1983, på den tiden det begav sig. Dags att börja spara helt enkelt....

Sockarna har åkt av och jag har äntligen slängt mig ner i soffhörnet efter ett antal timmars kvällsjobb. Det har blivit en hel del sökande efter matteinspiration på nätet och i det material som ingår i den fortbildning jag går. Det finns så mycket klokt och spännande att ta del av. En av internets fördelar, det utvidgade kollegiet. Alla fantastiska lärare som delar med sig av sina planeringar och tankar om lärande på nätet. Ikväll fick jag inte bara inspiration, jag planerade en del också.

Sedan lyssnade jag på Sir Ken Robinson. Min mentor som jag tyvärr aldrig träffat men vars arbete jag följer med stort intresse. Han har så många kloka saker att säga om skolan och när arbetet tenderar att ta överhand brukar jag plocka upp något av alla hans klipp på Youtube och lyssna till hans kloka ord. Det ger mig kraft att fortsätta med det jag för tillfället höll på med. Orkar man inte lyssna på vad han säger räcker det att lyssna på hans röst.....

Åh, vad jag önskar att jag skulle få en chans att träffa och diskutera i verkliga livet. Ett drömscenario skulle vara att få sitta ner med honom, Hans Rosling och Jan Eliasson och prata om skola, livet och spännande statistik. Alla tre är män vars arbete jag beundrar. 

Sedan tittade jag på inlägget om Austins fjäril igen, ett underbart klipp som visar vilken fantastisk utveckling en elev som får rätt feedback kan ha i sitt lärande. Tankar som går att ta med i alla ämnen även om just detta klipp handlar om bildämnet. 

Nu när skolan får så mycket negativ uppmärksamhet behöver i alla fall jag mer än någonsin skapa positiva tankar om skolan. 

Det har visst varit några trötta kvällar....jag kan ju som bekant inte ha sockar på mig när jag är trött....i alla fall inte hemma.

Det slår aldrig fel. Kudden är aldrig så skön, täcket aldrig så mjukt och madrassen aldrig så omfamnande som på morgonen när det är dags att vakna och kliva upp. I morse var inget undantag. Och hur gärna jag än ville jag stanna i sängvärmen var det bara att släpa sig upp och se till att komma iväg till jobbet.

Förmiddagen var toppen och treorna hann undan ännu ett nationellt delprov. Plötsligt hade dagen rullat iväg och jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Anledningen till att jag kände mig aningen vilsen var att jag för första gången sen nån gång i höstas inte hade nåt möte inplanerat under eftermiddagen. Det innebar att jag faktiskt både hann rätta och gå igenom brevkorgarna på skrivbordet som dignade under pappershögar. Pappershögar med okänt innehåll. Nu är det inte okänt längre utan har hamnat där det hör hemma. Det som inte hörde hemma någonstans får nu en andra chans i pappersinsamlingen....

Det känns som om jag har glömt något men inser att så icke är fallet. Det är bara det faktum att sonen vilar från träning ikväll som förvirrar mig, vi behöver ju inte åka till stan. Den här veckan är det enbart tisdag och torsdag som gäller....förutom söndag förstås. Igår körde han och en av hans äldre träningskompisar ett bältesträningspass innan duon. Båda såg glada och nöjda ut när de kom ner och tyckte att det kändes bra, sonen framför allt tror jag.

Nu ligger jag här i soffan och njuter av en annorlunda energigivande måndag. För det första med en middag i lugn och ro. Sedan ett streamat avsnitt av Agents of Shield tillsammans med sonen medan elden sprakade i kaminen. Tyvärr kunde vi inte se fler avsnitt för nästa visas inte förrän imorgon i USA. Det betyder att vi nog kan se det senare i veckan. Kanske onsdag...eller fredag.....
I dagens avsnitt fick jorden besök av Lorelei och Sif från Asgård i alla fall, om någon skulle vara intresserad.

På tal om det, vi har bokat biljetter till Captain America -The Winter Soldier som har premiär nästa vecka....onsdag kväll då sitter vi i biosalongen. Längtar!
Jag gillar verkligen Marvels filmer och serier där karaktärerna från de olika filmerna gör inhopp än här än där.....att de alla är superhjältar hela högen gör ju inte det hela sämre.....okej då jag erkänner, det är superhjältarna jag gillar (mest Thor).......fast Black Widow och Hawkeye går inte av för hackor de heller.

Nu funderar jag som bäst på vad jag ska göra, kanske läsa en av de böcker jag köpt in till biblioteket. En fantasybok som heter Cirkoli. Den planen känns som den bästa den här alldeles ljuvliga måndag kvällen.

Utomhus spelar vindspelet sina toner, det blåser ganska friskt. Det verkar blåsa friskt på Krimhalvön också. Där ska de idag hålla folkomröstning om Krim ska bli annekterat av Ryssland eller inte. Just nu ser det tomt ut vid vallokalerna men dagen är lång. Jag hör att minoritetsbefolkningen tänker bojkotta valet och med det i åtanke känns det som att resultatet är ganska givet.

Pastor Kevin Swanson i USA har en teori att djävulen förmodligen köpt Disney....Detta med anledning av den senaste filmen Frost. Han kallar filmen för ren och skär ondska. Eftersom prinsessan Elsa dessutom inte får någon man i slutet är hon troligen lesbisk enligt honom...en onaturlig relation till renen Sven har hon också...bara en sån sak......
Pastorn är känd sen tidigare bland annat för att ha kritiserat amerikanska pojkscouterna för att de tillåter homosexuella medlemmar...Jösses, jag blir mörkrädd att höra om såna människor som pastorn....

Nu pratas det surdeg på nyhetsmorgon igen. De pratar också om att det avslöjats att det som kallas surdegsbröd på affären inte är äkta. Jag måste säga att jag undrar hur vi som konsumenter överhuvudtaget kan tro att det ska vara äkta? Detta med tanke på att det tar lång tid att baka surdegsbröd, industrin har knappast den tiden. De tillsätter säkert lite surdeg och så voila, har de surdegsbröd. Fast inte äkta. Men det är bara vad jag tror.

Idag ska Sebastian göra surdegsvåfflor...surdegsvåfflor?? Jösses, ibland går det till överdrift med surdegsanvändandet tycker jag. Fast det kanske är jättegott....kan vara mina fördomar som kommer i vägen bara.
Jag för min del tänker då följa mormors recept med vispad grädde i smeten istället....bara jag hittar det. Jag hoppas att det finns i den lilla svarta "ärveboken". Med tanke på sonens laktosintolerans är det slut på dagarna med färdigt våffelmix i alla fall.

Det verkar gå en trend i vårt land att det inte är farligt att använda cannabis, att det inte är så beroendeframkallande trots allt. Den trenden har fått till följd att användandet av cannabis ökar. Samtidigt visar det sig att det aktiva ämne som ger ruset också har ökat i drogen, i vissa fall är nivån dubbelt så hög.
Det är oroande att bilden av cannabis som en harmlös drog vinner terräng tycker jag.....framförallt med tanke på att cannabis försämrar förmågan att använda hjärnan, att reflektera över sig själv. Man får också sämre kontroll över sig själv och vad som händer runt omkring. Cannabis är inte ofarligt!

Nej nu tänker jag ta mig lite frukost sedan ska jag börja leta våffelreceptet...

Det är inte ofta jag blir riktigt tät av min astma. I juli hände det när jag gick förbi ett bestånd med Gråbo. Då drog det åt i halsen, jag blev hes och fick jobbigt att andas. Igår hände det igen, jag gick ner i en källare där jag nog inte borde ha gått ner. Det var i egenskap av mitt uppdrag som skyddsombud jag var ute på rekognoseringstur. Det blev väldigt hest och tätt ett tag och som den slarver jag är hade jag inte min astmamedicin med mig....jag brukar låna av sonen när det blir kris. Som tur var hade jag nära hem och där fanns det ju! Då blev det bättre igen efter ett tag, men nog var det lite läskigt.

Nyheterna berättar att det plan som försvann på sin väg till Peking från Malaysia fortfarande inte har hittats. Däremot har man nu kommit fram till att någon på planet förmodligen stängde av planets kommunikationsutrustning och identifieringssändare medvetet. Man arbetar utifrån teorin att någon annan än besättningen tagit kontroll över planet. Det finns två områden där planet kan ha försvunnit, därför söker man extra i de områdena. En titt på nätets olika nyhetssidor om detta visar att konspirationsteorierna är många.

På nyhetsmorgon berättas om de resultat som Christian Benedict, docent i Neurovetenskap, har kommit fram till vad gäller sömn och tonåringar. Varannan tonårstjej sover dåligt på nätterna enligt den undersökning han har gjort. Detta beror enligt forskningen till stor del på användandet av mobiltelefoner och surfplattor. Skärmarna utstrålar samma ämne som solen och det gör att hjärnan trycker ner melatoninet som ska få oss att bli trötta och sova.
Killarna påverkas inte lika mycket enligt forskningen. Forskarens egen teori är att killar inte är lika uppkopplade på de sociala medierna som tjejerna är. De har inte samma behov av att kolla vad som hänt hela tiden. Det betyder ju i såna fall att även om killarna sitter framför datorn och spelar så kan de slappna av och somna när de väl lägger sig.....fast de kan nog vara nog så trötta av att spela för länge på kvällarna....då får ju de också för lite sömn....gäsp.

Jag har också fått för lite sömn de senaste veckorna. Den största anledningen till det är att jag har vaknat i princip varje natt med migrän. Vissa nätter mer smärtfyllda än andra. Efter att ha tagit medicin har jag väntat på att smärtan ska släppa för att kunna somna om. Vissa nätter har det tagit längre tid än andra.

Jag inser ju att jag har för mycket att göra, det är anledningen till huvudvärken. Tankarna har snurrat, vad ska jag göra åt situationen, vad ska jag plocka bort?

Vad gäller jobbet behöver jag ju det för att få en inkomst (sen är det ju kul också). Så det kan jag inte plocka bort från min lista över saker jag gör. Det jag kan göra är att sänka min egen ambitionsnivå. Det är bara att inse att jag inte hinner allt jag vill. Det blir bra ändå.

Under mina nattliga vakentimmar i slutet av veckan kom jag så fram till att det som återstår att plocka bort är de uppdrag jag har på fritiden. Det är där jag ska kapa. Något jag inte kan göra riktigt än, men om några månader så. Fram till dess ska jag göra mitt bästa för att ta en sak i taget.

Natten som gick har jag sovit hela natten utan att vakna av huvudvärk. Beror det på mitt beslut eller är det slumpen tro?

Det var en finfin dag i skolan, sjukgymnastträningen gick bra. Därefter givande mattediskussioner och sedan en härlig promenad efter maten. 

Nu har jag med gott samvete slängt mig ner i favorithörnet i soffan. Kollar in lite nyheter och lyssnar till tvättmaskinen som snart har centrifugerat färdigt. 

Med till soffhörnet har jag den bok jag lånade i går. Det är sista delen i trilogin om familjen Barkhe.  Jag ser fram emot att dyka in i 1600-talet efter att en längre period enbart läst pedagogisk litteratur. Så nu kastar jag mig in i den skönlitterära världen igen! 

Vinden har mojnat, molnen är tillbaka. Återigen en gråmulen dag alltså. Den sista innan det är dags att säga farväl till sportlovet för den här gången.
En härligt avslappnade vecka har gått. Kanske lite för avslappad inser jag nu när jag tänker på dagens göromål. Jag går igenom att göra-listan i huvudet och funderar på att dra täcket över huvudet och låtsas som att den inte finns. Inser dock att det inte är någon bra idé. Fast jag vet ju att när jag väl sätter igång så går det bra.

Nyhetsmorgon visar en stor mängd kläder som har till hört Michael Bindefeld som Bukowskis nu ska auktionera ut. Michael går själv runt och berättar om kläderna, berättar om de olika plaggens historia och jag inser att han har plöjt ner otaliga tusenlappar i sin garderob. Pengarna som kommer in doneras till kommittén för antisemitism. Tusenlapparna kommer att göra nytta.

Magnus Utvik berättar om den bok han har skrivit om Hans Scheike och hans kvinnor, "Tuktad till frihet". Han träffade dem och gjorde en intervju efter deras frisläppande. En skakande berättelse. Boken har han skrivit för att ge upprättelse till offren. Han vill också att synen på Scheike som en snäll smiskgubbe ändras. De övergrepp som begicks mot barnen innan de lyckades fly var förfärliga. Magnus berättar att det finns offer som lidit i 25 år, så farbror Sheike var nog allt annat än snäll.

Fortfarande har man inte hittat det passagerarplan som plötsligt försvann på väg från Malaysia häromdagen.Två av passagerarna reste med stulna pass. Därför misstänker man sabotage just nu. Sökandet fortsätter.

Röda korset berättar att det nu är extra akut brist på livsmedel i Syrien. Vi uppmanas att skänka pengar till matpaket så att de människor som bor där får något näringsrikt att äta. För sjuttiosju kronor skickas ett matpaket som räcker till en person en hel månad. För trehundraåttiofem kronor skickas ett matpaket som räcker till en familj. Inte mycket pengar, framförallt inte med tanke på vad vårt eget matkonto per månad uppgår till. De berättar också att vissa områden är stängda så det är svårt att få en överblick hur allvarligt läget egentligen är. Förmodligen är det ännu värre än vad vi får vet. Vissa områden har varit stängda för insyn under så lång tid som ett år.....

Nej nu är det nog dags att börja beta av listan med saker att göra, framförallt med tanke på att sonen ska skjutsas till sin träning om ett tag.

Solen tittade fram tidigare i morse men nu har molnen kommit blåsande. Hoppas de blåser bort lika snabbt igen. Jag skulle gärna ta mig en kopp kaffe ute i solen idag.

Zappar mellan kanalerna: På den ena kanalen åker de på två skidor, i den andra har de bara en. Storslalom mot störtlopp. Världscupen mot Paralympics. Jag är djupt imponerad av alla idrottare men de som tävlar med handikapp imponerar mest av alla. Först har de vunnit över sin skada sedan har de tränat upp sig så att de kan idrotta på elitnivå. Fantastiska prestationer.

Carl Bildt gästade Nyhetsmorgon där han pratade om krisen i Ukraina. Där visar man om igen filmklippet av den ensamme rullstolsburne man som med Ukrainas flagga rullar in på arenan under Paralympics invigning. Han fick stående ovationer av alla på läktarna, i Ryssland. Hoppas den andan sprider sig bland makthavarna i de båda länderna och de som har stängt vägen in till Krim då kanske det finns hopp trots allt. Fast Putin såg sur ut.....

Annars är det förstås den internationella kvinnodagen som får mest uppmärksamhet idag. Det diskuteras i paneler, visas reportage från hela världen, det har skrivits artiklar och krönikor. Vissa krönikor mer trötta än andra. Alla tidningar med någon slags självrespekt har dessutom frågat folk på stan vad kvinnodagen betyder för dem.

Här hemma fokuseras det väldigt mycket på att flickor ofta får högre betyg än pojkar i skolan men när det sedan kommer till jobb så tjänar männen bättre. Snett, visst det tycker jag också. Vi har mycket att arbeta med när det gäller jämställdhet i arbetslivet och i vardagen.

Men själv tänker jag mest på alla kvinnor runt om i världen som inte får bestämma själva, utan det är först pappa sedan maken som bestämmer. Kvinnor och ofta unga flickor som tvingas till giftermål. Flickor och kvinnor som tvingas in i äktenskap där de inte är den enda frun. (Har någon hört talas om att kvinnor får ha flera äkta makar, existerar det?)

Hedersmord, våldtäkter, flickor som får syra kastat i ansiktet för att de vanhedrat familjen. Kanske för att de inte vill gifta sig med den familjen bestämt, eller för att de vill skilja sig från en man som misshandlar och våldtar dem. Eller så har de blivit våldtagna av någon annan och blir straffade för det.

Flickor runt om i världen som fortfarande bli omskurna. Barn och kvinnor som lockas med arbete i andra länder men blir sålda som sexslavar istället. Barn som blir sålda till pedofiler. Flickor som inte får gå i skola utan fostras till att bli en god hustru och mor. Läste idag om en flicka som önskade att hon var pojke. Hon vill ha ett liv.
Det är några av alla de saker jag vill uppmärksamma idag, den 8 mars.

Men vad vi än väljer att uppmärksamma bör vi göra just det och inte fnysa åt den här dagen. För den är viktig för jordens alla kvinnor och män.

Nu har Sudden blivit firad. Han blev överraskad i förmiddags när han såg paketen. Det hade han inte förväntat sig. Men mammor kan det här med överraskningar.

Han hade nämligen pratat om blommor i sitt fönster men eftersom det är ett täckt fönster är det inte så lätt att få saker att överleva. När jag i förra veckan såg några roliga blommor som överlever allt köpte jag det till honom. Plötsligt blev det ju riktigt fint och hemtrevligt trots bristen på utsikt....

Överraskningspaketen.

Så här såg det ut i fönstret innan presenterna öppnades. 

Så här fint blev det sedan presenterna öppnats och ställts dit. 

En mormor vet vad barnbarnet vill ha: Bästa presenten, chips och pengar!

Smarrig tårta.

Sista vardagen på sportlovet idag, passar på att slappa under täcket med en mugg kaffe innan det är dags att börja ställa väckaren igen. Det gäller att passa på.

Om en stund ska jag kraxa ur rören så att jag kan sjunga för sonen. Det är ju födelsedag idag. Men ännu en stund till får han allt sova innan det är dags att väcka honom med födelsedagsfika på säng.

15 år redan. Det svindlar när jag tänker tillbaka på åren som har gått sedan jag höll det 3 kilo tunga (lätta) lilla knytet i famnen första gången. Knytet som med alldeles för stora kläder och med den djupaste blick tittade in i mina ögon. I det ögonblicket började den bästa tiden i mitt liv. Och idag har det alltså blivit dags för ännu en födelsedag.

Idag ska jag baka. Detta med anledning av att sonen fyller år imorgon. Han har önskat någon form av chokladtårta så jag funderar vilken laktosfri variant det ska bli. Det är ju inga större problem eftersom de flesta ingredienserna går att byta ut. Vissa är dock lite svårare, som till exempel kondenserad mjölk. Kanske bakar jag stora muffins och gör småtårtor. Vi får se helt enkelt.

Jag har lite annat att förbereda inför födelsedagen också. Sonen har visserligen redan fått sin present men en liten överraskning har jag kvar i bakfickan. Bakfickan är inget bra ställe när man ska ge bort saker så det är nog bäst att jag slår in det i ett paket. Roligare blir det för den som får det också....

Gårdagen ägnade sonen åt skolarbete nästan hela dagen, jag kom med uppmuntrande tillrop och gav feedback på de texter han skrivit. Idag har han nog några timmar kvar om jag har förstått hans planering rätt men sedan hoppas jag att han blir klar. Jag har nämligen förbjudit honom att hålla på med skolarbetet i morgon när det är födelsedag. Då ska man få vara ledig tycker jag.

På nyhetsmorgon handlar det om inredningstips just nu. Att köpa en eller flera tavlor i en färgton man tycker om och sedan köpa saker i den färgskalan. Några kuddar, vaser, ljuslyktor och andra detaljer i form av mässing och färgmatchade böcker. Det är ju bara det att när jag börjar räkna ihop vad alla dessa detaljer kostar så går det fort att tusenlapparna ramlar iväg. Inte får man göra detta så många gånger per år...i alla fall inte med normalinkomst. Men med en budgetvariant och loppisköp kan det gå. Ja, inte är det aktuellt här hemma just  i alla fall så jag klarar mig. Fast det var ju det här med saker i färgen orange då förstås....

Nog är det rätt märkligt ändå. Den här veckan när jag kan sova hur länge jag vill varje morgon vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Det känns som nåt slags ödets ironi. Å andra sidan kan jag ligga kvar hur länge jag vill i sängen, dricka mitt kaffe och läsa tidningen.

Idag ska jag i alla fall tillfälligt jaga bort latmasken, ett pass hos min sjukgymnast står på programmet igen. Fast mitt knä mår inte så bra, det kan bero på en visserligen härlig promenad i måndags men aningen för lång kanske. Att fixa en timmes promenad får jag vänta med ett tag, det är tydligt, men härligt var det.

Annars ligger fokus på färgen orange just nu....jag letar vaser, flaskor och skålar i glas. Ja även ljusstakar. Loppis i Gottne gav ingenting, inte heller Sveriges största kiosk (eller om det är världens största).

Jag har nämligen fått för mig att det ovanpå mitt piano ska bli en orange kaskad av vackra föremål. Att det finns att köpa ljusstakar och annat i inredningsbutiker vet jag men jag hade ju tänkt mig många saker och då blir det för dyrt.
Blått fanns hur mycket som helst...och rött....och grönt....och lila....och rosa.....men inte orange. Typiskt!

Jag hör på nyheterna att Jan Eliasson arbetar hårt med att på diplomatisk väg försöka få parterna att komma fram till en förhandlingslösning i samförstånd i Ukraina. Det är en svår situation med bristande kontakter mellan Ryssland och Ukraina som gör att det krävs fingertoppskänsla för att inte förstöra mer än man hjälper.  Finns det någon som kan  lyckas är det Jan Eliasson, denne fantastiske man som med sin förmåga att uttrycka sig kan uträtta underverk. Jag hoppas verkligen att han lyckas.

Solen gömmer sig fortfarande bland molnen, jag som längtar så efter att få en dag med sol så att jag kan dra mig ut i växthuset och njuta....fast när jag kollar in väderprognosen ser det lovande ut när det närmar sig helg. Jag tror ändå att jag ska ta mig en morgonpromenad, fast inte så lång, det får mitt knä allt stå ut med.

Idag pratar de om feber på nyhetsmorgon. Vad som är människors normaltemperatur och vad som räknas som feber. Frågorna är många, svaren är entydiga....man ska inte stirra sig blind på graderna utan fråga sig själv hur man mår. Titta på trenden, går temperaturen upp eller ner....sunt förnuft.

Nyheterna rapporterar om en eventuell reträtt av de ryska styrkorna som är posterade vid Ukrainas gräns. Jag hoppas verkligen att det stämmer så att ett eventuellt krig avvärjs. Fortfarande har man dock inget att säga om de ryska soldater som befinner sig inom Ukrainas gränser.

Nyheterna rapporterar att häftigt temperament ökar risken för hjärtinfarkt eller stroke. Två timmar direkt efter ett vredesutbrott ökar risken för hjärtinfarkt fem gånger och risken för stroke mer än tre gånger. Allt enligt amerikanska forskare som granskat medicinsk litteratur. Det gäller alltså att inte hetsa upp sig i onödan och om ilskan ändå kommer får man se till att det pyser lite lagom.

En mediesnubbe (rådgivare, forskare?) berättar om Snapshat och farorna med detta sociala medium. Det är en app där man tar bilder eller korta filmklipp och sedan skickar till en eller flera kompisar som i och med att kompisen tittat på den försvinner från skärmen.  Det gör att många ungdomar skickar mer eller mindre vågade klipp på sig själva i tron att när filmsnutten väl visats försvinner den.

Fast det är en sanning med modifikation, som mottagare kan man ta en screenshot, då är bilden kvar. Och även om den som skickat klippet får ett meddelande om att mottagaren tagit en bild så är man ju inte säker för det. Med en mobil till kan man ju alltid ta en bild av bilden....Därför uppmanar han föräldrar att ladda ner appen och lära sig hur den fungerar så att man kan prata med sina barn och ungdomar om detta och ge dem förståelse för hur den kan missbrukas.

Jag inser att det nästan är en heltidssysselsättning att hålla sig ajour med alla nya appar och utvecklingen vad gäller sociala nätverk. Att ha koll på allt är nog nästan omöjligt eftersom det kommer nytt hela tiden. Faran ligger i att barn, ungdomar och vuxna också för den delen har svårt att avgöra vad som lämpar sig för publicering. Information, samtal men framför allt att föregå med gott exempel. Det är nog rätt melodi för att hantera allt det nya.

Sandra Dahlén, RFSU-informatör, berättar om en bok hon har skrivit som vänder sig till unga tjejer från 14 år och uppåt. Den heter "Sex med mera" och tar upp frågor som: Vad är sex? Vad är normalt? Hur bli man ihop? Hur sätter man gränser? En angelägen bok för alla unga tjejer men jag kan tänka mig att den är värdefull att läsa även som förälder. Det finns en bok för unga killar också. Den heter "Kukbruk". Författare till den är Manne Forssberg och den handlar också om sexualitet, kärlek och relationer skriven på ett sätt som tilltalar unga. Viktiga böcker! Jag undrar om dessa böcker finns på vårt bibliotek att låna för våra ungdomar? Det ska jag kolla upp nästa vecka när jag jobbar på biblioteket igen.

Nu laddar jag för dagens äventyr....det gick fort....inga äventyr inplanerade....jag gör nog som igår och slappar så mycket jag kan.

Tänk att jag kan känna en sådan barnslig tillfredsställelse över att ha städat. Igår efter en trög start satte jag igång, ungefär samtidigt som Vasaloppssegraren gick i mål. Dammtrasan åkte fram och jag dammtorkade både det ena och det andra.....vissa ställen hade inte sett dammtrasan på ett längre tag. Ovanpå sonens bokhyllor var ett sånt ställe.....

Medan jag gick runt med dammtrasan torkade Sudden golvlister och dammsög. När golven sedan var såpatorkade doftade det ljuvligt i huset. Jag förväntade mig fanfarer och applåder, efter att i mitt tycke utfört ett storverk, men det var märkligt tyst....
Det kan ju vara det faktum att orken tog slut när det var dags för mina egna bokhyllor i arbetsrummet....men man kan ju inte göra allt på en enda dag eller hur? Trots allt bor vi i ett stort hus och som man brukar säga, Rom byggdes inte på en dag. Kanske kommer fanfaren när bokhyllan är dammtorkad även den.

Ute faller snön idag, så återigen blir det en dag där solen inte visar sig för oss. Men jag har förberett för solens återkomst i alla fall. Jag bytte bort de mörka gardinerna i vardagsrummet igår. Ljusa lätta gardiner som släpper in vårljuset hänger nu i fönstret. Redo att välkomna solljuset och visa mina oputsade fönster.....

Senare idag är det dags att åka till stan, sonens hyposensbehandling står på programmet. Men fram till dess har jag lite kläder som ska tvättas och hängas...okej lite var en underdrift men om jag hinner tvätta några maskiner idag så är det nog bara är lite kvar sedan. Med tanke på att jag är hemma mer än vanligt den här veckan hinner jag nog ta undan tvätten allt eftersom också. Kanske är det då fanfaren kommer, om jag lyckas med det?! Jag längtar verkligen efter den...fanfaren alltså...

För ett tag sedan gick årets start i Vasaloppet. Ett lopp som inte haft de enklaste förutsättningarna i år med tanke på vädret. Men med ett enormt arbete har arrangörerna lyckats få till spår så att åkarna kan ta sig till Mora även i år. Gör de inte det beror det förmodligen på åkarna själva.

Jag funderar så på vad det är som får en del att ställa sig på skidorna för att åka de långa milen till mål.

I spåret finns bland annat killen som åker för att eventuellt kunna håna brorsan som inte tog sig i mål ifjol. Eller kvinnan som åker för att stötta sin man...hon har aldrig åkt skidor (sa hon, svårt att tro). Eller de som åker för att de slagit vad med någon. Jag beundrar alla dessa åkare som med entusiasm tar sig an denna svåra uppgift.

I spåret finns också Frida Wallberg som juni 2013 knockades under en boxningsmatch och fick en hjärnblödning. Snacka om att hon måste ha en fantastisk kämpaglöd som på så kort tid tagit sig så här långt. Hennes utmaning den här dagen är nog bland de största. Under intervjun innan loppet berättade hon att hennes huvud fortfarande inte är riktigt med (som hon uttryckte det själv). Det hördes även på talet, lugnt och eftertänksamt. En fantastisk kvinna är hon i vilket fall och jag hoppas verkligen att hon når sitt mål både den här dagen och sedan. 

Det som också fascinerar är alla glada miner jag ser, leende människor som går fram i spåret på grund av de långa köerna. Åkare som får stanna och skrapa bort tjocka lager av snö som frusit fast under skidorna, men nog ler de alltid. Det gör att man på något sätt kan förstå magin med att åka detta långlopp...inte för att det lockar mig...men jag kan ändå förstå att det finns de som blir lockade. 

Det som lockar mig just nu är längtan efter lediga soliga dagar. Dagar när jag kan öppna upp mitt växthus och sitta i solen med en mugg kaffe. Något som inte kommer att hända idag då det flyger snö i luften. Jag inser att årstiderna luras med mig och alla andra. De får oss att längta efter våren men ännu är det länge kvar innan vintern släpper sitt grepp. Men nog hoppas jag att sportlovet bjuder på någon solig dag....då vet ni var ni hittar mig!

Upptäcker att jag inte bloggat sedan i tisdags, dagarna rusar verkligen iväg med en farlig fart. Jag gillar inte riktigt det faktum att jag inte har ork för mitt bloggande lika ofta som förut. Framförallt med tanke på att det under en lång period har varit min vardagsventil när det gäller att släppa ut stress och slappna av.

Ämnen att skriva om saknas i alla fall inte, lite då och då dyker det upp saker jag vill berätta om....det är bara det att när jag väl kommer till tiden att skriva har jag glömt vad det var jag ville dela med mig av....vilket innebär att det förmodligen inte var särskilt viktigt.

Igår åkte jag och mamma till familjen i Härnösand och hälsade på. En härlig kväll med god mat och mycket prat stod på programmet. Efter frukost åkte vi sedan hemåt. Jag packade upp och sedan har jag slappat i soffan resten av dagen. Ännu ett avsnitt av Agents of Shields stod på programmet efter middagen. Nu finns bara ett avsnitt till från första säsongen att streama. Hoppas de snart börjar visa fortsättningen, i USA alltså. Här i Sverige har de avsnitt vi kollat inte visats ännu.

Nu sitter jag mest och kollar in nättidningarna och förfäras över det som händer i Ukraina. Känslan av en annalkande katastrof är stor. Putin har fått klartecken av parlamentet att ingripa militärt i landet vilket gör att spänningen stiger runt om i världen i väntan på vad som ska hända. Jag kan inte ens föreställa mig hur de stackars människor som bor i landet känner det.

Läser också om en lång rad unga flickor i Guatemala som blivit våldtagna och därefter fött barn. De unga mödrarna i djupa trauman med ett förstört liv utan förmåga att anknyta till det egna barnet. Vilket inte är konstigt alls. Ett barn som får barn, ibland efter flera års övergrepp. Vissa av dem så unga som elva år...elva år....Vad är det för fel på alla dessa män runt om i världen som ger sig på barn, våldtar dem och gör dem gravida och därigenom förstör deras chanser till ett normalt barnaliv. Det knyter sig i magen på mig.

Nu tänker jag titta på nån film som inte kräver någon större tankeverksamhet, det blir till att zappa till dess att jag hittar något passande...