Sista vardagen på sportlovet idag, passar på att slappa under täcket med en mugg kaffe innan det är dags att börja ställa väckaren igen. Det gäller att passa på.

Om en stund ska jag kraxa ur rören så att jag kan sjunga för sonen. Det är ju födelsedag idag. Men ännu en stund till får han allt sova innan det är dags att väcka honom med födelsedagsfika på säng.

15 år redan. Det svindlar när jag tänker tillbaka på åren som har gått sedan jag höll det 3 kilo tunga (lätta) lilla knytet i famnen första gången. Knytet som med alldeles för stora kläder och med den djupaste blick tittade in i mina ögon. I det ögonblicket började den bästa tiden i mitt liv. Och idag har det alltså blivit dags för ännu en födelsedag.