Nog är det rätt märkligt ändå. Den här veckan när jag kan sova hur länge jag vill varje morgon vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Det känns som nåt slags ödets ironi. Å andra sidan kan jag ligga kvar hur länge jag vill i sängen, dricka mitt kaffe och läsa tidningen.

Idag ska jag i alla fall tillfälligt jaga bort latmasken, ett pass hos min sjukgymnast står på programmet igen. Fast mitt knä mår inte så bra, det kan bero på en visserligen härlig promenad i måndags men aningen för lång kanske. Att fixa en timmes promenad får jag vänta med ett tag, det är tydligt, men härligt var det.

Annars ligger fokus på färgen orange just nu....jag letar vaser, flaskor och skålar i glas. Ja även ljusstakar. Loppis i Gottne gav ingenting, inte heller Sveriges största kiosk (eller om det är världens största).

Jag har nämligen fått för mig att det ovanpå mitt piano ska bli en orange kaskad av vackra föremål. Att det finns att köpa ljusstakar och annat i inredningsbutiker vet jag men jag hade ju tänkt mig många saker och då blir det för dyrt.
Blått fanns hur mycket som helst...och rött....och grönt....och lila....och rosa.....men inte orange. Typiskt!

Jag hör på nyheterna att Jan Eliasson arbetar hårt med att på diplomatisk väg försöka få parterna att komma fram till en förhandlingslösning i samförstånd i Ukraina. Det är en svår situation med bristande kontakter mellan Ryssland och Ukraina som gör att det krävs fingertoppskänsla för att inte förstöra mer än man hjälper.  Finns det någon som kan  lyckas är det Jan Eliasson, denne fantastiske man som med sin förmåga att uttrycka sig kan uträtta underverk. Jag hoppas verkligen att han lyckas.

Solen gömmer sig fortfarande bland molnen, jag som längtar så efter att få en dag med sol så att jag kan dra mig ut i växthuset och njuta....fast när jag kollar in väderprognosen ser det lovande ut när det närmar sig helg. Jag tror ändå att jag ska ta mig en morgonpromenad, fast inte så lång, det får mitt knä allt stå ut med.