Igår tog vi en tur till stan och köpte kängor till sonen. Av någon märklig anledning passade inte en stövel eller känga som fanns här hemma hans fötter längre. Vi åkte ut till Naturkompaniet och Fjällräven och fyndade ett par Meindl till honom för halva priset. Perfekt för både regniga dagar i skogen och kyliga vinterdagar ute i snön.

Resten av gårdagen blev sedan en slö historia. Det har faktiskt varit mitt största mål den här helgen, att vara slö.

Tidig eftermiddag idag var det dags att ta bilen ner till stan igen. Tävlingsträning stod på programmet. Idag fokuserades det på att kasta. Anledningen till alla kast stavas Nordic cup och SM-kval i Nacka om två veckor. Det innebär att det blir intensiv träning ett tag framöver. Det var i alla fall två taggade grabbar på mattan.....som dock visade en lätt trötthet när den andra timmen närmade sig sitt slut.

Efter att ha tittat på medan sonen och hans duopartner nötte kast, åkte vi hem, köpte pizza och slängde oss ner i varsitt soffhörn. Med elden sprakande i braskaminen, en film och nygräddad pizza har vi nu mått riktigt gott några timmar.

Själv måste jag ärligt erkänna att jag inte gjort så förfärligt mycket idag mer än att agera taxichaufför och komma med uppmuntrande hejarop. Några tvättmaskiner har jag hunnit köra, renbäddat i sängen och röjt på köksön.
Alla som har varit hos mig vet hur stor och fin den är.....nu syntes bänkskivan knappt för all reklam, all post, alla tidningar och annat skrot som låg där och tog plats. Men nu ser man hur den ser ut igen....och det finns plats att sitta där och äta.

Dessutom har jag slängt ett antal blommor som inte överlevt den sparsamma vattningen.....och några som av någon outgrundlig anledning hade fått för mycket vatten. Hur nu detta är möjligt? I vårt hus? Där inomhusvattenkannan är en raritet som endast i sällsynta fall tas fram ur skåpet.....Nåja det var dock ett faktum.

Nu har det blivit dags att förbereda inför morgondagen, sen ska jag sjunka in i en bok.

Igår var det fredag och dags att mysa igen. Tydligen firar fredagsmyset tjugo år. Enligt nyheter och tidningar myntades uttrycket av en familj i Sävedalen som intervjuades om sina tevevanor 1994. Om det var första gången uttrycket användes förtäljer däremot inte historien. Måste ärligt erkänna att jag inte märkte av begreppet förrän chipstillverkarna började med sin reklam angående fredagsmyset.....ni vet den där reklamjingeln som biter sig fast och irriterar.

Fast vi hade nog nåt slags mys igår i alla fall med plockmat framför en film innan sonens kompis kom hit och de försvann in i spelens värld istället. Själv kraschade jag i soffan, trots högar av saker att ta tag i här hemma. Kände att det var det jag behövde igår. Så skönt det var! Njuter fortfarande av efterdyningarna. Dessutom har jag sovit gott hela natten, inga tankar på jobb eller vindoveraller som stört sömnen.

Om ett tag ska ungdomarna väckas, sonen och jag ska till stan. Han behöver något att ha på fötterna (de växer hela tiden) och jag ska ner till jutsun för att kränga lite dräkter. Kan nog tänkas att det blir något att äta innan vi åker hem igen på eftermiddagen också. Sen är det inte så mycket inplanerat den här helgen förutom imorgon när det är träningsdags igen. Det känns riktigt skönt!
På väderleksrapporten varnar de för hårda vindar.  Det gör att soffan, film eller en god bok, godis och en eld i braskaminen är den ultimata planen för eftermiddagen och kvällen.

Nu en kaffemugg till mig, sen väckning av tonåringar!

Idag blev jag faktiskt lite rädd under eftermiddagen när jag var på väg till en träff i Mellansel. När jag hade svängt av vägen och körde ner mot byn började jag plötsligt fundera över anledningen till att jag hade åkt ner där. Efter en kort stund kom jag på vad det var, mattelyft. En liten ledtråd till att det är en aning för mycket nu kanske.....men det var ju tur att jag kom på var jag var på väg så att jag inte vände och åkte mot Bredbyn igen....

Ute är det frostigt och kallt nu, inte min melodi även om det är många som är glada över kylan som är här. Jag hade gärna sjungit sommarsången ett tag till. Måste erkänna att jag blir lite avis på vänner som sitter i linne och shorts och njuter utomlands. Jag unnar dem värmen av hela mitt hjärta men hade inte haft något emot att sitta där jag också.

Nu tänker jag ägna mig åt pensionärsligan ett tag, i den bok jag läser nu har de varit i Las Vegas och rånat casinon! Precis den typen av lättsamma underhållning jag behöver ikväll.

Jodå, jag tog mig ur sängen och snurrade ihop en deg i assistenten i morse. Sonen hade under en längre tid önskat att jag skulle göra frallor med basilika i igen men inte fanns det någon basilika i vårt hus just nu. Som tur var hade vi pesto i kylen. Nästan lika bra. Hur som helst blev de goda. Tre frallor åt sonen till frukost, sedan fick jag stränga order att skriva upp receptet så att jag kan baka dem igen. 

När jag stod där och knådade degen kom jag plötsligt att tänka på en kollega jag arbetade med i början av nittiotalet. Hon berättade att när hon haft en tuff dag på jobbet gick hon alltid hem och bakade bullar eller annat bröd så att hon fick knåda och banka degen för att på det sättet bli av med eventuell ilska och frustration. 

Själv kände jag mig varken ilsken eller frustrerad i morse utan mest trött och sugen på nybakat bröd. Fort var det gjort i alla fall....det tog inte lång stund. Den mesta tiden gick till jäsning och då kunde ju jag passa på att jäsa i sängen med en kaffemugg!

Mmm, nybakade frallor till frukost!

Torsdag, fredag, lördag och nu är det söndag. Nyss var det ju onsdag, vad händer? Allvarligt, det är någon som mixtrar med tiden.
Idag är det en gråmulen dag, faktiskt känns det som att det kanske är idag hösten kommer. Hittills har den ju lyst med sin frånvaro för även om nätterna varit kalla har dagarna med sin värme motat bort gubben Höst. Det känns i alla fall väldigt skönt att jag tömde altanen förra helgen så att det bara är lite småplock kvar ute på tomten nu.

Sonen som varit sjuk hostar inte riktigt lika mycket längre även om det fortfarande är illa nere i luftrören. Med facit i hand konstaterar jag att det faktum att han sprang i onsdags ställde till det lite. Förkylning, ansträngning och fuktig luft är ingen bra kombination när det gäller astman. Förhoppningsvis har den vila han fått nu några dagar gjort att han kommer i form igen!

Själv hoppas jag att jag ska klara mig från den höstförkylning som far runt, veckorna som kommer blir intensiva. Det innebär att jag definitivt inte har någon tid för några baciller. Därför får jag se till att vila alla stunder jag kan, då kanske jag klarar mig. Och vila är något jag ägnat mig åt denna helg.

På Nyhetsmorgon idag fortsätter man att analysera SD:s framgångar, visar hur man ska få liv i en trött hy, lagar goda tårtor och sen kan man ställa frågor till Mia Törnblom om relationer.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta en deg på jäsning så att vi får nybakat matbröd till frukost.....känns lockande men lite jobbigt.

Idag har jag verkligen haft en toppendag. Solen gömde sig visserligen bakom molnen men det var riktigt skönt ändå. Hela skolan vid Flärken. Samarbets- och värdegrundsövningar, wokad lunch och framförallt , glada skratt dagen lång. Aningen trötta ben på väg tillbaka till skolan dock....

När jag på eftermiddagen åkte till sjukgymnasten för mitt träningspass törs jag lova att en doft av rökig skogsmulle spred sig i lokalerna där. Att sedan sätta sig i bilen efter träningen gjorde att jag höll på att storkna av röklukten.....nu är alla kläder tvättade eller utslängda på altanen. Själv tog jag en lång dusch....

Ikväll är det en sån där härlig kväll igen....hemmakväll stavas det.....medan tvättmaskinen snurrar ligger jag i soffan och läser. Just nu har jag fyra böcker på gång......några handlar om pedagogik, en läser jag i egenskap av skolbibliotekarie och en läser jag bara för att jag vill. I och för sig läser jag övriga bara för att jag vill också.....det tänker jag fortsätta med nu!

Eld på gång!

Som så många andra har jag nyttjat min rätt idag och lagt min röst för demokratin. En rättighet, möjlighet men också en skyldighet. Runt om i världen finns människor som kämpar för rätten att utöva demokrati. I vårt land kan vi gå till valurnorna utan rädsla, då är det ansvarslöst och dumt att strunta i att lägga sin röst. Finns inget parti som passar kan man i alla fall rösta blankt. Då visar man att man bryr sig i alla fall.

Sitter och kollar in valvakorna just nu, zappar mellan ettan och fyran. Ser hur siffrorna för vallokalsundersökningarna kommit. De skiljer sig åt en del. Mest skrämmande är att var tionde valt att lägga sin åtråvärda röst på ett parti som har en mörk och skrämmande underton. Hur är det möjligt att så många är så blinda och döva att de inte ser den ideologi som gömmer sig under ytan. Svårt att tolka det hela som något annat än ett totalt missnöje med övriga partier, jag vill inte tro att så många stödjer de rasistiska tankar som lyser igenom så tydligt att den minsta lilla unge kan märka av det. Men än har inte de "riktiga rösterna" räknats så det blir till att vänta och se.

Förutom att rösta idag har det blivit mycket datorjobb, helst hade jag hängt ute i de ljumma vindarna men ibland kallar plikten.....lite matlagning på det och vips var det dags att slänga sig ner i soffan med lite snacks och kolla in statistiken som presenteras. I vanliga fall är jag inte särskilt intresserad av siffror och jämförelser men valvaka är verkligen spännande. Nervdaller på hög nivå....

Vaknade ganska tidigt i morse och kände mig rätt pigg. Varför kan man undra? När det är lördag och jag får sova?? Av vilken anledning kan jag aldrig känna mig lika pigg en vardag?? Totalt ologiskt.....

Fast det gick snabbt över, jag låg och drog mig och vips var jag trött och somnade om. Vilket sett i backspegeln inte var så smart för när jag vaknade igen värkte huvudet lika illa som mitt knä efter en omgång med gräsklipparen.

Då var det bara att kliva upp, ta en tablett och sätta igång med några av alla saker som väntade. Nu när kvällen är här kan jag konstatera att dagen var rätt snäll. Flera maskiner blev tvättade, jag tömde alla krukor på blommor, skördade persilja och bar bort trädgårdsmöblerna från altanen.

Det innebär att Barbafamiljen fått flytta in i växthuset igen. Där kommer de att ha det riktigt trivsamt i vinter. Inte så mörkt. I början av veckan använde jag nämligen en kvart till att sätta upp några ledslingor jag köpt. Fastän de sitter gömda lyser de upp hela växthuset på ett fantastiskt fint sätt när mörkret faller.

Dessutom dammsög sonen, jag torkade golven och min snälla mamma kom och tog hand om den del av amöban som behövde strykas. Inte nog med det på eftermiddagen kom grannen tillbaka och kapade ännu mer ved. Så nu kan vi elda i braskaminen utan en enda tanke på att hitta vedträn med lagom längd....det är bara att lasta in...för att komma åt dem som är för långa får vi nog elda i flera år....

Nu lite film med sonen, lördagsmys!

Det lyser verkligen fint av ledslingan.

Något allvarligt håller på att hända med tiden. Jag fruktar att det pågår någon slags konspiration. Tiden har alltid gått fort men på något sätt har den räckt till det som ska göras ändå, inte alltid kanske men på ett ungefär i alla fall. Men nu!!! Vad händer?? Den räcker inte till på långa vägar, alls. 

Det skulle inte förvåna mig om det sitter någon halvtokig forskare i ett gömt laboratorium insprängt i Alperna som är roten till det hela. Där sitter han och skrockar, helnöjd över att människor överallt irrar runt och inte hinner med det de ska.  På något sätt har han lyckats göra så att dygnets tjugofyra timmar krympt betänkligt så nu roar han sig genom att iaktta mig och andra som likt vilsna sekundvisare jäktar fram utan att hinna det vi vill. 

Alla dessa vardagssysslor som ska skötas, trädgård, städning, tvätt, pappersjobb, träning, blommor, tavlor som väntar på att hängas, älgar som ska jagas, stöd som ska slås ner vid äppelträden.....det går helt enkelt inte ihop längre. Tvättamöban är nästan smärtsamt stor, bara att titta på den ger mig ångest. Faktiskt både den rena och den smutsiga högen. 

Dammråttorna fröjdar sig så man kunde tro att det var deras hus. De virvlar runt i en lustig dans. (Tänk om det var jag som kunde dansa så...) I morse när jag satt i hallen och tog på mig skorna på väg till jobbet råkade jag titta in i köket.....då syntes tydliga fotspår på det inte längre så svarta golvet.....

Men jag tänker då inte ge professor Knasboll tillfredsställelsen att se mig bryta ihop över allt som inte hinns med. Nej då jag försöker att fokusera på det som är positivt. Jag har toppendagar på jobbet med mina elever (fast vi hinner inte heller allt vi vill....), en av mina grannar kom igår och sa att han ville kapa min ved åt mig (nu har vi färdigkapad ved som räcker längre än en vinter), jag har inte bara smutsig tvätt utan även ren tvätt (den är bara inte undanplockad ännu), världens mest underbare son lagade middag (godaste pizzan), mamma bjöd på fredagsfika (hembakad Schwarzwaldtårta), mitt soffhörn är fantastiskt skönt (och den kalla smakar gott). 

Det var några exempel över allt jag har att vara tacksam över och glädjas åt. Fast jag tror ändå att det pågår någon slags konspiration mot tiden....vänta ska ni få se!!

När jag vaknade under mitt eget täcke i morse kändes det som att jag inte sovit hemma i min egen säng på minst en vecka. Trots att det handlade om en natt, en enda natt. Egentligen tror jag att det var det faktum att det var söndag och jag kunde ligga kvar som gjorde att den känslan infann sig. Med tanke på att jag längtat efter sovmorgon en hel vecka njöt jag av den extra mycket.

Anledningen till natten borta var en mycket trevlig anledning. Efter jobbet i fredags plockade jag upp sonen på skolan och sedan åkte vi till Dalarna för att fira en av mina morbröder som fyllde år. När vi kom fram på kvällen fick vi en god middag och härligt umgänge med familjen en bit in på natten, värd varenda mil i bilen. Sedan en natts sömn, en liten shoppingtur innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen framåt eftermiddagen igår.

Och nu, som sagt, slö morgon under täcket innan det är dags att ta tag i dagen. Tvättmaskinen ska snurra, skoljobb ska förberedas, mat ska lagas, sonen ska träna med sin duo-partner så en resa till stan blir det också.

Jag tror att det har blivit dags att göra klar körsbärslikören kanske...måste kolla men nog borde bären ha fått sina tre veckor i starkvarorna nu. Under shoppingrundan igår köpte jag i alla fall in ett gäng små söta flaskor att tappa upp dropparna i, så det enda som återstår är att koka upp sockerlag och sedan blanda med den silade vätskan.

Men först, en mugg kaffe till så att jag vaknar till riktigt.

Snacka om att ha tur....efter att ha tränat mitt knä hos sjukgymnasten kom jag hem och började dra ut gräsklipparen för att ta ett varv runt tomten. Då kom min snälle granne och sa att det bara var att lämna den framme så skulle han ta hand om den långhåriga mattan. Snacka om att bli bortskämd. Istället för att slita på tomten tog jag mig en promenad runt byn. När jag var längst bort svullnade mitt knä upp och började vrålvärka.....men det var bara att bita ihop och linka hemåt. Tänk vilken tur att jag slapp gräsklippningen, törs inte tänka på hur det skulle ha känts om jag klippt gräset också.

Nu sitter, eller rättare sagt halvligger, jag i soffan med foten högt och vilar knäet. Då går nog svullnaden ner snart och det känns bättre. Tur att det förmodligen är glömt imorgon.

Min högra axel talar om att nu kan älgjakten börja. Bössan är inskjuten och klar. Lite lagom öm sådär som den blir när man skjuter ett antal skott med jaktammunition och inte riktigt är van vid det. Men nu vet jag att bössan går som den ska, det är skytten det hänger på hädanefter (det var det i och för sig under inskjutningen också...).

Sonen fick också följa med, fast han slapp de "tunga skotten" och fick skjuta med övningsammunitionen jag tog med. Det var första gången han provade och skotten satt där de skulle, bra jobbat! Jag tror att han fick blodad tand med tanke på att han börjat plugga för jägarexamen på skolans elevens val. Det blir nog en jägare av honom också till slut....

Nu slappar jag i soffan ett tag och kollar lite teve för ovanlighetens skull den här tiden en vardagskväll. Det känns härligt lyxigt.