Nu har vi tänt brasan, precis som man ska när det är Valborgsmässoafton. Fast vi behöver inte vara ute och frysa utan kan njuta av elden inne i våra soffhörn. Med lite Marvelfilm på teven i ett rum som snart är fritt från den otäcka doft vi har levt med sen förra helgen. Tack kära luktätar-spray!

Idag försvann ett stort stresspåslag jag har lagt på mig själv ett tag. De sista svaren i årets nationella prov präntades ner på papper. Kvar är "bara" att göra alla sammanställningar, skriva bedömningar, kunskapsprofiler och rapportera in till SCB. Men det är bara mitt jobb, det slipper ju eleverna göra!

Det var hur som helst en skön stund idag när eleverna fick bläddra bland sina prov och titta på resultaten och ställa frågor om det de undrade över. Nöjt leende undrade de när vi ska bjuda in alla vuxna där hemma så att de får presentera sina provresultat. Svaret på det, ja det blev förstås...när jag är klar med att sammanställa allt....Krasst konstaterade mina fina elever då att huvudsaken är att det blir innan sommarlovet. Något jag utan problem kunde lova!

Nu lovar jag att ta det lugnt i helgen, sätta lite fler frön och vifta på tårna så mycket som möjligt!

Tänk att jag alltid ska hitta anledningar att åka vägen ner till stan så ofta jag kan. Är det inte träningar för sonen är det möten via skolan, hyposensbehandlingar eller så drar jag helt enkelt iväg på en resa tur och retur bara för att det är så himla kul.....

Nej det stämmer inte riktigt men faktum är att när vi åkte från stan igår kände jag mig så¨nöjd att det inte skulle bli några fler resor förrän på söndag. 

Efter ett antal samtal med försäkringsbolagen idag fick jag reda på att elaka dofter som biter sig fast i golvmattor och annat inte täcks av försäkringen. (Men om soffa och annat inte slutar dofta täcker allriskförsäkringen det i alla fall). Ett tips fick jag i alla fall när jag diskuterade problemet med Anticimex i Umeå, en spray som tar bort otäcka dofter. 

Hade det varit första april skulle jag ha trott att det var ett skämt men tydligen är det en verklig vara som finns på riktigt. Sprayen kunde finnas på Granngården om jag hade tur......men se det hade jag inte. Däremot fanns den på Clas Ohlson. Och var finns den butiken? Jo i stan! Alltså satte desperata Katarina sig i bilen och körde de åtta milen tur och retur med ett snabbt stopp för att inhandla Yocoair. Sen var det bara att gå loss med sprayflaskan i källaren. 

Om det är inbillning eller magi vet jag inte. Men doften är inte lika påträngande längre. Bästa stadsresan på länge!!

Så här ser de nya lamporna ut, inköpta igår.

Min räddning luktätaren!

Ikväll är det jobb vid datorn för hela slanten. Men plötsligt började tankarna bli tröga och slöa och jag hade svårt att tänka. Då tog jag mig en tur runt byn för att få lite frisk luft och ny energi. Kvällen var och är härligt vårlig....Tittar man där snön töat bort kommer grus och skräp fram men lyfter man blicken och ser längre bort då är det bara magiskt vackert! Nu orkar jag med några timmar vid datorn igen.

Det är svårt att känna någon riktig förtvivlan över doften i källaren längre. Inte när nyheterna börjar och jag ser den jordbävning som drabbat människorna i Nepal. Vad är då några skärvor av nedblåsta krukor och lampor eller en doft som biter sig fast i rummet lika envist som en igel?

När jag tänker på Nepal, flyktingkatastrofen på Medelhavet, människor som lever i krigets mitt där terror och skräck är det enda som råder, då känner jag faktiskt tacksamhet att jag bor på ett ställe där hus inte rasar på grund av att jorden skakar eller att det blivit träffat av en missil. Att jag har ett hus där flera fönster kan blåsa upp så att krukor och lampor åker i golvet. Att jag i samma hus kan sprida ut flera burkar bakpulver på golvet för att dra till sig lukten. Att jag efter det kan dammsuga och tappa upp varmt vatten och blanda i såpa och ättika för att motverka den fräna doften. 

Tacksamhet kände jag också när jag på kvällen satt i soffan där nere och såg film med sonen och konstaterade att doften inte var riktigt lika påträngande längre. I morse när jag vaknade fick jag vara tacksam att doften inte nådde hela vägen till mitt sovrum utan stannade i källaren. Tyvärr tror jag inte att sonen är riktigt lika tacksam över detta eftersom han bor mitt i dofthärden. Däremot klagar han inte, inte heller visar han någon påverkan på andningen så han står också ut med gott humör. 

Jag räknar med att doften kommer att vara ett minne blott lagom till jul.....

Man brukar ju i alla fall säga att olyckor kommer i tre. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer hos människorna i Nepal, det räcker med en jordbävning. Det i sin tur kommer ju att leda till så oerhört mycket sorg och förtvivlan att det är svårt att ta in. 

Hos oss stämmer det dock, att olyckor kommer i grupp om tre. Nummer ett var en fallerande sprayflaska, nummer två blev de krukor och lampor som kraschade i två fönster och nummer tre några skjortor som blev fulla av kartongbitar i tvätten. (Jag tvättade en väska och glömde botten i maskinen. Som i nästa tvätt gick sönder och spred små, små bitar av kartong i ett fint lager över sonens nya skjortor....) Men som sagt när jag ser på nyheterna känner jag inte någon större förtvivlan längre...fast det luktar väldigt illa hemma hos oss......

Rätt häftigt mönster ändå.

Två burkar med bakpulver spreds ut på golvet. Här på väg att sopas bort efter några timmar.

Krönikan i dagens ÖA, skriven av Tomas Izaias Englund, är klockren. Han frågar sig om elever på landet är mindre värda? Precis samma fråga som jag och många av mina kollegor ställer oss varje dag. För att inte tala om hur jag i min föräldraroll upplever att eleverna hanteras.

Precis som Tomas skriver ska ingen skugga falla på vår rektor, Mariana. Hon gör verkligen allt som står i hennes makt med de förutsättningar hon har. Tyvärr verkar tjänstemännen och politikerna inte förstå (eller vilja förstå) problematiken. Jag undrar om ens politikerna efter ett besök på skolan förstår hur det är?

Visst, det är lärarbrist i kommunen men det går alltid att finna lösningar. Personer som sökt tjänsten i spanska har av kommunen blivit nekad tjänstledighet från sitt nuvarande jobb....det gör att jag verkligen tror att tjänstemän och politiker tycker att elever på landet är mindre värda. Uppenbart går administrativt arbete före Bredbynskolans elever. 

Dagens klockrena krönika i ÖA!

Något annat som inte heller är särskilt roligt är att den burk med insektsspray jag skulle bära genom källaren ut genom dörren plötsligt började spraya okontrollerat igår eftermiddag (utan min medverkan mer än att jag bar den). Innan jag hade hunnit få upp dörren och slängt ut burken hade en ansenlig mängd fördelats runt gillestuga och hall nere. 

Den doften var och är inte att leka med. Jag skriver är för trots koppar med ättika, doftljus, eld i braskaminen, vidöppna dörrar och fönster (överallt) under flera timmar så är doften av insektsmedel lika påträngande. Just nu känns det som att sonen för evigt kommer att vara förpassad till sitt rum med stängd dörr.....eller så får han flytta ut i växthuset.....vilket jag nog också får göra för doften har spridit sig upp till övervåningen också.....

Har googlat som besatt för att försöka finna en lösning på problemet.....men hittar inget annat än att använda ättika.....fick tips om bakpulver i går för övrigt....satte ut ett gäng småskålar i natt men det funkade inte heller...inte än i alla fall. 

Notering till mig själv angående detta.....förvara aldrig sprayburkar med insektsmedel inomhus. Framförallt inte om de funnits i huset minst trettio år.....

Att detta har varit en synnerligen arbetsintensiv vecka är ingenting jag behöver fundera på. Att blogga har inte riktigt varit någon prioriterad sysselsättning. Faktum är att jag inte ens lagat mat heller.....Det har blivit middag i stan flera kvällar under veckan och de kvällar vi inte ätit i stan har mamma fixat mat åt oss. Tack och lov....annars hade det blivit magert.

Ikväll behöver jag inte heller laga mat eftersom jag ska bort på middag, snacka om att vara bortskämd.

Sonen är i stan med kompisarna, de ska äta och sen gå på bio. Age of Ultron. Jag är så avundsjuk på dem...jag vill se den igen....och igen.....faktum är att det är en av de bästa filmer jag har sett på ett tag. Mitt Marvelhjärta njöt när jag satt i biosalongen i onsdags och kollade in superhjältarnas kamp mot Ultron. Innan filmen började funderade sonen och jag över vem som skulle dö...för vi förstod att någon inte skulle klara sig...Han hade rätt och jag fel....Den här gången var jag riktigt glad över att ha fel!

Jag tänkte berätta lite om mitt knä också....vi är inte så goda kompisar just nu. Den värk jag fick igår kväll vill jag inte uppleva på länge. Inte gjorde jag något speciellt heller. Faktum är att jag blev så irriterad att jag ritade en sur mun på knäet med en vattenfast tuschpenna....inte för att det gjorde mindre ont utan för att knäet i alla fall såg lite roligare ut.....och roligt är bra.

Tack och lov har det inte varit lika svullet och värkt lika eländigt idag.....hoppas det var en tillfällig svacka.

Oj vad det blåser idag. Inget jag riktigt hade räknat med. Kom hem på förmiddagen efter en trevlig kväll, natt och morgon tillsammans med goda vänner och trodde att jag skulle blåsa bort när jag klev ur bilen.

Väl hemma försöker jag att reda ordning i alla saker som måste göras idag, det är en hel del att ta tag i. Framförallt med tanke på att veckan som kommer blir en särdeles intensiv vecka med många möten och träffar varje dag. Då gäller det att ha lite framförhållning....

Men för att få lite energi tog jag en promenad, fast det var inte det lättaste. Bitvis tog vinden i så att jag stod nästan stilla fastän jag strävade framåt. 

Idag fick jag kämpa som Nasse i blåsten.

Efter promenaden gick jag ett varv på tomten och tittade på det som gör att våren är vacker. Scillor, porslinshyacinter, krokusar och vita vårstjärnor tittar upp ur gräsmattan och gör att det bli vackert. Fast allt är inte vackert med våren, alla bajskorvar som tinat fram ur snön eller den snöhög full med sand som tronar mellan vår tomt och macken, det är inte vackert.

Vackert!

Vackert!

Vackert!

Inte vackert...men hoppfullt....sommaren kommer....

Ligger i hängmattan och njuter. Jag vet att man ska älska människor och tycka om saker men just nu älskar jag mitt växthus fast det är en sak. Småkyligt ute, om än soligt. Men inne i växthuset är det varmt och skönt, med fötter utan sockar ligger jag i hängmattan och tittar på småfåglarna i träden utanför och tänker tillbaka på veckan som gått. 

Tiden brukar gå fort men jag har faktiskt aldrig någonsin varit med om att det gått så fort från måndag till fredag någon gång.....När sonen igår påminde om att han skulle packa inför sin resa till Värnamo förstod jag inte först varför det var så bråttom....till slut insåg jag att det kanske var en god idé eftersom det trots allt var torsdag och han skulle åka till tävlingen i morse.....

Veckan har varit alldeles vanlig men ändå väldigt ovanlig och en av de roligaste skolveckor jag kan komma ihåg. Inte för att det hänt något speciellt men jag har bara känt en stor glädje hela veckan. 

Det har i alla fall varit full fart med de nationella proven, bad och en massa annat skoljobb. Veckan avslutades med att vårt teknikområde som ska handla om hävstångsmekanismen och mekaniska leksaker tog sin början. 

Faktum är att jag tror att eleverna tyckte att veckan gått lika snabbt, för när jag började prata om tekniken så tittade plötsligt en av eleverna upp på mig med förvåning i ögonen och frågade med lika stor förvåning i rösten om vi redan var framme vid teknik....Vi har nämligen ett schema på tavlan där jag skriver in hur dagens jobb ska se ut, där stod teknik längst ner, alltså var det inte mycket kvar av veckan. 

Efter att ha tittat på en film om teknik, sedan fått se hur ett dörrhandtag är uppbyggt inuti och hur det fungerar som en hävstång började de tillverka en egen "bio" med en filmsekvens....vi längtar till nästa vecka då vi får fortsätta. Vi längtar också efter att fortsätta göra våra självporträtt som legogubbar som vi också började med idag.....

Bästa läget.

Uppvisning under invigningen på ÖKSF  i onsdags.

Lite av allt det goda som serverades. 

Den här veckan har bjudit både på roliga saker och händelser som gjort att hjärtat hamnat i halsgropen och gett en rejäl skrämselhicka.

Det roliga är att alla mina elever är friska, fast jag vet inte riktigt om jag vågar skriva det.....fast nu är det gjort! Glädje i klassrummet är det i alla fall.

Skrämselhickan kom när det på måndag eftermiddag blåste ner ett stort träd utanför Bredbynskolan. Elevernas änglavakt gjorde så att ingen kom i vägen för trädet när det blåste omkull, tack och lov. Annars hade det kunnat ta en ände med förskräckelse. Bara att tänka på vad som kunnat hända ger mig hjärtklappning.

Det som gör mig så ledsen, beklämd men framför allt heligt förbannad är det faktum att vår rektor larmat om faran med träden och bett ansvariga åtgärda dem innan något skulle hända....Tyvärr är det som vanligt....upplevelsen att vi ute på landsbygden nonchaleras blir allt tydligare.

Nu hoppas jag verkligen att politikerna vaknar upp och inser att en stor del av deras väljare bor på landsbygden och vi som bor här har också rätt att uppleva en skola i världsklass. För hur mycket personalen än jobbar för att ge eleverna det de behöver fungerar det inte när lokalerna är undermåliga, till och med hälsovådliga i vissa delar.

Det är dags att satsa pengar på framtiden, pengar till nya fina lokaler, möbler som är ergonomiskt riktiga och som gör att det går att sitta och arbeta på ett sätt som gör att vi inte riskerar våra elevers rygg- och nackhälsa när de blir äldre.

Det är dags att satsa pengar så att arbetsgivaren kan locka lärare att söka sig till Bredbynskolan, utbildade och engagerade lärare som vill arbeta på vår skola för att den är modern och anpassad för elever och personal.

Med tanke på den lärarbrist som börjar ge sig till känna och kommer att bli ett ännu större och allvarligare problem är det viktigt att hitta lösningar som gör att det blir lockande att arbeta i ytterområdena. Det skulle ju vara ett enormt misslyckande för kommunen annars.

Det är nämligen vår framtid det handlar om, barnen!

När jag vaknade i morse kände jag mig lite dagvill....men insåg raskt att det är söndag. Sista dagen på lovet, i morgon kör vi igång igen. Lovet har dock varit snällt tycker jag för det känns mycket längre än en vecka. Kanske beror det den extra dagen vi fick med tanke på långfredagen. Nu håller jag i alla fall alla tummar och tår att mina elever är friska igen....

Idag är det ett livligt fågelliv utanför sovrumsfönstret. Ett kvittrande och tjattrande utan dess like. Jag hör hur lyckligt de kvittrar till varandra att våren är här på riktigt nu. Och de har bråttom, bråttom....bon ska byggas, ägg ska läggas så att det kan bli små fågelungar. Jag hoppas att deras kvitter lyckas skrämma iväg de moln som täcker solen. Önskar mig en lika härlig dag som igår.

Något jag inte riktigt uppskattade lika mycket var den hyresgäst vi hade i återvinningen på balkongen i slutet av veckan. När jag skulle tömma kartong och plast upptäckte jag att någon gnagt små bitar av kartonger och börjat tillverka sig ett bo nere bland plasten.....urk.....snabbt iväg till återvinningen för att tömma återvinningskassarna (som sedan hamnade i soptunnan när de väl var tömda).

Dynlådan som kassarna hade stått i åkte över balkongräcket och ner på baksidan (den var redan pensionsmässig, lådan alltså) för ett depåstopp till dess att den stora återvinningen kommer tillbaka till byn.

Därefter köpte jag några genomskinliga lådor med plastlock som går att stänga ordentligt för att samla skräpet i hädanefter. Jag passade på när sonens dator ändå skulle hämtas i stan. En liten musfälla har jag satt ut också.....

Tacka vet jag fågelkvitter.....

Efter att ha sovit halvtaskigt flera nätter då jag vaknat utan att kunna somna om var jag lagom utmattad i går kväll. Därför var sängen extra skön natten som gick, kuddarna mjuka och täcket fluffigt. Varmt och gott helt enkelt. Gissa om jag såg fram emot en skön natts sömn med en härlig sovmorgon??

Vid halv åtta vaknade jag av att ett jumbojet höll på att starta på baksidan.....det tog en stund till dess att jag insåg att det var den gamla vanlig crossen utan ljuddämpare längre bort på gatan som varvade som en galning. Efter en stund blev det tyst och jag höll precis på att somna om när den gick igång igen. Då fantiserade jag om att ta på min jedimorgonrock, gå ut på balkongen för att med hjälp av kraften lyfta crossen bort till slamlagunen och långsamt låta den sjunka. 

Men se det gjorde jag inte, istället blev det lite frukost och en promenad i det härliga vädret, sen kaffe mot solväggen hos mamma och grillade hamburgare till lunch hemma på vår egen gård.  

Då hade jag fått energi nog för att skita ner händerna. Ut i växthuset för att så fröer av olika slag. Några dahliaknölar och gladiolus hamnade också i krukor. Nu är det bara fyra fröpåsar kvar som ska behöver sås i förväg, men till det måste jag ha mer jord. Säcken är slut nämligen...och det är jag också. Mina knän och leder värker på ett sätt som inte är roligt alls.....därför blir det inte mer gjort idag. Vila och ett avsnitt av Daredevil med sonen!!

Nu har antalet fröpåsar minskat samtidigt som småkrukorna ökat i antal.

Den första porslinshyacinten har tittat upp i gräsmattan. 

Igår kom äntligen alla fröer hem, möjligtvis hade jag tagit i lite för mycket men jag skyller på flera års abstinens. Jag har lite att ta igen när det gäller jord under naglarna och småplantor att sköta om.

Tanken var att jag skulle så en stor del av dem idag men det kom lite annat emellan. En promenad, lunch på Gästis, en tur till stan för att hämta hem en dator som visst blivit kvar där istället för att transporteras till Bredbyn. Planering och införskaffande av ingredienser till ett mingel veckan som kommer och sen har vi kollat in några avsnitt av Marvel´s nya serie, Daredevil som går på Netflix. 

Sonens nya dator håller som bäst på att få ett operativsystem, drivrutiner och så tror jag visst att det är ett antal spel som ska laddas ner. En sak är säker och det är att jag är avundsjuk...lika grön av avund som hans nya dator lyser grönt....

Möjligtvis blev det lite för många frösorter.....

Inte nog med att den verkar vara snabb, den är blingig också!

Det här är dagen när våren kom på riktigt! I alla fall till vårt hus. Växthuset är avdammat,  plast under odlingsbordet och en stor balja fylld med jord. De första fröerna är i jorden och själv har jag tagit plats i hängmattan med en bok. Här tänker jag ligga till dess att sjukgymnasten kallar!

När jag kom in i köket i morse hade påskbonaden som satt på kylskåpet ramlat ner på golvet. Alldeles av egen kraft....nåja tyngdlagen hjälpte nog till också förstås. Jag tolkade det i alla fall som att påsken är över för den här gången. Därför har jag plockat undan de få kycklingar och tuppar som varit framme. Eftersom det inte var så  mycket saker gick det ganska snabbt.

Påskbonaden seglade ner på golvet.

Fast innan jag gjorde det tog jag min vanliga morgonpromenad, lite andra kringelkrokar än i vanliga fall dock. Bitvis tog vinden i ganska häftigt. Jag var glad att det inte var halka för på några ställen när det tog i som värst hade jag faktiskt svårt att stå på benen. Vinden ville ge mig en skjuts som jag inte hade bett om. Stackars alla småfåglar idag, undrar var de hamnat?

Något som inte mått så bra av blåsvädret var lyktan som hängde på kvisten. Trasig är namnet, sa Bull. Trasig, sa Bill.

Vinden lekte lite för hårt med lyktan på bron.

Tisdag den 7 april och idag var det premiär. Inte för någon Star Wars film eller något från Marvel heller för den delen.  Sånt som verkligen kan få mig i gasen. Nej det var något så enkelt som att jag gick dubbfritt för första gången sen i oktober någon gång. Ett helt varv runt byn med sommarsulorna på. Vilken känsla!

Premiär för odubbat.

En inte lika härlig känsla var den låda med äpplen som vi hittade i matkällaren. Tydligen hade Någon glömt dem där och eftersom Ingen lagat till äpplena så väntade vi på att Någon Annan skulle ta bort dem. Men se Någon Annan kom aldrig trots att Många sett dem (i alla fall två). Till slut blev det JAG som fick lov att bära ut dem. Äpplen i olika stadier av förruttnelse.....vilken himla tur att de inte luktade lika illa som de såg ut....tack och lov låg de helt stilla.

Någon har glömt att anrätta de äpplen som legat i matkällaren. 

Oj, idag är det inte bara mitt hus som är grått. När jag tittar ut genom fönstret ser hela världen grå ut. Till och med fåglarna måste tycka att livet är grått idag. Normalt vid den här tiden på dagen brukar jag höra kvitter och se småfåglarna svischa förbi. Men inte idag, det är helt tyst och alldeles lugnt utanför mitt sovrumsfönster. Pippifåglarna har nog också tagit sovmorgon, väl unt.

Zappade precis förbi en repris av något slags Eurovisionjubileum på ettan. Först trodde jag att det var ett skämt men sen insåg jag att programmet var på fullt allvar även om de båda programledarna i sin styltighet försökte skämta till det ibland. Gamla avdankade artister fick sjunga gamla vinnare igen....jag tyckte inte att det var bra. Man kan säga att jag gjorde ett studiebesök under några minuter, det räckte. 

Idag har jag en enda sak jag måste göra, ett receptmanus ska skickas in, det är nämligen deadline idag. Mönstret håller i sig...varför vara ute i god tid när man kan sätta sig under lite tidspress? Men när det väl är gjort är dagen ett oskrivet blad. En promenad kanske och sedan lutar det åt en eld i braskaminen och en bra film kanske. Är lite sugen på att kolla in Interstellar....eller så får det bli en nån gammal goding....

Idag är världen grå. 

Igår när det var påskafton (och påskharen hade gömt påskäggen som alla barn skulle ut och leta) satte vi oss i bilen och åkte mot Härnösand för att fira påsk med familjen.

Vi hade en härlig eftermiddag och kväll, med god mat, lite kortspel men framförallt så fanns tid att bara umgås i lugn och ro. Efter att ha smaskat i oss frukost en bra bit in på förmiddagen idag var det så dags att låta bilen åka i den andra riktningen och ta oss tillbaka hem. 

Trafiken var lugn båda dagarna och lugnast idag, faktum är att jag knappt såg till några andra bilar än vår egen överhuvudtaget. 

Väl hemma hade vi hunnit bli hungriga igen så en snabb titt i kylskåpet resulterade i ännu en kylskåpstömning med fruktsallad till efterrätt. Nu ligger jag i soffan i något slags paltkoma och tänker att jag borde verkligen försöka ta mig ut i solen för att njuta av vädret.....men oj så skön soffan är idag. Känner mest för att ta en liten tupplur, passar bra när det är påsk tycker jag. Det tar på en lathund att fira!

En liten påskbuffé, äggande god.

Det fint dukade påskbordet.

Idag är det Landsbygdsuppror runt hela Sverige. En protest mot urbanisering och försämrad service på landsbygden. Lantbruk som har svårt att klara sig på grund av att de producerar varor av hög kvalité men inte får adekvat betalning.

Därför kommer det att rulla många traktorer på vägarna idag. I vårt län är det samling i Birsta runt 11:00. Protesten kommer definitivt att synas.

Jag är i alla fall glad att det inte är idag vi ska åka till Härnösand, den resan skulle nog inte gått så snabbt i såna fall. De flesta traktorer är ju inte direkt några fartvidunder....att hamna mitt i en traktorkortege skulle nog skapa en aning stress även om det egentligen inte är något att hetsa upp sig för. Fram kommer man ju, även om man tar det lugnt. Kanske framförallt då.

Idag ska jag laga lite mat, bland annat några goda röror som ska tas med imorgon. Sedan hittade jag ett recept på cheesecake som påminner lite om Vienettaglass som jag tänkte testa att göra. På det lär vi väl ska äta någon slags middag idag också.....men det har jag inte ens börjat fundera på än....

Ute verkar det än så länge vara ganska hyfsat väder, solen tittar faktiskt fram lite. Kanske läge för en förmiddagspromenad igen....

Det här med att ändra adresser är ingen barnlek.....när man flyttar själv kan det vara nog så jobbigt men det brukar fungera ganska smidigt ändå.

När adressen till en skola ändras är det inte så där alldeles enkelt kan jag säga. För det första skickas man runt till en rad olika personer innan man kommer rätt, till slut träffade jag på den trevliga Ulla, hon fixade några ändringar. De allra viktigaste.

Sedan återstod då jobbet att ringa runt till alla företag som skickar kataloger och annan information som vi även fortsättningsvis vill ta del av......det är rätt många....jag ägnade tre timmar åt detta idag. Ändå lovar jag att det kommer att dyka upp mer som behöver adressändras vad det lider.....

Under denna förmiddag med tonval upptäckte jag en sak som till slut irriterade mig något enormt. Alla dessa företag som spelar musik medan man väntar....LÄGG NER.....detta klinkande som upprepas om och om igen är mer enerverande än ett gäng myggor i ett mörkt rum på sommaren.

Nu slipper jag tack och lov detta några dagar, istället tänker jag njuta av att det är påskhelg och bara slöa, slappa och äta god mat. Någon liten promenad ska det nog också bli. Fast inte ikväll, den här eftermiddagen körde jag ett hårt pass hos sjukgymnasten, det får räcka.

I måndags såg jag fram emot att komma på jobbet och få träffa alla elever igen. Tyvärr har sjukdomarna fortsatt den här veckan. Men jag tror och hoppas att det håller på att vända för nu har jag i alla fall 2/3 av klassen på plats. Idag när det är dymmelonsdag har vi pysslat tillsammans med förskoleklassen. Dymmelonsdag är ju en dag när man enligt gammal tradition inte ska föra oljud. Då passade det bra med pyssel, det har varit så lugnt och skönt med fokuserade barn som fulla av kreativ lust skapat hela dagen.

Efter jobbet slank jag in och hämtade ett paket som visade sig vara den dammsugare jag beställt till hallen. Nu laddas den för att få börja sin tjänstgöring imorgon. Antar att den längtar, det gör jag. Det känns toppen att kunna bli av med sand och grus som dras in i hallen innan det följer med runt i hela huset. 

När den var monterad dök mamma upp med några penséer. Trots den höga risken att de fryser planterade jag dem i en utekruka. Jag brukar nämligen alltid gå med blommor till pappas grav runt påsk så nu har jag chansat vilt. Men med tanke på den höga snövall som omgärdade gravstenen så kanske då är lite skyddade ändå och klarar sig undan frostdöden. 

Kvällen har också bjudit på en promenad i det härliga vädret, knäet klarade sig riktigt bra. Det är jag tacksam för, energin återvände verkligen efter den turen runt byn. 

Med lite kvalitetstid framför teven med det senaste USA-avsnittet om våra favoritagenter blev den här kvällen fullbordad. Bästa dymmelonsdagen på länge!

Vår nya hallkompis laddar upp!

Mamma kom med penséer så det fick bli en chansning att blommorna klarar sig på pappas grav.
Som traditionen bjuder ska det dit en kruka med blommor vid påsk.