Jag är bortskämd. Det är bara att konstatera. Tänk så skönt att kunna gå upp till sin mamma under förmiddagspromenaden och bara tala om att ikväll vill vi bli bjudna på middag. Tänk att hon då säger: - Självklart, hör bara av er en timme innan ni vill äta. Det är såna gånger jag känner att jag är bortskämd.

Sedan är jag förstås bortskämd på en massa andra sätt också. Med att ha en fin och omtänksam son, härliga vänner, goa arbetskamrater och det liv precis jag vill leva (om man bortser från min önskan att ha ett boende i nåt varmt land och möjligheten att dra iväg dit närhelst andan faller på...).

Idrottsyran i stan var hyfsat välbesökt. Det var roligt att alla sektioner i den ena av sonens föreningar fanns på plats och visade upp sig. Fast jösses så trött man blev. Det tog på en lathund att stå rakt upp och ner och kolla i flera timmar.

Därför smakade middagen hos kära mor extra bra och därför är mitt soffhörn extra skönt just nu med Finnkampen på teven och en eld i braskaminen. Det är skönt att vara bortskämd.